Orly Ohion verkar inte speciellt glödande, men hon är i alla fall en av 500 000 väljare som stödde Shas vid senaste valet. - Vi behöver lite mer tradition i vårt land, förklarar den 29-åriga fyrabarnsmamman med eftertryck. Även om vi inte lyder alla judiska lagar, så finns ju traditionen i vår bakgrund, och Shas är särskilt intresserat av utbildning, mikvaot, dvs de rituella baden (3 Mos.18:19), och att hjälpa gemene man.
En granne påpekar att ett kommunalt center med eftermiddagsaktiviteter för barn kanske skulle betyda mer i trakten än ett ritualbad. Men på den punkten förblir Orly orubblig. Hon säger att någon måste ta ansvar för att de religiösa intressena respekteras.

RELIGION OCH POLITIK I SAMMA PARTI
Och religionen är verkligen intressant för Shas. Det ultraortodoxa sefardpartiet ökade från 10 till 17 platser vid valet i maj. I likhet med andra ortodoxa partier är det främst intresserat av att bibehålla staten Israels religiösa framtoning, men med både riksdagsplatser och tunga departement under sin kontroll har de även ett starkt politiskt nätverk.
Partiet, som grundades på 80-talet, fick sitt namn efter "Den Sefardiska Torans Beskyddare". Ironiskt nog fick Shas för femton år sedan en push framåt av rabbinen E. Shach från den ultraortodoxa ashkenasiska jeshiva-världen.
Ashkenazijudar har sina rötter i Östeuropa, medan de sefardiska judarna vanligen kommer från Asien och Afrika, även om benämningen från början avsåg de judar som skingrades efter den spanska Inkvisitionen. Shachs ultraortodoxa parti gillade stödet och rösterna från sina sefardiska bröder men gav dem i gengäld föga politiskt inflytande. Därför föddes Shas i protest.
Shas har fortsatt att tjäna som politisk öppning för israeler som i decennier känt sig som andra klassens medborgare.

50-TALET HÄNGER KVAR I MEDVETANDET
-På 50-talet trängdes nya immigranter ihop i tält och genomgångsläger i ytterområden som Dimona och Kirjat Shmona, förklarar Avi M., som är en 50-årig Shas-supporter. -Vi hade föga chans att lyckas. Medan de andra i samhället arbetade sig upp, gjorde vi fiasko. Det fanns inga utbildningsmöjligheter i utvecklingsstäderna, och de jobb som gick att få var mycket anspråkslösa.
1951 kom Avi som liten pojke från Irak till Israel, och även om han med tiden lyckades ekonomiskt, har han aldrig övervunnit sin känsla av att vara lurad på någonting, utestängd.
-Vi växte upp i genomgångsläger, och fastän vi gått i israeliska skolor och tjänat i armén, har vi ändå alltid känt oss diskriminerade, säger han.
-Man har fått oss att känna att vår (orientaliskt inspirerade) musik var av sämre klass, att våra arabisktalande föräldrar var genanta. Vi har kort sagt alltid försökt bli något som vi inte är.
Avis känslor är givetvis subjektiva. Men statistiken visar i kalla siffror att sefardiska israeler utgör nästan halva den judiska befolkningen, samtidigt som de bara utgör en fjärdedel av universitetsstudenterna. Sefardiska judar med blå arbetarskjortor är nästan dubbelt så många som studenterna från ashkenasiska familjer.
Shas fiskade i hopplöshetens djupa vatten, när partiet grundades på 1980-talet, och dess programförklaring gav människorna en ny känsla av identitet och stolthet.
Shas bildades faktiskt kring en kärna av supporters, som är ultraortodoxa i tro och livsstil. Men idag har Shas en bredare grund i den traditionella arbetarklassen och i religiöst hänseende måttligt engagerade sefardiska israeler.
Shas har i stor utsträckning lockat till sig vanliga Likudväljare. Det är som en politisk expert säger: -När Shas går framåt, minskar Likud. Och det blev faktiskt resultatet vid valet i maj.

