Textlänkar finns längst nere på denna sida

Läsvärt ur kvartaltidskriften Menorah från och om Israel

Reportage

Det lömska kriget

Barnen från Kfar Darom

Ett reportage av Janet M. Moshe, Jerusalem

Tioårige Avraham Cohen missade skolbussen en dag. Kanske hade han sölat vid frukosten, för när hans bror och systrar sprang ut och hunnit fram till andra barn som väntade vid busshållplatsen, så var han inte klar än. Därför hoppade han upp på sin cykel och började trampa på av alla krafter för att hinna ikapp bussen vid moshavgrindarna, men det var för sent. Bara ett par minuter senare hörde han och föräldrarna ett bedövande dån och insåg att han hade blivit besparad ett fruktansvärt öde. Till all olycka hade hans systrar Tehila, 8, och Orit, 12, liksom deras lillebror Yisrael, 7, varit med på bussen, och efter den dagen kan deras liv aldrig bli som förr.

En fjärrstyrd bomb, som hade placerats vid vägrenen bara 500 meter från Kfar Daroms grindar på morgonen den 20 november i fjol, utlöstes med en enorm och dödlig explosion när skolbussen passerade.

Två lärare var med på bussen: Gad Biton, 35, far till sex barn, och hans jämnåriga kollega Miriam Amitai, mor till fyra barn. Båda dödades omedelbart, medan ytterligare nio passagerare ombord blev skadade. Hela Israel deltog i sorgen efter skolbarnen och deras lärare, som aldrig hann fram till sin skola i det närbelägna Gush Katif i södra Israel.

Svåra operationer - nu rehabilitering
Efter att tillsammans med sina barn ha genomlevt veckor av plågor och svåra operationer på Soroka-sjukhuset i Beersheba, flyttade Noga och Ophir Cohen med hela sin sjubarnsfamilj till Israels centrum för att komma nära Tel Hashomer, det sjukhus som kan ge de allra bästa rehabiliteringsmöjligheterna åt landets barn. De fick två rum inom sjukhusområdet åt familjen och dessutom har de fullkomligt adopterats av Givat Shmuels invånare, som tagit sig an dem med kärlek och värme.

Nu bor de tillfälligt i en våning i Givat Shmuel, som ligger några kilometer öster om Tel Aviv, men deras hjärtan dröjer kvar i Kfar Darom i södern.

Det är ingen enkel sak att flytta en hel familj med sju barn ens under de lyckligaste omständigheter. Och som de nu har det, var det mycket svårt för lilla tvååriga Atara att skiljas från mamma på dagarna för att vara på dagis. Till och med två av de äldre barnen vägrade bestämt att börja i en ny skola. Men deras motstånd övervanns av all den värme som strömmade emot dem från lärare och barn i Givat Shmuel.

-Nu börjar våra dagar likna något ganska normalt, förklarar Noga när alla barnen kommit in i olika skolformer med undantag för tolvåriga Orit.

Orit firade nyss sin Bat Mitzwa, men hon kunde förstås inte dansa på sin fest. När bussen exploderade förlorade hon en del av sin högra fot, och hon har redan genomgått tre operationer. Snart nog ska hon få en protes, men eftersom hela hennes skada är så allvarlig, kommer hon inte att få lätt att lära sig gå.

-Orit är ju snart en tonåring, säger Noga tålmodigt och förutseende, -och som alla flickor bryr hon sig väldigt mycket om hur hon ser ut och vad folk tycker och tänker om henne. Olyckligtvis kan hon inte alls använda vristen, så hon måste ha en fullständig protes. Dessutom kommer det att kräva en massa tid med en plågsam rehabilitering för att hon ska kunna lära sig gå igen.

Sjuåringen Yisrael däremot har raskt hoppat in i sin nya förstaklass i Givat Shmuel, och han kan redan gå med protesen som fästs under hans knä. Hans barnamod och frejdiga energi har betytt kolossalt mycket för hans snabba återanpassning.

Åttaåriga Tehilah har också börjat i tredje klass i sin nya skola, och hon är fullt upptagen med fysisk och psykisk terapi, som ska göra det möjligt för henne att fungera med sina proteser, som fästs under båda knäna.

