Textlänkar finns längst nere på denna sida

Läsvärt ur kvartaltidskriften Menorah från och om Israel

REPORTAGE FRÅN DET JUDISKA MOSKVA

Av Maria Persson Löfgren

Denna artikel av frilansreportern Maria Persson-Löfgren bygger på hennes reportage i Studio Ett den 15 september 1999. Den kan intressera alla dem som inte hört henne i radio.

I en oansenlig gul byggnad bak ett högt svart järnstaket spelar några pojkar boll. De skriker och tjoar som vilka ryska skolpojkar som helst, det enda som skiljer ut dem är att några av dem har en svart kalott på huvudet. För detta är en av många nya helt judiska skolor, en statlig skola men med starka sponsorer bakom. Rektorn heter Vladimir Ilich precis som Lenin och har en likadan svart skinnkeps på huvudet: Rektorns efternamn är dock Sklanoj.
Detta är en statlig skola, men den har en religiös inriktning på judendomen. Skolan har fått stort stöd från Moskvas rabbin Pinhas Goldstein och från sponsorer både utomlands och i Ryssland. Det syns i skolan på den nya datorsalen, på nyrenoverade lokaler och mycket utrustning. Bland de ryska sponsorerna finns mediamagnaten och oligarken Vladimir Gusinskij och den f.d. premiärministern och ekonomen Jegor Gajdar. 300 barn har plats i skolan, de kommer inte bara från Moskva utan från hela det forna sovjetimperiet Att det bara är judiska barn här beror på ryska föräldrars fördomar, de tror att den här skolan är enbart för superintelligenta judiska barn, säger rektorn. Men så är det inte, de superintelligenta går i andra skolor.
Hit kommer barn som har blivit dåligt behandlade i andra skolor för att de är judar. Barn som känner större trivsel och säkerhet i den här skolan än i en vanlig rysk skola. Men också den här skolan har utsatts för attacker, för tre år sedan kastades en brandbomb in genom ett fönster och senare har flera fönster krossats.

I matsalen trängs barn från sju år och upp till 17 år, här serveras bara koshermat, alltså inget fläsk eller skaldjur. Tanja och Masha är 13 år och på väg in för att äta. Båda har bytt skola och gått här i ett år: Tanja tycker att allt är mycket bättre här. Barnen där var oförskämda, här är de trevliga och bra, säger hon. Och det gäller lärarna också. Där var de antisemiter.
Vad är en antisemit, frågar jag. Människor som inte gillar judar, säger Tanja. Och vad gör de undrar jag. De förolämpar dig och skäller dig för jude, fortsätter hon och berättar om en lärarinna som hävdade att Tanja var sämre i ryska eftersom hon är judinna. Hon fick lägre betyg och ständiga anmärkningar på hur hon skrev trots att hon var lika duktig som andra i klassen. De andra barnen berättar liknande historier. Elvaåriga Lena berättar inte för sina ryska vänner att hon är judinna, för då retas de. De hör bara dåliga saker om judar från sina föräldrar, säger hon. Förra sommaren reste hon för första gången till Israel.

ISRAEL BÄTTRE ÄN RYSSLAND
Jag var i Israel och hälsade på en moster med min mamma. Det var väldigt intressant och bättre än Ryssland. För där kan man gå lugnt överallt utan att vara rädd. Här är jag lite rädd, särskilt om man går ensam på kvällarna,
det kan vara farligt. Folk tycker inte om judar och om de ser att du
går i den här skolan eller i synagogan, säger hon bestämt.
Barnens oro är inte obefogad, det har förekommit flera attacker i år mot
synagogor och i juli knivhöggs en man i synagogan i Moskvas centrum
av en man som sa sig vilja döda alla judar.

