Arkiv
Förenade Israelinsamlingen Keren Hayesod
Reportage
Data-Forskning-Medicin
Ekonomi
Kultur
I bokhyllan
I skivstället
Sport
Krönikor
Ståndpunkten
Israeliana
Myter och fakta
Judiska symboler
Organisationer
Länktips
Övriga rubriker

Förstasidan
Senaste numret

Menorah
Läsvärt ur kvartalstidskriften Menorah från och om Israel

Reportage



Det är vanebildande att ge

När Pär Stenberg dricker sitt morgonte kan han njuta av den häpnadsväckande utsikt Riddarfjärden ger från Södermalmssidan. På vintertid ligger vattnet stilla och röken stiger ur skorstenarna. På somrarna kör båtarna förbi. Pär Stenberg är en lågmäld man som njuter av livet och av att kunna dela med sig. Men han är även filantropen som donerade 15 miljoner kronor till Keren Hayesods projekt förra året och som kommer att skänka nästan lika mycket i år. Av Margarete Nudel

Berättelsen om Pär Stenberg och hans engagemang i Keren Hayesod går tolv år tillbaka i tiden. Då blev han kontaktad av Keren Hayesods hedersordförande Franz Cohn som undrade om han inte kunde tänka sig att bidra med 150 000 kronor för att bygga en tandklinik i staden Beersheva. Pär och Franz hade lärt känna varandra i samband med en företagsaffär i slutet av 1980-talet och hade hållit kontakten. Pär Stenberg tänkte igenom projektet, tackade ja och tandkliniken byggdes.

Nu hade det hela kunnat sluta där men då Pär Stenberg precis hade pensionerat sig från tio år som VD för det börsnoterade bolaget Bergman & Beving och "behövde lite mer att göra", kom invigningen ett år senare helt rätt i tiden för honom. Till Beersheva for han tillsammans med delar ur Keren Hayesods styrelse från Sverige. Det blev första, men inte sista, besöket i Israel.

- Jag blev mycket positivt överraskad. Jag har hela mitt yrkesverksamma liv stöttat människor med kompetens, integritet och entusiasm och här fann jag allt på en gång, berättar han.

Tandkliniken ligger inhyst på samma område som det Skandinaviska äldreboendet så Pär lovade direkt att bidra med en handikappanpassad buss för de äldre. Efter invigningen blev det visning av staden och dess omnejd; besök på den närliggande kamelmarknaden och sittning hos Beershevas borgmästare. Och så en översvallande kaffebjudning hos Beershevas socialchef. Rundturen passerade även den då nedläggningshotade Alumotskolan.

1992 kom en ny förfrågan från Keren Hayesod, kunde han tänka sig att stödja Alumotskolan? Den behövde rustas upp rejält. Det blev återigen ett ja.

Pär Stenberg
När Pär Stenberg besöker Alumotskolan flockas barnen kring honom och ger honom saker som de själva gjort.

UNDER DE ÅR Pär Stenberg varit engagerad i Alumotskolan har den gått från att vara en nedläggningshotad skola i Beershevas slum till en av Israels bästa låg- och mellanstadieskolor. Föräldrar från hela staden ställer sina barn i kö. Skolan har renoverats, luftkonditionering dragits in, ett bibliotek, ett tekniklabb och en gymnastiksal byggts, datorer installerats, musikinstrument köpts in och en solskyddad uteplats på skolgården rests. Dessutom har en danstrupp startat och barnen börjat med engelskundervisning från klass ett. Allt bekostat av Pär Stenberg.

Under sitt första besök i Israel tog Franz Cohn även med honom till Galilskolan. Intresset att utveckla skolan väcktes först i samband med återbesöket 1996 tillsammans med Mona-Lis Lidholm. Rektorn och visionären David Friedman presenterade sina idéer för dem och mötet slog väl ut.

Dåtidens tomma byggnader har Pär Stenberg fyllt med ett studentcenter, ett bibliotek och nu senast ett dator- och multimediacenter med sammanlagd yta över 6 000 kvadratmeter.

ATT VÄLJA UT hjärteprojektet är svårt. Å ena sidan ligger Alumotskolan högt på listan; framgångarna för skolans danstrupp, barnen som pratar bra engelska och flockas kring honom vid besöken, de rara tack-breven han samlar i en pärm, känner han varmt för. Å andra sidan berörs 6 000 studenter varje dag av hans insatser vid Galilskolan, något som väcker en annan sida hos honom.

- Och så får man inte glömma bort alla de som fått hjälp på tandkliniken genom åren och som därmed slipper att gå med tandvärk.

Han kommer att fortsätta med sina riktade donationer till Israel via Keren Hayesod under 2003. Vid det senaste besöket i Israel i oktober 2002 åtog han sig att bekosta den första delen av en experimentpark på bakgården av Alumotskolan. Dessutom ska han finansiera ett teknikcenter på Galilskolan.

- Det är tillfredställande att färdigställa, säger han.

Med tanke på alla projekt som löpt genom åren är det lätt att tro att Pär Stenberg lägger ner en väldig mängd tid på att hålla kontakt med Israel. Men så är inte fallet. Projekt presenteras för honom, han tar ställning och överlåter arbetet åt de inblandade. Eventuella kontakter med Israel och projekten hålls via Keren Hayesods kanslichef Ulf Cahn.

EFTERSOM PÄR STENBERG inte har en direkt koppling till Israel, inte har judisk anknytning och inte är aktiv i en kristen organisation blir det lätt att ställa sig frågan varför han donerar så stora summor just till Israel?

