Arkiv
Förenade Israelinsamlingen Keren Hayesod
Reportage
Data-Forskning-Medicin
Ekonomi
Kultur
I bokhyllan
I skivstället
Sport
Krönikor
Ståndpunkten
Israeliana
Myter och fakta
Judiska symboler
Organisationer
Länktips
Övriga rubriker

Förstasidan
Senaste numret

Menorah
Läsvärt ur kvartalstidskriften Menorah från och om Israel

Reportage



De kullerstensbelagda, smala gatorna vindlar åt höger och åt vänster. Jag trycker mig mot en medelhavsblå dörr för att inte bli rammad när den lilla bilen passerar i hög hastighet. En herrelös katt tittar nyfiket ut från gränden. Vad som skulle kunna vara en scen från Grekland utspelar sig i själva verket i Ussafiya, en drusisk by på en kulle utanför Haifa.
Text & bild: Margarete Nudel.

Ussafiya ligger, som de flesta drusiska samhällen, relativt ödsligt på en kulle. När vi stiger in bakom en av de blå dörrarna välkomnas vi av familjen Aburukun på deras ganska stora, halvlummiga innegård. Den gasdrivna öppna spisen är satt på värmning och om en stund ska vi få se hur man bakar stora drusiska pitabröd och därefter bli bjudna på en drusisk måltid.

Druser har levt i Ussafiya i mer än 400 år enligt egen utsago. Nio av de 17 drusiska samhällena i Israel är renodlat drusiska, i resten är befolkningen blandad. Av den cirka 10 000 personer starka befolkningen i Ussafiya är cirka 8 000 druser, 1 500 kristna, 400 muslimer och 100 judar.

- Vi lever i samförstånd med varandra, säger Raslan Aburukun, en ung drus som talar flytande engelska och studerar statsvetenskap på universitetet i Haifa.

Trots att det finns närmare 100 000 druser i Israel är deras liv och deras kultur relativt okänd för de flesta. Sekten har sitt ursprung ur en reformistisk islamisk rörelse som startade för cirka 1 000 år sedan i Egypten och cirklar primärt runt två personer; Hakim och Hamsa, samt den nedtecknade doktrinen Tawhid. Mycket av det som rör den religiösa delen av sekten hänger samman med mysticism som såväl utomstående som oinsatta druser knappt känner till något om. Det har gjort att druserna kanske är den minst studerade sekten i världen.

- Drus blir man enbart genom födsel och bara om bägge föräldrar är druser. Det går inte att konvertera till, eller konvertera från vår sekt. De som väljer att gifta sig utanför den drusiska kulturen stängs ute, berättar Raslan.

I dag lever de flesta druser på bergstoppar eller kullar i Libanon, Syrien, Jordanien och Israel. Totalt anses det finnas en och en halv miljon druser i världen. Under förra seklet började druserna emigrera från Mellanöstern och därför kan man numera även hitta församlingar i Australien, Kanada, Europa och på Filippinerna.

En drusisk måltid kan bestå av en mängd olika smårätter.

Druserna delar upp sig själva i två grupper; de kloka "uqqual" och de okunniga "juhhal". Delningen avser kännedom i de heliga skrifterna. Det är bara de medlemmar av den drusiska församlingen som visar fromhet, hängivelse och som har haft tålamod att vänta ut en längre period av kandidatur som får ta del av drusernas läror. Då spelar det å andra sidan ingen roll om personen är kvinna eller man, på den punkten är alla druser lika. Den drusiska traditionen anser till och med att kvinnor är mer spirituellt förberedda än män då det är mindre troligt att kvinnor mördar eller begår äktenskapsbrott, och därmed har renare själar.

Det går lätt att se de religiösa druserna som bär svarta kläder och vita huvudbonader. De religiösa - eller de goda "ajaweed" som de även kallas - möts med stor respekt i byarna. När de går förbi stannar druserna upp, när de talar lyssnar församlingsmedlemmarna i respekt och tystnad. Det är till de religiösa man vänder sig när tvistefrågor dyker upp och deras råd ifrågasätts inte. Kunskap skaffar de sig ur böckerna som skrivs för hand och inte går att köpa. Inte ens ibland druser.