RÄDDA SJÄLAR GENOM SKOLAN
Shas´ skolsystem är dess hallstämpel. Enligt Israels utbildningsdepartement kan Shas räkna in 120 skolor med 27 000 elever, barnträdgårdarna inkluderade. Shas egna källor hävdar att nästan dubbelt så många elever studerar i deras skolor.
Frånsett det exakta antalet har Shas inlett en minirevolution när det gäller utbildning i Israel. Inom Shas ram får barnen både längre skoldagar, varma måltider och skjuts med skolbussar. Partiet har inte bara fyllt tomrummet, när staten inte har råd att ge studiebidrag, man skänker också sina anhängare en känsla av stolthet och självförtroende. Religiös och social välfärd har blivit synonymt med Shas i det moderna Israel.
-Ingen kan förneka att misstag gjordes vid försöket att skapa en stat för mer än femtio år sedan, medan befolkningen ökade från 650 000 till över en och en halv million, förklarar Arieh Dayan, författaren till boken "Källan" som skildrar hur Shas växte fram.
-Man skulle bygga ett nytt Israel, ett samhälle som gick in för att skapa en sekulariserad västernkultur, som inte hade plats för traditionella trosuppfattningar som de flesta immigranterna från Mellanösterns länder förde med sig, förklarar Dayan. -Staten ansträngde sig så intensivt att bli israelisk att den glömde att den var judisk.
Stora nya immigrantfamiljer blev isolerade i det nya landet. Fäder kunde inte försörja sina familjer och tvingades söka sig de enklaste jobb. Och trots att alla var fattiga, kände sig de nya sefardiska immigranterna marginella, ekonomiskt och kulturellt tillbakasatta. I många fall har känslan av att vara andra klassens medborgare överförts till nästa generation.

SHAS EFTER DERI
Trots Shaspartiets ledares, Arieh Deris, politiska konkurs när han dömdes för korruption och obstruktion av rättvisan knappa fem veckor före valet, fick Shas uppleva en motreaktion och kapade åt sig ytterligare sju platser i Knesset.
Upplivade av segern slöt Shas-supportrarna upp kring Deri. Men rabbi Ovadia Yosef, som är Shas´ andlige mentor, bestämde sig för att utnämna Eli Yishai, 37, till partiledare. Yishai har dock inte lyckats locka till sig det starka stöd och den enorma popularitet som Deri haft. Yishai, som är arbets- och socialminister, är en lågmäld talare, och han må väl vara en trägen arbetare, men han saknar Deris medvetna stil. Det återstår att se om Yishai kan styra partiet och förena det till en politisk enhet, som kan växa och arbeta sig upp inom det israeliska samhället.
Vid en kris helt nyligen hotade Shas att lämna regeringen under en storm i ett vattenglas - det handlade om tillstånd att transportera en jättelik turbindel på 250 ton under sabbaten för att inte orsaka trafikkaos på en vardag.
Idag är det dock snarare pengar än sabbatsarbete som skakar regeringskoalitionen. Shas har samlat på sig en skuld på 100 millioner shekel i sitt utbildningssystem, och partiet kräver att omedelbart få pengar av staten för att kunna betala lärarlönerna. Både utbildningsministeriet och skattedepartementet har dock hittat tillräckligt många oegentligheter i Shas´ skötsel av sitt skolsystemet för att på juridisk grund frysa de önskade medlen.
Shas inser att de statliga pengarna bara flyter in, om de stannar inom koalitionen, så hellre än att hota med att lämna regeringen, stöder man den idag.
Politiska realiteter ändrar sig ofta i Israel, men det ser ut som om Shas i fortsättningen blir en faktor att räkna med på den israeliska scenen.

Översättning Norma Wiel-Berggren

Detta är vår tredje artikel om judisk religion i Israel. Den första artikeln handlade om modern ortodoxi och Meimad-partiet med titeln "Mera judendom och mindre tvång". Den publicerades i Menorah nr.2, 1999. Den andra artikeln behandlade Masortirörelsen och finns i Menorah nr.3, 1999. Båda dessa artiklar har sparats i internetarkivet under Politik resp. Religion.

Textlänkar

Till nästa artikel (i detta nummer)

Till föregående artikel (i detta nummer)

Till framsidan

Till arkivet