Textlänkar finns längst nere på denna sida

Läsvärt ur kvartaltidskriften Menorah från och om Israel

Reportage

98-nr3s44

Rapport från andra sidan - SKOLKLOCKORNA RINGER TROTS ALLT
Ett reportage från en fredsskola på Västbanken

Många goda krafter finns både på den israeliska och den palestinska sidan, som arbetar för att skapa gemensamma projekt för ömsesidig, fredlig förståelse och samverkan.

Inom ramen för den officiella israelisk-palestinska kommittén PTP ( Folk-till-folk) skickade UD:s generaldirektör Eytan Bentsur, i sin egenskap av ordförande i den israeliska kommittén, i början av året ett brev till sin palestinske "kollega" Sufian Abu-Zaideh med fem israeliska förslag att försöksvis realiseras med aktivt stöd och uppmuntran från båda parter. Se rutan nedtill.
Viljan är god och en del har redan kommit i gång på olika håll. Men naturligtvis läggs många hinder i vägen. Som när en skola på Västbanken med namnet "Hoppets Blomsters Skola" som har "Fred och demokrati" som motto, nyligen fick en varning från palestinska utbildningsdepartementet för opreciserade, icke önskvärda program, som skolan inte får tillstånd att genomföra. Menorahs korrespondent i Jerusalem Janet M. Moshe besökte just den skolan, som hon här berättar om.

När frön såtts och grott, har vinterregnen kommit och hotat späda plantor. Men Hoppet blomstrar, eller, för att tala klarspråk: dörrarna till "Hoppets Blomster" står öppna, och skolan försöker ingjuta ny optimism och tillväxt inom den palestinska kommunen. Ända sedan skolan startades 1985 med fred och demokrati som undervisningens grundfilosofi, har den tappert kämpat i motvind.
Skolan ligger i al-Khader, ett fattigt område strax söder om Betlehem, och den vänder sig till både kristna och muslimska familjer. De lever på jordbruk under existensminimum och den enda skörd som verkligen är riklig är de stora barnaskarorna - "så många som Allah skänker dem"
Skolans rektor och grundare Hussein Issa drömde om att skapa en skola redan under åren i det överbefolkade flyktinglägret Dehaishe, där han växte upp. Som utbildad socialarbetare gick han tillbaka till misären i lägret. Han insåg snart att förskoleutbildning skulle vara nödvändig för att kunna bryta fattigdomens evighetscirkel. En förskola skulle inte bara förbereda de palestinska barnen för den riktiga skolan utan också ge deras mödrar chansen till arbete.
Issa insåg också hur oerhört viktigt det var att få till stånd en kommunikation mellan israeler och palestinier.
-Faktum är att jag som pojke alltid trodde att judar hade lång svans och röda ögon, erkänner han. -Men jag visste alltid att enda vägen för mig var fred och jag visste också att ett daghem, och senare en skola, skulle vara rätta platsen att börja på. Det är nödvändigt att palestinier och judar möts ansikte mot ansikte och verkligen pratar med varann för att vi ska få slut på gamla vanföreställningar.

TANKEN PÅ EN SKOLA SLÅR UT I BLOM
-Vi öppnade vårt första daghem i ett hyrt rum, berättar Issa. Och sedan skolan "Hoppets Blomster" startats 1985 har den vuxit och utökats med klass efter klass tills Issas första student var klar med sin examen.
Man började bygga ett skolhus i al-Khader. Under ett år undervisades 350 elever från kindergarten upp till avgångsklass 12
-Vår ambition är alltid större än vår budget, men vi har lyckats lägga sten till sten, berättar Issa. -Kristna präster och lärare från Sverige, Tyskland, Skottland och USA har kommit till vår hjälp liksom judiska rabbiner från Israel och Kalifornien.
Under vårt besök stod där ett lovande men bara halvfärdigt hus, för 1997 blev ett mycket bistert skolår. Efter självmordsbombningarna i Jerusalem i augusti och september 1997 stängdes gränsen för palestinierna och elevernas föräldrar hade under vissa perioder inte möjlighet att arbeta i Israel. Den ekonomiska situationen i området blev därför katastrofal, och hälften av elevernas föräldrar började istället skicka sina barn till de överfyllda offentliga skolorna som inte tar ut några terminsavgifter.
En morgon i början av november kom väldigt få elever till Hoppets Blomster, då deras skolbussar uteblivit. Bussförarna hade inte fått ut sin lön i oktober och vägrade att arbeta i november förrän de fått sina pengar.
Ett annat allvarligt problem var förstås att det inte fanns erforderliga uppvärmningsmöjligheter i skolbyggnaden, när vintern satte in. Och till på köpet saknades puts i fogarna i husets ytterväggar, så fukt läckte in i klassrummen.
-Vårt allra största och viktigaste problem är kanske ändå att vi, som fristående skola utan formell politisk eller religiös tillhörighet, ensamma har hela ansvaret för vår finansiering, förklarar Issa.
Trots att föräldrarna bara behöver betala 30 israeliska pund i månaden (ca 60 svenska kronor)för undervisning, böcker och skolskjuts, är det en oöverstiglig summa för många.
De palestinska makthavarna växlar i sin attityd mot skolan, så Hoppets Blomster söker ständigt sponsorer, som kan hjälpa dem att leva upp till sin kapacitet och målsättning.

