Arkiv
Förenade Israelinsamlingen Keren Hayesod
Reportage
Data-Forskning-Medicin
Ekonomi
Kultur
I bokhyllan
I skivstället
Sport
Krönikor
Ståndpunkten
Israeliana
Myter och fakta
Judiska symboler
Organisationer
Länktips
Övriga rubriker

Förstasidan
Senaste numret

Menorah
Läsvärt ur kvartalstidskriften Menorah från och om Israel

Reportage



De jemenitiska judarna

De jemenitiska judarnas historia går långt tillbaka i tiden. 1914 stod de för sex procent av Israels befolkning. 1950 flögs de flesta ut ur Jemen. Idag är en hel del av den israeliska kulturen kommen ur jemenitiska rötter. Av Margarete Nudel

Operation Flygande Mattan tog jemenitiska judar med flygplan till Israel.
Foto: Teddy Brauner/GPO

Legenden berättar att när Kung Salomo försökte rädda de rika kryddkaravanerna som passerade genom Drottningen av Sabas land från att plundras, skickade han soldater från Jerusalem till den södra spetsen av den arabiska halvön, det vi idag kallar för Jemen. I full vetskap om att de antagligen aldrig skulle återvända till Det Förlovade Landet, fick de resa tillsammans med sina fruar och barn. Så grundades den första judiska jemenitiska församlingen.

En annan legend säger att den första judiska församlingen i Jemen uppstod i samband med att Drottningen av Saba besökte Kung Salomo. När det var dags att resa tillbaka tog hon med sig några lärda judar för att låta undervisa sitt barn. Moderna teorier hävdar, att eftersom judar alltid har varit handelsmän, så hade de antagligen en handelsplats i Jemen redan innan det Första Templet förstördes (586 före vår tideräkning), och att de lade grunden till den första judiska församlingen utanför Israel.

När turkarna tog över Jemen 1872 blev det obligatoriskt för judiska män att låta sina sidolockar växa ut, de fick inte bära färgstarka kläder, inte bygga tvåvåningshus, inte bära vapen eller rida på hästar. Eftersom Palestina vid denna tidpunkt också var under turkiskt styre blev det dock lättare att resa mellan Jemen och Palestina. Köpmän, brev och böcker började hitta sin väg till Jemen och gav dess judiska invånare information om utvecklingen i Det Heliga Landet, om att den judiska bosättningen i Jerusalem hade förstärkts och att det hade grundats jordbruksbosättningar.

1881 startade en emigrationsvåg från Jemen till dåvarande Palestina. Till skillnad mot de judiska emigranterna från Östeuropa flyttade inte jemeniterna på grund av förföljelser eller upplopp. Motivet var i stället tätt sammanflätat med messianska förväntningar och djup religiös tro. Som traditionella judar ansåg de att livet i Diasporan var temporärt och att det var deras plikt att återvända till Landet Israel under den messianska tiden. Dessa förväntningar uttrycktes i såväl deras andliga liv som i litterära arbeten, exempelvis dikter av Rabbi Shalom Shabazi från 1800-talet.

I samband med Första Världskriget stannade emigrationen till Israel av. Innan dess hade närmare 5 000 jemenitiska judar, eller närmare åtta procent, emigrerat.

1905 återinfördes en gammal islamisk lag i Jemen som tvingade judiska föräldralösa barn att konvertera till islam. Lagen tillät även muslimer att stena judar. Året därpå emigrerade en stor våg av judar från norra Jemen till dagens Israel. Dessa emigranter slog sig ner i bosättningar i Rehovot, Rishon Lezion, Petah Tikva, Hadera och i Zikhron Yaakov och många blev lantarbetare. Andra tjänade sitt uppehälle som vakter, i servicejobb, som hantverkare eller genom att utföra småsysslor.

1933 grundades den första jemenitiska jordbruksbosättningen, Eliashiv. Efter Israels självständighet 1948 kom fler; Ora och Eshtaol på kullarna kring Jerusalem, Givat Yearim i Judéen, Yachini i Negev är några av dem. I staden Rosh Ha'ayin finns en framstående jemenitisk judisk församling och i Tel Aviv-Jaffa grundades välkända områden som Mahane Yehuda, Mahane Yosef och Kerem Hatemanim av jemenitiska judar i början av 1900-talet.

1947 gick den lokala polisen i den jemenitiska staden Aden till angrepp mot stadens judiska befolkning; 82 judar mördades och hundratals judiska hem förstördes. Adens judiska församling blev ekonomiskt paralyserad då de flesta judiska butiker förstördes. Året därpå anklagades den judiska församlingen för rituella mord på två muslimska flickor, vilket blev startskottet för nya angrepp.

Situationen förvärrades ytterligare och i juni 1949 drog Staten Israel och Jewish Agency igång Operation Flygande Mattan. Av Jemens uppskattade 54 000 judar flögs 47 170 ut. De som kom ut hade en lång och svår resa bakom sig. För att ta sig till den närmaste flygplatsen, cirka 100 mil från Aden, var de flesta tvungna att gå till fots. Längs vägen blev de bestulna och överfallna av den arabiska befolkningen. Väl framme var de utmattade och på gränsen till utsvultna.

Även om aktionen kallades för Flygande Mattan var det i överfyllda flygplan som de jemenitiska judarna transporterades till det Förlovade Landet. Trots att de aldrig tidigare sett flygplan var de ändå inte rädda för dem eftersom Gud i De Fem Moseböckerna hade lovat att hans barn skulle återvända till Sion "med vingar som örnar".

Fram till 1962 pågick emigrationen i liten skala. Ett inbördeskrig startade och gränserna stängdes helt för judarna. Alla hade kommit ut, trodde man.

