Textlänkar finns längst nere på denna sida

Läsvärt ur kvartaltidskriften Menorah från och om Israel

Aktuellt

98-nr4 s22

Norsk kibbutsnik kämpar för ett "grönt" Israel

Av Richard Jändel

Mellanösterns framtid handlar inte bara om fredsavtal. Skall området kunna föda den växande befolkningen och undvika militära konflikter krävs det att miljöfrågorna hamnar i centrum. Jan Bang, norrman, katolik och kibbutsmedlem, är en av dem som försöker finna lösningar för en hållbar framtid.

Jan Bang från Kibbuts Gezer, som ligger cirka tio kilometer söder om Ben Gurion- flygplatsen, ger vid en hastig blick intrycket av att vara en övervintrad hippie från 1960-talets Flower Power-rörelse. men redan efter några minuters samtal upptäcker man att detta är en seriös man med visioner som sträcker sig långt in i människans framtid.
Jan Bang föddes i Oslo 1949 som son till en utrikeskorrespondent. Familjen bosatte sig i London där Jan kom att växa upp. Efter universitetsstudier i arkeologi blev han så småningom lärare i miljökunskap.
Redan tidigt vaknade intresset för kollektivt arbete och arbetskollektivet som boendeform. Jan engagerade sig då i kollektivrörelsen och bosatte sig tillsammans med sin hustru på en gård i England. Familjen var dock inte nöjd med kollektivet eftersom detta var för litet för att kunna erbjuda ett verkligt arbetskollektiv och en alternativ miljö.
- Min fru är judinna och eftersom vi båda var intresserade av ett kollektivt liv åkte vi till kibbuts 1976. Vi bodde under ett halvt år på kibbuts Gezer och lärde känna människorna där. 1984 hade vi bestämt oss och kom tillbaka för att bosätta oss här. Även om det finns problem inom kibbutserna så är det trots allt ett samhälle, inte ett boendekollektiv. Här finns en egen kultur, egna sånger, ett eget sätt att prata och vår egen historia. Även om folk i dag säger att kibbutsrörelsen är på nedgång så är det en stark kultur som skiljer sig mycket från resten av Israel.
Jan Bang understryker att Israel, liksom andra stater, måste vara pluralistiskt. Det måste finnas en tolerans gentemot minoriteter, såväl religiösa som etniska. Om en stat saknar det riskerar det landet att bli ett nytt Iran eller Sudan. Själv känner han sig hemma i sitt nya hemland och kan inte tänka sig att lämna Israel.
- Jag är praktiserande katolik så för mig är Israel också ett heligt land. Här i Israels öken föddes både judendomen och kristendomen, här har båda religionerna sina rötter. För mig handlar det inte bara om judisk sionism, det är kristen sionism också om man får säga så. När kristendomen och judendomen möts så vet vi att vi har en historia som är gemensam och att det är viktigt att folk inser att det inte är religionen som är problemet. Utan att här kan vi bo tillsamman trots att vi har skilda religioner om vi är toleranta. Jag skulle faktiskt säga att det är mycket lättare att bo i Israel som kristen än att som jude bo i en kristen miljö. Därför att judendomen lägger stor vikt vid vad vi gör medan kristendomen lägger mer vikt vid vad du tror på. Det judiska är för mig helt OK, det handlar till slut bara om att vara en bra människa. Det jag tror är min ensak och jag tycker att det är en bra kombination.

