Textlänkar finns längst nere på denna sida

Läsvärt ur kvartaltidskriften Menorah från och om Israel

INVANDRARNA

De vill sjunga av lycka

Av Simon Griver

De kallar sig för Optimisterna, och nya immigranten Rima Utzschitel, som grundade kören för fem år sedan, medger att sionismen och den entusiasm, som sångarna känner inför Israel, är källan till deras optimism.
Kören, som hör hemma i Gil HaZahavs seniormedborgarcentrum i Ramla, har en rikt skiftande repertoar, som bjuder på sånger på hebreiska, jiddisch, ryska och därtill klassisk musik. Utzschitel själv kom från Kirovograd i Ukraina som immigrant till Israel för tio år sen. Idag är hon chef för Ramlas Gil ZaHavs seniormedborgarcentrum.
-Vi rysktalande immigranter älskar kulturella evenemang, förklarar hon. Därför har vi också en dramagrupp här vid sidan av kören.
Optimisterna har uppträtt över hela Israel både inför andra nya immigranter och israeler. Trots sin ålder och den svåra tid de upplevt i sina dagar, utstrålar körmedlemmarna stor optimism.

Haim Gertstar, 90, är född i Galicien i Polen 1919. Han flydde österut till Ukraina efter naziockupationen i Polen och kämpade med Röda armén under andra världskriget. Efter kriget slog han sig ner i Kazakstan och senare i södra Ryssland, där han arbetade som ingenjör, innan han gick på alija 1965 med sin dotter Laura.
-Jag har bott på många håll i mitt liv, säger Gertstar. Men bara Israel känns som mitt hem. Jag ville sjunga av lycka och glädje över att ha kommit till mitt älskade hemland. Vi har allid varit judar och sionister i våra hjärtan, trots att det var svårt och farligt, till och med omöjligt att ge uttryck åt vår kärlek till Israel under kommunistregimen.

Ella Greenspon ger uttryck åt liknande känslor. Hon föddes i Kiev 1924 och emigrerade till Israel 1990 tillsammans med sin dotter Norah och sina barnbarn. I forna Sovjetunionen arbetade hon som sjukgymnast och har varit deltidsanställd som biträdande barnträdgårdslärarinna i Israel. Men sången har alltid varit hennes stora kärlek.
-Självklart är jag optimistisk, säger hon. När jag ser mina barnbarn ge sig av till skolan varenda morgon, klappar mitt hjärta av glädje.
Jag har fått stå ut med så mycket i mitt liv: vi fick fly från Kiev undan nazisterna, och så många av mina släktingar, min familj, mina vänner och grannar massakrerades i Babi Yar vid ravinen utanför Kiev. Men i Israel har vi lyckats bygga upp ett gott liv, fortsätter hon. Så visst finns det goda skäl till optimism. Slutet gott, allting gott !

Yekaterina Dulitsky, 71, härstammar också från Ukraina, där hon överlevde Balta gettot nära Odessa under naziockupationen 1941. Efter andra världskriget slog sig familjen ner i Tjernovtsy, där hon arbetade som assistent åt en fotograf. Senare kom de till Alma Ata i Kazakstan, och det var därifrån som de gick på alija.
Också hon har barnbarn, som trots att de inte är sabras ändå är typiska unga israeler och fyller hennes hjärta med optimism.
-Min dotterdotter Marina är klar med armén, förklarar hon, och studerar nu datavetenskap vid Bar Ilan universitetet. Min andra dotterdotter Ina har nyss slutat högstadiet och ska snart börja i armén. När jag betraktar dem och deras liv, som utgör en så skärande kontrast mot allt vad vi fick utstå under nazisterna och kommunisterna, är det väl inte förvånande att jag bara vill sjunga av glädje.
Översättning Norma Wiel-Berggren

Solist: Yekaterina Dulitsky yekaterinadulitsky Foto: Vladimir Godnik



Textlänkar
Till nästa artikel (i detta nummer)
Till föregående artikel (i detta nummer)
Till framsidan
Till arkivet



© Detta material är skyddat av lagen om upphovsrätt. Eftertryck eller annan kopiering förbjuden.