Textlänkar finns längst nere på denna sida

Läsvärt ur kvartaltidskriften Menorah från och om Israel

Invandrarna

98-nr2s13

Kunskapsutbyte inom äldrevården
Av Sylvia Urwitz

Detta är Sylvia Urwitz andra artikel om sina kontakter med vår vänort Beersheva. Den första, med titeln "Bjuden på judiskt-marockanskt bröllop" var införd i Menorah nr 1, 98. Finns i arkivet under rubriken Kultur.

-I Stockholm kunde jag visa våra judiska hem för äldre på Hammarbyhöjden för Mordechai och Raymonde Abergel från Beershevas Dalet-distrikt. Framför allt imponerades de av de stora utrymmena för matsal och vardagsrum. Fast de tänkte kanske inte på att vi i Sverige måste umgås inomhus största delen av året. Raymonde, som förestår det svenskbyggda dagcentret i Beersheva-Dalet, intresserade sig speciellt för äldrevårdens finansiering i Sverige. Vi kom snabbt underfund med att systemen i Israel och Sverige är mycket lika.

Men fortfarande finns det saker att lära vid ett studiebesök. Raymonde blev fascinerad av något som vi tar för självklart, nämligen rollatorn. Detta hjälpmedel var nytt för henne. När hon såg hur självständigt många rörelsehindrade pensionärer kunde ta sig fram med rollatorn blev hon eld och lågor. Och jag lovade förstås att vid mitt nästa besök i Israel ta med mig en rollator. Fast med min långa erfarenhet av äldre- och handikappvård borde jag ha vetat bättre. Om bröderna Marx hade levat hade de kunnat få ett uppslag till en ny fars. Det hela slutade med att jag i stället för att ta en rollator på flyget fick hjälp av ett handikappcenter med alla tekniska beskrivningar och en bruksanvisning med bilder. Jag fick namn på en svenska i Beersheva som kunde översätta dem till hebreiska.Hon visade sig förstås vara en bekant till Raymonde. Vad jag sedan fick reda på i Israel och som Raymonde inte visste var att två kibbutser i Israel redan tillverkar rollatorer.

Mot slutet av min Israel-vistelse besökte jag Abergels i Beersheva. När Mordechai hämtade mig vid bussen, sa han att jag tyvärr inte kunde bo hos dem. Deras näst yngsta dotter skulle samma kväll gifta sig på marockanskt vis men Raymonde hade ordnat inkvartering åt mig på det nya konvalescenthemmet Just då fanns ett rum ledigt.

Hemmet är en oas för de gamla som kommer dit. Det finns tio dubbelrum. De flesta av de boende är helt ensamstående. Någon är t.o.m.utslängd av sina barn. Språkförbistringen är stor och det talas ryska, olika arabiska dialekter, polska, ivrit, rumänska och arameiska m.m.. En av de boende kunde faktiskt jiddish. Hon blev mycket glad över att kunna tala sitt barndomsspråk igen.Hon kallade mig sin chaverte. Inredningen är anpassad till klimatet, enkel och fin. Vardagsrummet utgörs av den skuggiga trädgården som sträcker sig till det stora dagcentret mittemot. Även detta är byggt av Keren Hayesod. Dit kan de boende gå om de vill delta i handarbete, sällskapsspel och sjukgymnastik. Tyvärr är de flesta mycket svaga och har svårt att företa sig något. Tack Ester, ansvarig husmor, för din gästfrihet och ditt goda arbete!



Textlänkar
Till nästa artikel (i detta nummer)
Till föregående artikel (i detta nummer)
Till framsidan
Till arkivet



© Detta material är skyddat av lagen om upphovsrätt. Eftertryck eller annan kopiering förbjuden.