Svenska Kyrkans Tidnings ledare signerad Olav S Melin 11/2002 med rubriken "Antisemitismen i ett nytt ljus" är djupt upprörande för Sveriges judar. Ledarskribenten anser att antisemitismen nu ska användas när det gäller palestinierna då beskrivningen om "misstron mot det statslösa folket som envist höll fast vid sin religion och sin tradition" bättre passar in på detta folk än mot judarna. Melin undrar om "de fasor som drabbade judarna i Europa under Hitlertiden för all tid friskrivit Israels regeringar från ett moraliskt och politiskt ansvar för deras agerande".

Melins åsikter grundas dock på falska resonemang från början till slut. Man undrar om Melin har läst tidningarna såväl på nyhetsplats, debatt- och insändarsidor som ledare, sett på TV och hört på radio de senaste 18 månaderna? Israels ageranden för att försvara sitt land och folk mot självmordsbombare och annan terror i denna andra intifada har förstorats och kritiserats i så gott som alla media. Israels folks lidanden har förminskats eller negligerats om man jämför med behandlingen av palestiniernas handlanden och lidanden. För att besvara Melins påståenden direkt vill vi anföra:

1) Israels regeringar har varken nu eller senare "friskrivits från moraliskt och politiskt ansvar för sina ageranden". Tvärtom är det så att Israel - Mellanösterns enda demokrati - mer än andra länder och folk har kritiserats av Sverige och av övriga omvärlden, för sina handlingar. Israel har verkligen inte friskrivits p.g.a. Förintelsen! Israel har tvärtom åtminstone sedan sexdagarskriget 1967 just p.g.a. Förintelsen av judar och förföljelser mot judar i hela världen, avkrävts en högre moral p.g.a. sina lidanden. Som om lidande skulle ha en karaktärsdanande effekt just på judar! Andra lidande folk, inklusive palestinierna, däremot brukar ursäktas sina handlingar just p.g.a. sitt lidande.

2) Ledarskribenten talar om "vedergällning och blodspillan förorsakad av krigslystna israeliska militärer." Som om Israels värnpliktsarmé, som helt utgörs av unga värnpliktiga och "repgubbar" skulle vara krigslystna! De vill inget hellre än att åka hem till de sina och leva ett normalt liv, inte stå vid vägspärrar och noggrant kontrollera folks väskor, bilar, ambulanser och personer efter bomber och andra vapen. De vill inget hellre än att slippa ta sig in i fientliga städer och byar på Västbanken och Gaza för att med risk för livet söka efter bombfabriker, vapengömmor och terrorister, vilket tyvärr den palestinska myndigheten sällan själva vill göra.

3) Melins förslag om att låta antisemitismen som begrepp nu gälla palestinierna får en osökt att tänka på George Orwells "nyspråk" från boken "1984". Som Melin mycket riktigt skriver i sin ledare avser antisemitismen judefientlighet och judehat (Bra Böckers lexikon, Svenska Akademins Ordlista). Vad är då syftet med Melins förslag? Är just antisemitismen en särskilt hedrande form av diskriminering och hat som nu som ett slags adelsmärke ska förlänas palestinierna? Skulle det palestinska folkets lednings och paramilitära gruppers aktioner mot Israel bero på att de "envist håller fast vid sin religion och sin tradition"? Är detta vad den andra intifadan handlar om? Eller om palestiniernas hat och motstånd mot Israel? Denna nyanvändning av antisemitism påminner om den skamliga FN-konferensen om rasism och främlingsfientlighet i Durban i augusti/september 2001, då just sådana förslag om nytolkningar av begreppet antisemitism lades från den asiatiska gruppen i FN, men som hedrande nog, avvisades av majoriteten på konferensen.

Man kan inte undgå att fundera på om förslaget i ledaren går ut på att låta antisemitismen - ett begrepp som myntades på 1870-talet för att ge judehatet en "vetenskaplig" och icke-religiös prägel i det rastänkande Europa - gälla annat än judehat, har som syfte att förminska och bagatellisera dess betydelse under de senaste 2000 år sedan, där Kyrkan i Sverige och Europa inte spelat en särskilt hedrande roll.

Är detta nu Svenska Kyrkans linje?

Lena Posner Körösi Ordförande i Judiska Centralrådet i Sverige Ordförande i Judiska Församlingen i Stockholm Anders Carlberg Ordförande i Judiska Församlingen i Göteborg Lisa Abramowicz Informationsföreståndare i Judiska Församlingen i Stockholm Detta inlägg publicerades i Kyrkans Tidning den 11 april 2002.

Textlänkar

Till framsidan

Till arkivet