Den dagen bomben drabbade henne trodde läkarna först att de inte skulle kunna rädda hennes liv utan att genast amputera båda benen. Men tack vare en ny kirurgisk metod lyckades de få igång blodcirkulationen igen. Dock bara för att i det långa loppet tvingas konstatera att en amputation av båda benen trots allt var nödvändig. Men den lilla flickan är så full av vitalitet att hon beslutsamt klarar att gå så gott hon rimligtvis kan med sina två proteser, som fått ersätta hennes förlorade ben. Och hon gör det med ett underbart, vinnande leende.

-Vi känner oss ödmjukt tacksamma inför Givat Shmuels underbara människor, som har varit en sådan hjälp för oss, säger Noga. -Hela familjer har ställt upp och våra barn är alltid hembjudna till nya vänner.

Stöd även från Keren Hayesod
Det är inte bara de närmaste grannarna som varit underbara. Både gästfrihet och kärlek, ja till och med pengar har strömmat in till dem från olika håll i världen. Således skickade familjen Arbiv genom Keren Hayesod i Kanada 10 000 dollar. Checken överlämnade till Noga och Ophir Cohen, föräldrarna till de lemlästade barnen, av KH:s världsordförande, ambassadör Avi Pazner. Även i Frankrike anordnade en donator, som rördes av familjens öde, en egen insamling för barnens vård.

Orit Cohen
Den äldsta flickan, Orit, fick med anledning av sin Bar Mitzwa en bibel av Mr Avi Pazner från Keren Hayesod

    
De yngre barnen fick godis av Mr Pazner
Foto: Eitan Repin, Israel Sun

Den äldsta flickan, Orit, fick med anledning av sin Bat Mitzwa en bibel av Mr Pazner. De två yngre, Tehila och Yisrael fick var sin godispåse till Chanukka som inföll samtidigt.

Bakgrund
Bosättningen Kfar Darom grundades 1946, då det såg ut som om planerna på en delning av Israel skulle lämna den sparsamt befolkade norra delen av Negevöknen utanför den nya staten Israels gränser.

Som en av elva bosättningar, som grundades i norra Negev kvällen före Yom Kippur 1946, bildades Kfar Darom ursprungligen av flera dussin religiösa överlevande från Förintelsen. Relationerna med de arabiska grannarna var goda. Men när självständighetskriget 1948 hotade och otryggheten svepte in över landet, förvärrades situationen i Kfar Darom.

När egyptiska trupper strömmade in genom Gaza på väg mot Tel Aviv, beordrade Israels försvarsmakt att Kfar Darom skulle evakueras. Bosättarnas hem och fält förstördes totalt av egypterna. Efter sexdagarskriget 1967, då den egyptiska ockupationen av Gazaområdet hävdes, uppmuntrades folk att bygga upp Kfar Darom igen. Men inte förrän 1989 kom de första invånarna tillbaka och började med det arbetet. Med i den gruppen var då det unga paret Noga och Ophir Cohen med sin lilla förstfödda, Orit.

I Kfar Darom lever idag 38 familjer (ca 220 invånare). Nio av familjerna odlar tidiga grönsaker, däribland sallader, kryddväxter, selleri, mm. och får numera hjälp av kinesiska och thailändska arbetare. Tidigare sysselsattes där Gazabor. Området är känt för sina insektsfria grönsaker (ett krav enligt stränga judiska dietföreskrifter.) Övriga medlemmar av moshaven är lärare eller arbetar i servicenäringar.

Trots att byinvånarna i Kfar Darom vill stanna kvar i sina hem till varje pris, finns det ett växande antal israeler som anser att en liten isolerad bosättning som denna är alltför svår att försvara, oavsett priset. Nu när en fredlig lösning tycks försvinna längre och längre bort, utom räckhåll för både israeler och palestinier, tycks Kfar Daroms framtid vara att förbli vad det är idag - kanske en mikrobild av hela landet? - en isolerad bosättning som en liten ö i ett hav av fientlig arabisk befolkning.

Översättning och bearbetning: Norma Wiel-Berggren



Textlänkar
Till framsidan
Till arkivet



© Detta material är skyddat av lagen om upphovsrätt. Eftertryck eller annan kopiering förbjuden.