- Jag har alltid stött den demokratiska staten Israel och detta passar mig väl. Projekten är bra, lätta att engagera sig i och avgränsade. De bidrar med kunskap och entusiasm och jag bidrar med kapital. Jag reser ner en gång om året och inspekterar resultaten, hitintills har jag inte blivit besviken.

Pär Stenberg
Född:  1931 i Stockholm
Bor:  På söders höjder
Familj:  Särbo med Mona-Lis Lidholm
Arbetat tidigare som:  VD för börsbolaget Bergman & Beving
Idag:  Glad pensionär
Tycker om:  Skidåkning, utför såväl som plant, jogga när vädret tillåter
Tycker inte om:  Pompösa människor
Äter helst:  Kyckling i alla dess former
Läser gärna:  Tidningar och romaner
Samlar på:  Vackert konstglas
Önskar:  Fred i Mellanöstern
Tackar:  Franz Cohn för att han introducerade honom till Israel-projekten!

Han säger att han tycker om de människor som är engagerade i hans projekt. Ingenting är omöjligt för dem. I Sverige är folk mer pessimistiskt lagda och väntar på att andra ska hjälpa till istället för att ta tag i saker själva.

- Mitt enda krav är nog att de pengar jag skickar ner ska hamna i händerna på folk jag känner och litar på, säger han eftertänksamt. Tolv års erfarenhet visar att Keren Hayesod fungerar alldeles utmärkt säger han och fortsätter:

- Livet är kort. Det är bättre att få glädje av sina pengar när man lever än att ge bort dem via testamente. Dessutom är det vanebildande att ge. Har man en gång börjat går det inte att sluta. Och så stöder jag en god sak.


Alumotskolan - här köar eleverna
För tolv år sedan skulle Alumotskolan mitt i staden Beersheva stängas. Den var nedsliten, på gränsen till hälsovådlig. Det var bråk och oro bland eleverna, inga föräldrar ville skicka sina barn dit. En riktig slumskola.

Idag rankas Alumotskolan till en av Israels bästa låg- och mellanstadieskolor och över 70 barn står på kö för att börja. Klasserna består av maximalt 30 barn att jämföra med maximala 40 barn i resten av Beersheva. Skolan har infört "Early English" vilket innebär att barnen börjar med engelska direkt från årskurs ett. När de går ur årskurs sex pratar och skriver så gott som alla barn flytande engelska. Barnen har långa dagar, i snitt är de i skolan 45 skoltimmar varje vecka. Till det kommer ofta tid med dansgruppen, kören eller laborationer. Detta dock på frivillig basis.

Skolan har tack vare Pär Stenbergs generösa donationer även kunnat profilera sig inom konst och teknik. De har en egen folkdanstrupp som turnerat i bland annat Ungern och vunnit priser.

Numera blandas elever ur alla samhällsklasser i Alumotskolan. Det finns en aktiv föräldraförening och vänskapsband knyts över de sociala gränserna inför framtiden.

Varje skolår arbetar de 17 klasserna efter ett övergripande tema som genomsyrar all undervisning. Förra året var temat elektricitet. I år arbetar man med brobyggande och fred.

Alumotskolans största problem är att barnen som går ut håller så hög klass på kunskap, studieteknik och inlärning att än finns inget högstadium i Beersheva samt omnejd som mäktar med att stimulera dem fullt ut.


På Galilskolan fungerar integration
I Västra Galiléen med omnejd bor närmare en halv million människor, hälften av dem är judar, resten är araber och druser. Området har svårt att konkurrera med de centrala delarna av Israel därför började man redan på 1970-talet fundera på hur man skulle kunna höja attraktionskraften. Ett av resultaten är Western Galilee College.

Från att ha varit ett par baracker har rektorn och visionären David Friedman tillsammans med utbildningsministeriet och utomstående donatorer likt Pär Stenberg idag skapat en högteknologisk högskola dit drygt 6 000 elever ur alla samhällsklasser och religioner tar sig.

Skolan är utrustad med det senaste inom IT, datorer och multimedia. All undervisning kan bedrivas interaktivt med lärare från andra skolor via datorer och bildskärmar.

Vid Galilskolan läser judiska, palestinska, kristna och drusiska elever sida vid sida och skolan har hög attraktionskraft. Bland annat har drusiska kvinnor sökt sig hit, vilket är mycket ovanligt. Skolan är även ett utmärkt exempel på hur integration fungerar i verkliga livet. Närliggande staden Akko befinner sig i en svår ekonomisk sits. Där har det alltid funnits socioekonomiska problem och hög arbetslöshet. På senare tid har dock den blandade gruppen elever från Galilskolan börjat interagera med staden befolkning och yngre utbildade väljer att flytta dit.

Skolans ledning arbetar med Akkos skolväsen för att på sikt göra staden till en universitetsstad. Tankar finns att starta en ny arkeologisk fakultet vid Galilskolan som ska specialisera sig på bevarande av den historiska omgivningen samt medelhavs arkitektur.

Läs mer om Galilskolan på www.wgalil.ac.il



Textlänkar
Till nästa artikel (i detta nummer)
Till föregående artikel (i detta nummer)
Till framsidan
Till arkivet



© Detta material är skyddat av lagen om upphovsrätt. Eftertryck eller annan kopiering får endast ske med skriftligt tillstånd från redaktionen och med angivande av författare och källan.