MILJÖENGAGEMANG
Efter Gulftkriget tog Jan tillsammans med familjen ett sabbatsår och reste till Norge. Där bosatte de sig i den ekologiska byn Vidaråsen. En antroposofisk by som i vissa hänseenden liknar den israeliska kibbutsen men som är inriktad på att leva och arbeta ekologiskt. Vistelsen i den miljön återuppväckte Jans intresse för miljöarbete och när familjen återvände till Israel var han fast besluten att ta sig an miljöarbetet i Israel
- Jag frågade min kibbutsrörelse TAKAM vad vi som rörelse gör för miljön och fann då att officiellt gör vi ingenting.
Det tänkte Jan ändra på och tillsammans med en grupp intresserade kibbutsmedlemmar grundade han "The Green Room" (Det gröna rummet) 1992. "The Green Room" var till sin karaktär en avdelning inom kibbutsrörelsen som skulle arbeta för att väcka och utveckla miljötänkandet inom rörelsen. Avdelningen ordnade en serie seminariedagar om miljö och hälsa, miljö och jordbruk och miljö och utbildning på seminariecentret Ramat Efal. En tidskrift skapades också som kom ut 4 gånger per år.
1994 lades avdelningen ner och istället upprättades 1995 stiftelsen: "The Green Kibbutz Group" (Den gröna kibbutsgruppen). Stiftelsen är registrerad som en ideell organisation och som medlemmar accepteras både kibbutser och enskilda kibbutsmedlemmar. Den arbetar tillsammans med de tre kibbutsrörelserna och målsättningen är att allt inom kibbutserna, från matsal och jordbruk till fabriker, så långt som möjligt skall drivas ekologiskt. Samtidigt ska man öka miljömedvetenheten, koordinera projekt och representera kibbutsrörelsen i miljöfrågor. Tanken är att varje kibbuts ska ha en miljökommitté som kan påverka närmiljön och agera som påtryckningsgrupp i lokala miljöfrågor. Verksamheten skulle finansieras med medlemsavgifter samt bidrag från miljödepartementet och utländska stiftelser.
Organisationen kan i dag se tillbaka på drygt två års verksamhet. Hittills har endast åtta av Israels 270 kibbutser skrivit på avtalet. Det innebär att utvecklingsarbetet går långsamt, men trots det är Jan Bang hoppfull.
- Vi har inte blivit den storslagna miljörörelse som jag hade hoppats, men man måste ha lite tålamod med de här sakerna. Det är alltid vanskligt att starta en ny rörelse. Inom kibbutsrörelsen är det särskilt svårt eftersom medlemmarna är vana att ha gratis tillgång till det mesta. Nu krävs det att de själva ska betala någonting till en ny kommitté.

EKOTURISM OCH GRÖNA VOLONTÄRER
Förutom arbete på ett teoretiskt plan uträttas redan en hel del praktiskt i miljöarbetet. På sin hemkibbuts, Gezer, har Jan infört biologisk odling av oliver. Tanken är att projektet ska spridas till fler kibbutser och att man till slut ska kunna marknadsföra biologiskt odlade oliver.
- Men det handlar inte bara om oliver. Det handlar om att skapa en marknadsföringsorganisation för att bland annat lansera grön turism. Allt fler kibbutser satsar på det som kallas "educational tourism" och miljöturism. Detta vore lättare att marknadsföra gemensamt än om, som nu, varje kibbuts går ut separat.
Jan Bang berättar att ett av kibbutsrörelsen stora miljöproblem är hur man ska hantera avloppsvattnet från ladugårdar och mejerier. Det krävs en helhetssyn om man ska kunna finna en lösning som är bra för alla kibbutser.
Man arbetar också mycket med ungdomar och bland annat är det tänkt att framtidens volontärer och studenter ska kunna erhålla miljöutbildning. Detta håller man på med men det saknas pengar för närvarande och bara några få kibbutser kan erbjuda detta alternativ.
- Men vi har kommit så långt att volontärkontoret i Tel Aviv nu har öppnat en lista över kibbutser som har ekologiska projekt. Jag har ännu inte pengar och tid till att bygga upp ett helt nytt volontärprogram, men det kommer efter hand, säger Jan Bang. Jag har tålamod och vet att vi har framtiden på vår sida.

FRAMTID I FARA
Jan Bang menar att miljöarbetet bygger på en djupare insikt utöver miljömedvetenheten. Kibbutsrörelsen grundades för att hjälpa det judiska folket att bosätta sig i Israel och att nå detta mål på socialistisk väg. I dag behöver staten Israel inte längre kibbutsen för att överleva. Däremot finns det ett annat hot som det kan bli kibbutsernas uppgift att avvärja.
- I dag har vi en annan fara som hotar, inte bara judar utan alla människor i hela världen, och det är den globala miljökrisen. Jag tror att man kan säga att alla upplysta människor vet att vi står inför en stor fara. Och det blir värre och värre. I Australien som exempel, får 10 procent av befolkningen cancer på grund av ozonhålet och siffran stiger hela tiden.
- Nu har kibbutsrörelsen en jättestor utmaning. Vi kan, om vi anstränger oss, bli ledare för en miljörörelse som vill skapa ett land som är ekologiskt uthålligt . Detta är ett kosmiskt mål och när man har ett kosmiskt mål, då samlar du alla krafter. Det som försvagar kibbutsrörelsen i dag är att vi inte har något övergripande mål. Det är det som jag erbjuder kibbutsrörelsen - inte en mängd små projekt, utan ett kosmiskt mål som tigger och ber att vi ska göra något åt det. Där har rörelsen sitt syfte och det tror jag är det enda sättet som kan rädda kibbutsrörelsen. Det är min djupa, långtgående tanke.

