Av Nehemia Meyers

Israeler, palestinier, jordanier och egyptier delar inte alltid samma idéer, men de delar på samma miljö. Det är detta som får dem att sammanstråla på Aravainstitutet för miljöstudier i kibbuts Ketura norr om Eilat - en skola för blivande vårdare av Mellanösterns luft, vatten, jord och viltliv.

Institutet är en akademisk institution kopplad till Tel Aviv-universitetet, och ger dess studenter från Mellanöstern och annorstädes studiepoäng i ämnen som öken- och marinekologi, uthålligt jordbruk, bevarande av viltlivet och miljöfrämjande etik, miljöpolitik, ekonomi och lagstiftning.
Men ämnesvalet - eller till och med de självständiga studieprojekt, som eleverna ägnar sig åt - är mindre betydelsefulla än den chans ungdomarna får här, att lära känna varandra och utveckla nya vänskapsband som ersätter det gamla hatet.
Det är detta som stimulerar institutets högste chef, dr Noam Gressel, som gläds åt att kunna "ge ett litet bidrag till fredsprocessen". Gressel medger att hans arabiska elever riskerar att bli bojkottade när de återvänder till Egypten eller - dock i mindre utsträckning - till Jordanien. Samtidigt tillägger han att "palestinska elever har inga sådana problem. Deras landsmän vet att palestinier och israeler är ödesbestämda att leva sida vid sida, och det är en fördel för palestinierna att kunna dra nytta av utbildningsmöjligheterna i Israel."

Studenterna bor i kibbutsens vanliga stugor, äter i den gemensamma matsalen och integreras i kibbutssamhällets sociala och kulturella liv. Det här blev en verklig överraskning och ögonöppnare för palestinske Hashem Shahin, som kom till Ketura från Betlehems universitet. Han hade väntat sig att bli placerad i ett arméläger men upptäckte att han istället befann sig i ett öppet och vänskapligt samhälle. För att visa sin uppskattning erbjöd han sig att ge kibbutsmedlemmarna gratislektioner i arabiska.
Det blev också en viktig erfarenhet för Tamar Keinan från Tel Aviv. Hon konstaterade att "redan från allra första skolåret hade barnen i min klass deltagit i träffar med jämnåriga israeliska araber. Men vi var alltid väldigt självmedvetna och det kändes inte äkta. I Ketura stod jag för första gången verkligen ansikte mot ansikte med araber."
Tamar tog examen vid Aravainstitutet studieåret 1996-97 och arbetar nu hos Israels vattenkommissionär med att nyformulera 1959 års vattenlagstiftning, som inte förändrats sedan 1960-talet.
En annan elev från samma årgång, Khaldoun Tubaishat, studerar juridik i Amman och har bildat en fristående ekologisk organisation, som fått namnet i fri svensk översättning "Nästa generations forum för uthållig utveckling och kultur".

Bland eleverna från årgången 1997-98 finner man kibbutsmedlemmen Keren Sapir, som utarbetat en undervisningsplan för miljöutbildning och Ala Jolani från Ramallah, som tog initiativ till ett gemensamt projekt mellan vatten-, miljö- och utvecklingsorganisationen och det palestinsk-israeliska miljösekretariatet. Inom denna ram strävar palestinska och israeliska barn för att främja viltlivets överlevnad.

Vänskapsband, som knutits i Ketura, leder ibland fram till gemensamma projekt. Ett bra exempel är jordanske Jamal Tahat och israeliska Tamar Keinan, som möttes på kibbutsen och tillsammans kartlade Aravadalens grundvattenresurser.
Och nu har Jawad Abu-Dayyeh, som bor i Betlehem, och Naama Nagar från Ra´anana börjat samarbeta för att sätta fart på eko-turismen under det nya millenniet.
Översättning: Norma Wiel-Berggren

Textlänkar

Till nästa artikel (i detta nummer)

Till föregående artikel (i detta nummer)

Till framsidan

Till arkivet