1976 stötte en amerikansk diplomat på en liten judisk församling i en avlägsen del av norra Jemen. Några få judar hade valt att stanna kvar då de inte ville lämna sina sjuka eller äldre släktingar. Dessa judar hade därefter förbjudits att emigrera och fick inte heller kontakta sin släkt utanför Jemen. De levde isolerade, utspridda över bergsområdena i norra Jemen. De saknade mat, kläder, medicinsk omvårdnad och religiösa artiklar. Några hade övergett sin tro och konverterat till islam.

Under en kort tid fick judiska organisationer resa öppet inom Jemen för att distribuera böcker och material till den kvarvarande judiska församlingen.

Idag uppskattas antalet judar i norra Jemen ligga runt 200 personer. De är en av landets få infödda religiösa minoriteter vid sidan av ett litet antal kristna, hinduer och bahaier. De behandlas som andraklassens medborgare och får inte göra militärtjänst eller väljas till politiska poster.

Foto: Mira Robinzon

De jemenitiska judarna har kraftigt bidragit till utvecklingen av den judiska religionen och kulturen. Många har varit stora lärda män; personligheter som kunnat De Fem Moseböckerna, de flesta böner och stora delar av den judiska litteraturen utantill.

Den jemenitiska församlingen är den mest litterära när det handlar om Bibeln och böner. Vissa hävdar att man måste leva tillsammans med de jemenitiska judarna för att riktigt kunna förstå innebörden av lagarna i Mishna och Talmud.

Den jemenitiska hebreiskan dateras tillbaka till det Första Templet och anses innehålla språkets äldsta fonetiska och grammatiska grunder. Gamla hebreiska manuskript kopierades ofta och bevarades i Jemen. Den jemenitiska bönboken Tiklal, skiljer sig helt från de askenasiska och sefardiska bönböckerna. Den kände rabbinen Rambam (Maimonides) använde alltid den jemenitiska bönboken som referens.

Med sig till Israel har de jemenitiska judarna tagit kultur i form av konst, hantverk, musik och litteratur. Jemenitiska kläder, juveler, broderier, tyger, mattor och bönesjalar är kända för sin höga kvalitet. Jemenitiska melodier och sånger är idag en del av judisk och israelisk musik. Det "jemenitiska steget" ingår i många israeliska folkdanser.

Mycket av det som idag räknas som genuint "israelisk" mat har sina rötter i Jemen. Det jemenitiska köket använder sig mycket av lamm, får och biff. Honung används flitigt i recepten, likaså tomater, gurka, svamp och aubergine. Eftersom folket generellt var fattigt, är nästan alla rätter enkla och billiga att laga. Utmärkande för köket är användningen av kryddor, örter, lite fett och lite socker i kombination med enkla metoder. Rätterna är kryddstarka men inte heta. Jemeniter älskar att lägga pinjenötter i sina rätter.

De flesta jemenitiska måltider inleds oftast med stora pitabröd som avnjuts tillsammans med "chilbeh" bockhornsklövsröra, "zhug", en grön chili och korianderblandning, "shatta" röd chiliblandning, "chawaage" en blandning av kardemumma, kummin, gurkmeja, svartpeppar, vitlök, lök och koriander och "tahina", sesamfröpasta.

Trots stora motsättningar i hemlandet lyckades de jemenitiska judarna bevara sina judiska traditioner och vitalitet. Detta har gjort det lätt för israelerna att väva samman grunderna i den jemenitiska kulturen med den israeliska i form av hantverk, sånger, musik och dans.

Frimärket visar tidiga jemenitiska judiska immigranter studerande de Heliga Skrifterna och en jemenitisk vakt vid Ben Shemen. Dessa bilder symboliserar uppfattningen av att de jemenitiska judarna tillhör två världar; den som visar på bevarandet av de judiska religiösa traditionerna och den andra integrationen i den sionistiska andan. I bakgrunden finns även en bild av de första sextio husen som byggdes i Kfar Hashiloach på sluttningen av Oljeberget utanför Jerusalems portar.

Hennaceremonin

Jemenitisk brud i traditionella kläder och smycken inför bröllopet.
Foto: GPO

Hennaceremonin är höjdpunkten inför ett jemenitiskt bröllop. Brudparets föräldrar håller en fest med mat, musik och dans dit alla släktingar och vänner bjuds in. Bruden och brudgummen träffas och kläs upp i eleganta, juvelbeströdda kläder med en traditionell huvudbonad. Brudens kläder är oftast så arbetade och juvelbeströdda att dräkten ibland väger upp till 30 kilo så att hon oftast inte klarar av att röra sig på festen genom den stora tyngden.

Under festen serveras jemenitisk mat och gästerna dansar mycket.

I festtåget, Zaffeh, får bruden hennagåvor. De kvinnliga gästerna bär dansande fram fat med blommor, ljus och henna på sina huvuden. Gåvorna placeras därefter framför bruden, vatten tillsätts till hennapulvret så att det blir till en smet. Den målas därefter på brudparets handflator i vackra mönster som ett tecken på fertilitet.

Under kvällen täcks bruden av kyssar, och vid slutet av firandet, även av pengar.

Vill du lyssna på jemenitisk musik? Logga in på http://www.chayas.com/musical.htm



Textlänkar
Till nästa artikel (i detta nummer)
Till föregående artikel (i detta nummer)
Till framsidan
Till arkivet



© Detta material är skyddat av lagen om upphovsrätt. Eftertryck eller annan kopiering får endast ske med skriftligt tillstånd från redaktionen och med angivande av författare och källan.