GLOBAL RÖRELSE
Som en del i ett globalt nätverk för miljön har "The Green Kibbutz Group" sedan 1995 blivit en del av "The global ecovillage network" (Ekobyarnas globala nätverk). Organisationen består av ett nätverk av mindre samhällen som strävar efter att skapa ett ekologiskt hållbart samhälle. Organisationen består av så vitt skilda samhällen som norska antroposofers byar, tyska kristna kollektiv och israeliska kibbutser.
- Det är viktigt för folk inom kibbbutsrörelsen att inse att det finns andra som arbetar för samma mål. Och att vi som rörelse inte är utbrända utan kan bidra. De utländska rörelserna är väldigt starka på miljösidan men socialt svaga. Vi har 80 års erfarenhet av att upprätta små lokala kollektivbyar, men har lidit av bristande intresse för miljön.
"The global ecovillage network" har kontakt med FN. Världsmålet är att FN ska ge organisationen 100 miljoner dollar för att utveckla sin verksamhet. Tanken är att man med dessa pengar ska kunna starta upp och driva små projekt med målet att utveckla en ekologiskt hållbar miljö för hela mänskligheten.
Förra året besökte en liten grupp människor från nätverket den israeliska medlemsorganisationen och reste runt i två veckor. Man såg projekten på olika kibbutser och inledde en dialog med aktivister inom kibbbutsrörelsen och utanför samt med palestinierna. Mellan israeler och palestinier har sedan dess en del försöksprojekt startat och Jan Bang hoppas att dessa på sikt ska bidra till att man skapar ett heltäckande samarbete.

VI MÅSTE SAMARBETA MED PALESTINIERNA
- Vi måste samarbeta med palestinierna, miljön har inga politiska gränser. Man kan säga som så här: vi dricker palestinskt vatten och de andas israelisk luft. Även om vi inte tycker om dem och även om vi inte vill samarbeta med dem så är vi tvungna till det. Det finns inget val.
På Harvarduniversitetet i USA har en särskilt tillsatt vattengrupp under flera år arbetat med att utveckla en vattenplan för Mellanöstern. I planen sägs att om Israel, Syrien, Libanon, Jordanien och det palestinska folket skulle samarbeta finns det nog med vatten åt alla. Även inberäknat en höjning av levnadsstandarden och en ökad vattenförbrukning - men bara om man samarbetar.
Jan Bang hävdar att permakultur är en del av lösningen för morgondagens samhälle. Det gäller att arbeta i samklang med naturen och se hur exempelvis ett hus kan användas på olika sätt. Helt enkelt att bygga medvetet. I ett solrikt land som Israel kan man till exempel bygga husen i söderläge så att solen naturligt värmer upp husen på vintern. För att inte sommarsolen skall göra det olidligt varmt planterar man träd framför för att ge skugga.
- Om du betraktar den naturliga orörda miljön, ser du system som fungerar mycket bra. De fungerar på rätt sätt. Studerar vi detta, kan vi skapar teoretiska modeller som hjälper oss att designa vår omgivning: en gård, en by på landet eller en organisation.
Jan Bang menar att ett led i detta är att sätta naturen i arbete åt människan. Miljön arbetar effektivt av sig själv så det är mycket vi kan låta naturen göra åt oss. Exempelvis tar vissa växter ut andra. Istället för att slita i sin köksträdgård eller bespruta odlingar kan man låta naturen arbeta.
- Det finns något som kallas "samodling". Vi vet att vitlök motverkar många insekter som annars skulle angripa dina andra köksväxter. Planteras därför vitlök så får man ett naturligt skydd mot de insekter man vill bli kvitt och slipper besprutning med kemikalier. Detta är bara ett exempel. Slutsatsen är att vi måste ändra oss i vårt förhållande till naturen och arbeta med den och inte emot den. Annars gör sig naturen på sikt av med oss.


Textlänkar
Till nästa artikel (i detta nummer)
Till föregående artikel (i detta nummer)
Till framsidan
Till arkivet



© Detta material är skyddat av lagen om upphovsrätt. Eftertryck eller annan kopiering förbjuden.