Majoriteten av alla druser är dock oinvigda. Trots det förväntas de inordna sig efter speciella regler, såväl spirituella (respekt för Gud och hans profeter) som moraliska (respekt för äldre och kvinnor).

Raslan Aburukun studerar statsvetenskap vid universitetet i Haifa.

En speciell del i den drusiska tron är den som gäller strikt själavandring. Antalet själar i universum är konstant och förkroppsligas i människan. När en människa dör går själen direkt över i en annan kropp, utan att ett enda andetag går förlorat.

- Vissa själar kan till och med komma ihåg de tidigare liv de levat, säger Raslan och berättar mycket initierat en berömd historia från hans familj.

En drusisk man gjorde militärtjänsten och dödades i Golan. Soldaten hade fru och ett ganska nyfött barn. Soldatens själ slog genast bo i ett nyfött barn i samma by. Några år senare tog soldaten (som nu var en liten pojke) kontakt med sin tidigare fru och sin son (som nu var äldre än han). Eftersom den lille pojken kunde berätta sådant som enbart soldaten kunde ha känt till, kände de igen honom och fick svar på vart hans själ hade tagit vägen. Lagarna säger dock att själen måste stanna hos sin nya familj och växa upp hos den, men att de har rätt att ha kontakt med sin gamla familj, vilket de har.

Ödestro är en annan del av drusernas värld. Allt är förutbestämt och en viktig del av livet är döden. Den måste alla acceptera. Eftersom själen är evig och kroppen enbart en tillfällig boning sätter druserna aldrig ut gravstenar eller markerar gravar. När någon dör sörjer familjen i sju dagar och därefter återvänder de aldrig till platsen.

Till maten äts stora pitabröd som bakas i ugnen ute på gården.

Som i många samhällen i Mellanöstern prioriteras familjen högt. Barn bor hemma tills de gifter sig. Då bygger de om möjligt ett eget hem på mark invid sina föräldrar. Finns inte mark utökas huset med en våning till, eller så får man överta en lägenhet eller ett hus när en släkting dör. De drusiska familjerna skaffar många barn och familjebanden är starka.

- Min närmaste familj här i Ussafiya består av cirka 600 personer och vi står varandra mycket nära. Jag känner alla vid namn och alla känner mig, säger Raslan som ändå kan tillstå att det inte bara är av godo.

- Något direkt privatliv finns inte. Ska stora beslut fattas är hela familjen med, ju större beslut desto fler familjemedlemmar närvarande.

Sannolikheten att han själv kommer att välja sig en egen brud är liten, än mindre att han kommer att gifta sig utanför de drusiska leden. Men de stängda drusiska familjerna har börjat luckras upp. Nästan alla drusiska män tar frivillig värvning i den israeliska armén och skaffar sig nya vänner utanför de egna leden, gamla värderingar börjar ifrågasättas. Raslan har många israeliska vänner från armén och har skaffat än fler vid universitetet. Han drömmer om en framtid som diplomat. För druserna.

Druser

Druserna tror på lojalitet mot de länder där de bor. Därför gör de syriska druserna militärtjänst i den syriska armén, de libanesiska druserna gör militärtjänst i den libanesiska armén och de israeliska druserna i den israeliska armén. För närvarande är druserna den enda icke-judiska arabiskt talande gruppen som frivilligt genomför den treåriga militärtjänsten i Israel i stor kontrast mot andra unga icke-judiska israeler.



Textlänkar
Till nästa artikel (i detta nummer)
Till föregående artikel (i detta nummer)
Till framsidan
Till arkivet



© Detta material är skyddat av lagen om upphovsrätt. Eftertryck eller annan kopiering får endast ske med skriftligt tillstånd från redaktionen och med angivande av författare och källan.