|
![]() Läsvärt ur kvartalstidskriften Menorah från och om Israel Reportage We have a dream
I mitten av juli, när solen stod som högst, kom Melkamo och Wowenesh Ballai till Israel med sina två barn från en by i södra Etiopien. De kom för att återförenas med delar av sin familj, för att bygga ett nytt liv och för att Israel är deras heliga hemland sedan generationer.
För cirka tio år sedan förvärrades säkerhetssituationen för judarna i Etiopien. Israels regering tog ett snabbt beslut och hela världen blev vittne till hur israeliska flygvapnet och flygbolaget El Al flög ut över 14 000 etiopiska judar från Addis Abeba under 33 timmar i något som går till historien som Operation Solomon. Det hela började dock redan 1977 på dåvarande premiärminister Menachem Begins initiativ. Etiopiska judar tog sig den mödosamma vägen från Etiopien till läger i Sudan där de fick hjälp från Jewish Agency att komma vidare till Israel. Under 1980-talet kom nära 17 000 etiopier. Under 1990-talet steg den siffran till nära 40 000 personer. Idag består den etiopiska judiska församlingen i Israel av cirka 76 000 personer. Shlomo Molla är en av dem. Han gjorde en flera månaders lång vandring till fots innan han slutligen nådde Sudan 1984. Idag är han anställd av Jewish Agency, ansvarig för all etiopisk invandring till Israel och fungerar även som gruppens språkrör. - Vår viktigaste uppgift är att förbereda de nya invandrarna för livet i Israel. Etiopierna har en helt annan bakgrund än de övriga invandrarna som kommer hit. De kommer från mycket enkla förhållanden på den etiopiska landsbygden utan rinnande vatten, el eller vattentoaletter. Få har sett en telefon. De flesta är analfabeter. Omställningen till ett liv i Israel är inte lätt, berättar Shlomo Molla och fortsätter: - En fyra timmars flygresa förändrar hela deras liv, därför gäller det att skynda långsamt. Vi tar hjälp av socialarbetare, psykologer och av etiopier som redan finns på plats för att övergången ska bli så enkel som möjligt. Men det är inte lätt att byta land och lämna allt man känner till. Språket är nyckeln Shlomo Molla anser att det viktigaste för de nya invandrarna är att de lär sig hebreiska, språket ger dem därefter nyckeln till det israeliska samhället. En del tid går åt att lära sig judendomen, judiska traditioner och de judiska helgerna. Mycket tid går även åt till att lära sig om vikten av att arbeta i ett industriellt samhälle. - Det är inte så lätt att förstå industrialismens grunder när man spenderat hela sin tid bakom ett dragdjur ute på landsbygden. De yngre har det lättare, säger Shlomo Molla. Generellt brukar Jewish Agency räknar med att det tar sex månader att integreras i det israeliska samhället. Under dessa sex månader får alla invandrare i Israel språkundervisning, hjälp med att hitta bostad samt hjälp med att hitta arbete. För de etiopiska judarna tar det minst den dubbla tiden. Melkamo och Wowenesh Ballai kom till Israel i juli från en liten by i Gondar provinsen i södra Etiopien tillsammans med sina två barn, ett respektive tre år gamla. Bägge jobbade med familjens lilla landstycke. Lägenheten i Lod består av två små rum, ett litet kök samt en balkong. Inte en tuva så långt ögat kan se. Lägenheten har en tv och en video som används när förläggningen har gäster och vill visa upp en film om hur väl den etiopiska invandringen och integrationen fungerar. Det doftar starkt från de kaffebönor Wowenesh har rostat i en plåtpanna över gaslågan i köket och därefter malt. I Etiopien samlas man ofta kring kaffe för att prata och lösa problem vid dagens slut. I Lod står teven på i bakgrunden och skräller. Bilden är så dålig att det knappt går att urskilja vad som sker på skärmen. Melkamo verkar som uppslukad av de rörliga bilderna. Inte bara mjölk och honung - Israel är det heliga landet, mina fäders land och det är här vi ska vara, svarar Melkamo på frågan varför de valde att komma till Israel. Han tycker livet i Israel är behagligt i jämförelse med det liv han levde i Etiopien även om han nu tvingats inse att flödet av mjölk, honung och manna inte gick att ta bokstavligen. Några uttalade framtidsplaner för sig själva har de ännu inte, men de hoppas på ett gott liv. I det ingår arbete och en framtida lägenhet, helst i Rishon-le-Zion där delar av familjen redan finns. Han vill även besöka Jerusalem. Wowenesh drömmer om en framtid för sina barn. Den består av högre utbildning så att de ska kunna ta sig vidare i livet. Många etiopier väljer att bosätta sig i närheten av andra etiopier då familjebanden är väldigt starka. I Lod finns cirka 3 000 personer. Shlomo Molla ser detta som ett problem då det blir svårare för gruppen att integreras på detta sätt. - Under det första året tar vi med nyinvandrarna ut på besök i landet. Vitsen är att de ska se andra platser och tänka på var de vill bosätta sig i framtiden för att undvika ghettobildning. Men i slutet väljer de flesta Rehovot eller Lod, avslutar Shlomo Molla.
© Detta material är skyddat av lagen om upphovsrätt. Eftertryck eller annan kopiering får endast ske med skriftligt tillstånd från redaktionen och med angivande av författare och källan. |
|||||||