IDEALISM TROTS ALLT
Under tolv år har Issa gått sin egen väg. Medan hans vänner gick in i PLO och steg i graderna där, sökte han efter utvägar att sprida budskapet om fredligt samarbete mellan folk av alla nationaliteter, raser och religioner. Under intifadans svåraste dagar och trots att han stämplades som kollaboratör av de palestinier, som såg att han hade kontakter med israeler, fortsatte Issa att kämpa för rätten att tala fritt och välja fri utbildning. Palestinska terrorister attackerade i juni 1991 hans bil och skolbuss med brandbomber, men Issa gav inte upp sin envisa kamp.
Han annonserade efter och fick israeliska volontärer, som kom till skolan och undervisade i engelska och hebreiska.
Issa själv är en efterfrågad föredragshållare i israeliska skolor. Han har satt ihop program tillsammans med israeliska elementarskolor, där de judiska och palestinska barnen träffas och arbetar på konstnärliga uttryck för fred. Svårigheten att tala ett gemensamt språk är förstås ofta ett hinder, men när eleverna är 15-17 år går det vanligen att prata engelska eller bruten hebreiska eller arabiska. Elever från israeliska och palestinska högstadiet samlas till ständigt pågående diskussioner och gemensamma praktiska övningar och planläggningar.

Adina Shapiro, som studerar juridik på Hebreiska Universitetet, är två gånger i veckan volontär hos Hoppets Blomster, där hon undervisar i hebreiska. Hon tycker att eleverna är ivriga att inte bara lära sig språket utan också vill veta mer om hur deras israeliska jämnåriga lever.
-Fruktan och misstroende kan bara övervinnas, om man bygger broar, säger Adina. Den 23-åriga judiska lärarinnan har personlig erfarenhet av de svårigheter, som hennes palestinska elever drabbats av. Men hon ser en smal strimma av hopp om att lyckas i sina ansträngningar.
Förra året uppförde en av hennes klasser en israelisk pjäs på hebreiska i närvaro av författaren Ephraim Sidon. I den uppskattande publiken satt också andra israeler likaväl som palestinska föräldrar och supporters.

LÄRARE FÖRENAS I GEMENSAMMA ANSTRÄNGNINGAR
Det anordnas seminarier för israeliska och palestinska lärare, där de tillsammans bekantar sig med metodologi och andra utbildningsmedel, som krävs för att förstå "främlingarna" på andra sidan gränsen.
Issa anser att fredsutbildningen kan betraktas som en vaccinering mot psykologiska och sociala sjukdomar. Likaväl som en läkare kan vaccinera folk mot olika epidemier, kan de som undervisar om fred och demokrati vaccinera sina elever mot terror och våld.

SVENSKA KYRKANS BOJKOTT SKADAR OSS
Hussein Issa blev förvånad då han hörde att Svenska Kyrkan ville bojkotta Israel när ett kontroversiellt byggnadsprojekt påbörjades på Har Homa.
- Jag ser inte alls kyrkans bojkott som något önskvärt, tvärtom tror jag att en bojkott bara skadar våra ansträngningar här ute att växa och lyckas.
-Turismen till Israel är omfattande och vi uppmuntrar besökare där och i Betlehem att komma till vår skola för att de ska kunna förstå, hur de kan hjälpa oss i vår strävan.
Skolan ligger bara tjugo minuters väg från Jerusalem. Issa anser att protester mot israeliska nybyggen mycket väl kan framföras. Men en bojkott skulle knappast skada israelerna. Den skulle däremot säkerligen få många besökare att avstå från att komma till Hoppets Blomster och se det positiva arbetet, som man presterar där.
Och trots alla hinder fortsätter skolan att undervisa barn och ungdom med sitt budskap om ett fredligt samarbete folken emellan. Det må vara ett tvåtusen år gammalt budskap, och det borde ha framförts och tagits till vara i Mellanöstern för länge, länge sedan.
Janet M. Moshe

FÖRSLAG TILL FEM GEMENSAMMA ISRAELISK-PALESTINSKA PROJEKT

En skola i turism, gemensamt driven av Betlehems universitet och Ben Gurion Universitetet i Beersheva..

Tvillingskolor, som ska locka elever från båda sidor till gemensamma möten om samarbete och samförstånd.

City to City - från stad till stad - med kommunala kontakter mellan israeliska och palestinska städer, som ligger nära varann och har gemensamma intressen, också med en fadderort i utlandet.

"Toleransspelet" där man simulerat hur judar och muslimer lever tillsammans i det medeltida Toledo i Spanien som en förebild för tolerans och ömsesidigt accepterande. Det palestinska fredscentret i Ramallah har förklarat sig villigt att översätta spelet till arabiska.

Upprättandet av en databas för israelisk-palestinska projekt, där man får information om gemensamma aktiviteter och kan ta preliminära kontakter.



Textlänkar
Till nästa artikel (i detta nummer)
Till föregående artikel (i detta nummer)
Till framsidan
Till arkivet



© Detta material är skyddat av lagen om upphovsrätt. Eftertryck eller annan kopiering förbjuden.