BESÖK HOS JEWISH AGENCY I MOSKVA
Säkerheten kring israeliska Jewish Agencys kontor i Moskva är kompakt. Här arbetar Alla Levy för att underlätta för ryska judar som vill utvandra till
Israel. Organisationen har kurser i hebreiska och judiska traditioner.
För att överhuvudtaget få en intervju med Alla krävs tillstånd från Jewish Agencys kontor i Jerusalem. Men det räcker inte med det, utan dessutom måste de nitiska israeliska säkerhetsvakter passeras och deras frågebatteri är
lika omfattande som det resenärer utsätts för när de vill flyga från
Ben Gurion flygplatsen utanför Tel Aviv i Israel.

Alla Levy.jpg

Alla Levy ser mycket israelisk ut och beskriver sig själv som israel. Men hon föddes i Moskva. Fast hon kände redan som barn att Ryssland inte ville ha henne, så hon emigrerade som 18-åring. Då var det mycket svårt att lämna Sovjetunionen. De senaste tio åren har 850 000 judar lämnat Ryssland och dess grannstater. De flesta utvandrade i början av 90-talet och under mitten av 90-talet minskade utvandringen. Men i år är det en kraftig ökning - dubbelt så många som förra året kommer att åka eller har redan lämnat Ryssland. Och allt fler anger en växande antisemitism som orsak till att de lämnar Ryssland.
Organisationen har frågat utvandrare varför de lämnar Ryssland. Och skillnaden mellan 1998 och 1999 är stor. 1998 angav 9 procent antisemitism som orsak till att de vill till Israel. I år anger 31 procent det som skäl. De flesta, 52 procent, hänvisar till barnens framtid. 51 procent angav det som främsta skäl förra året.

NU ÄR ANTISEMITISM ÖPPEN
Alla Levy säger att den judiska frågan har alltid varit dold och inte diskuterats öppet. Det fanns antisemitism förut också, men dold. Den styrdes av staten som inte tillät att frågan togs upp öppet. Men nu förekommer attacker mot judar öppet i media, frågan diskuteras öppet. Försvar av judar finns också i media, men det gör judarna här otrygga och osäkra, eftersom problemet syns öppet. De vill inte att deras barn ska lida av antisemitism i framtiden. De känner inte att det finns ett allmänt fördömande av antisemitismen och de oroas över tillväxten och att ingen gör något för att stoppa den. Det saknas mekanismer för att ta hand om extremism och risken är stor att lokala myndigheter helt förlorar greppet, säger Alla Levy
I undersökningen av orsakerna varför ryska judar valt att flytta till Israel är inte antisemitismen det främsta skälet utan ekonomisk och politisk osäkerhet i Ryssland och viljan att ge sina barn en bättre framtid.

DE FLESTA HAR NU SLÄKT I ISRAEL
I hela Ryssland finns fortfarande nära en miljon judar och idag har de flesta någon släkting i Israel. F.d. läkaren Grigorij Abramovich har sin dotter i Israel men själv vill han inte följa efter. Jag vill inte flytta dit, jag vill leva här. Jag kan inte hebreiska och tror inte jag kan leva i det klimatet, det är en stor skillnad mot här.
Min dotter har bott där ett år och livet är inte helt lätt, de måste jobba mycket, mer än 11 timmar per dag och lönen är låg, lägenheten kostar mycket. Men de bodde på Krim och där fanns överhuvudtaget inte arbete att få, berättar han. Själv klarar sig Grigorij trots låg pension genom att han fått jobb i synagogan. Där trivs han och kan vara nära sin judiska identitet,
Den israeliske rabbinen för Moskva, Pinhas Goldstein, arbetar hårt för att de ryska judar som väljer att bo kvar kan leva i säkerhet. Till skillnad från
Jewish Agency är han inte övertygad om att alla ryska judar verkligen
vill eller kommer att flytta till Israel. Svårigheten gäller främst dem som bor utanför storstäderna, där det saknas synagogor och där möjligheterna att leva som en religiös jude är små. -Vi måste se till att alla ryska judar som vill kan utvandra, men också att göra livet bra och drägligt för dem som vill stanna, säger han.



Textlänkar
Till nästa artikel (i detta nummer)
Till föregående artikel (i detta nummer)
Till framsidan
Till arkivet



© Detta material är skyddat av lagen om upphovsrätt. Eftertryck eller annan kopiering förbjuden.