Av Bengt Ove Andersson

Kristenhetens relation till judendomen har sällan varit okomplicerad. Melito, biskop i mindre Asien på 100-talet, var den förste som formulerade myten om judarnas Gudsmord. Genom Origenes (200-talet) och andra kyrkofäder inträdde ett fjärmande från judendomen. Kristendomens judiska rötter höggs av. Judarnas fördrivning från det Heliga landet av romarna sågs som Guds straff och slutgiltiga förkastelse av egendomsfolket. Enligt Augustinus borde "judarnas förnedring överallt stå i motsats till kyrkans skönhet" (år 396).

På medeltiden spreds mängder av beskyllningar mot judar, bland annat för ritualmord på kristna barn, skändande av nattvardsbrödet och förgiftning av brunnar - beskyllningar som regelmässigt ledde till massakrer på judar. Alla de beskyllningar som riktades mot judarna hade det gemensamt att de aldrig åtföljdes av den minsta skymt av bevis. Bevis behövdes inte - var inte detta folk redan förklarat som Gudsmördare och Djävulens barn? Dessutom förbjöds judar att utöva ett hantverk och hänvisades till utlåning av pengar, något som också gav upphov till en annan antisemitisk stereotyp: juden som ockrare. Det fanns förvisso de kyrkans män som kämpade mot ryktesspridningen, men de förde en ojämn kamp mot föreställningar som i många århundraden hade spritts av biskopar och kyrkofäder. De judiska offren i det kristna Europa för olika religiösa förföljelser inklusive Inkvisitionen räknas i flera hundra tusenden.

Myten om den judiska konspirationen
Judeförföljelse med religiösa förtecken var dominerande fram till tiden för upplysningen och franska revolutionen. Judar emanciperades nu i Frankrike och många andra länder för första gången på 1200 år. Industrialiseringen och den moderna rationella tidsandan borde kanske ha inneburit dödsstöten för den irrationella antisemitismen, men så blev inte fallet. Mytbildningen växlade spår och handlade nu till en del i stället om en påstådd hemlig judisk konspiration för att nå politiskt världsherravälde, en myt som hundra år senare kom att få sin stora spridning genom falsariet Sions Vises Protokoll, och även nu var kyrkans män inblandade. Denna mytbildning i sin moderna form kan nämligen spåras tillbaka till den franske prästen Barruel, vilken kring 1800-talets början skrev en rad böcker vilka utpekade judarna som de styrande i en månghundraårig komplott mot monarkin och kristendomen. Det var också ofta med dessa argument som de fruktansvärda pogromerna i Östeuropa senare iscensattes.

Ersättningsteologin grogrund för Förintelsen
Det är nog ingen överdrift att säga att utan den ersättningsteologi som dominerade kyrkan och den antisemitism som spreds av kyrkan under 1800 år hade knappast den grogrund funnits som möjliggjorde Förintelsen. Det fanns förvisso många kristna som öppnade sina hem och gömde judar undan nazisterna, men som institution har kyrkan föga att yvas över heller i det avseendet. Exempelvis skrev påve Pius XII 1943, mitt under den pågående Förintelsen, ett brev till president Roosevelt - dock inte om judeförföljelsen i Europa utan om sitt motstånd mot ett judiskt hemland i Palestina-mandatet. Inget brev kom däremot från påvestolen till Hitler om hans politik mot judar.

Den nya mytbildningen om Israel
Inget av det nämnda är kontroversiellt eller omtvistat. Både den protestantiska och den katolska kyrkan i väst har gjort avbön och officiellt bett det judiska folket om förlåtelse för all förföljelse mot judar som ägt rum i kyrkans namn. Med tanke på det kristna Europas oerhörda blodsskuld gentemot judarna hade det varit skönt att kunna säga att negativ särbehandling av judar äntligen hörde det förflutna till. Man kan dock med fog påstå att den nästan 2000-åriga traditionen i Europa att sprida myter och döma judar utan bevis inte dog i och med Förintelsen utan fortfarande lever och frodas. Men de nya myterna gäller aldrig judar som individer; Förintelsens fasor gjorde en gång för alla uttalad antisemitism ogångbar i kyrkor och demokratiska politiska församlingar.

De nya myterna gäller den judiska staten, Israel. Knappt hade chocken lagt sig efter nazisternas nästan lyckade utrotningsförsök av judarna, förrän en ny myt började spira: myten om judarnas orättfärdiga fördrivning av det urgamla palestinska folket från deras fäders jord. Myten om judarna som ett konspirerande folk med ambitioner på världsherravälde omformades till att nu gälla Mellanöstern. Kristenheten kunde nu ha visat bättring i handling genom att verka för en rättvis bedömning och behandling av den nya judiska staten. Det kan man dock inte sägas ha gjort, med undantag för en del nyare väckelsekristna rörelser, snarare har den nya myten spritts lika mycket inom kyrkorna som utanför. Påve Johannes Paulus har i tal beklagat att rättvisa mot det judiska folket inte kunde göras utan att en motsvarande orätt gjordes mot det palestinska. Samma "sanning" med variationer har ekat och ekar genom de allra flesta kyrkor idag.

Svensk kyrklig kampanj mot Israel
Inte minst i vårt land. Anmärkningsvärda exempel är uttalandet av Syster Mariannes i Alsike kloster att "judarna har fått Förintelsen på hjärnan", den kände Uppsalateologen Sigbert Axelssons medverkan i Radio Islam samt biskop Christina Odenbergs predikan där hon jämförde Gaza med ett koncentrationsläger. Sveriges Kristna Råd (SKR)- en paraplyorganisation där snart alla kyrkor utom trosrörelsen är representerade - anordnar varje höst "Jerusalemdagar" vilka föregivet handlar om arabiska kristnas situation men mera handlat om påstått israeliskt förtryck mot palestinier. Svenska UD hjälper med finansieringen. Det frikyrkliga hjälporganet Diakonia har i flera år anordnat välregisserade "studieresor" till Mellanöstern med liknande inriktning. SKR stödde även en arabisk demonstration i Stockholm till 50-årsminnet av "den stora katastrofen" - alltså Israels grundande.

Fortfarande går det att rikta bannstrålen mot det judiska folket - så länge man inte kallar det antisemitism utan antisionism - och fortfarande deltar många kyrkor villigt. Fortfarande kan man negativt särbehandla judar, så länge man talar om en stat snarare än individer. Fortfarande blir obestyrkta anklagelser mot judar trodda (ta till exempel den famösa tunnelhistorien härom året) - men den judiska staten Israel har fått inta den plats judarna som individer hade i den gamla mytbildningen. Föga hjälper det att ta avstånd från många sekler av förföljelse och ryktesspridning, om man därefter fortfar på liknande sätt igen. Om kyrkan ska kunna verka som en försonande faktor i Mellanöstern är en förutsättning för detta att man återvinner något av sin raserade trovärdighet. Många ledande inom kyrkorna verkar aldrig ha läst Bibelns ord om att göra något åt bjälken i sitt eget öga, innan man försöker ta bort grandet i sin broders.

Bengt Ove Andersson, till vardags lantbrukare och översättare, är
sekreterare i Samfundet Sverige-Israel i Västmanland och ledamot i Riksorganisationen

Källor:
Bl.a: Antisemitismen - en historisk skildring i ord och bild (Anne-Frank-stiftelsen)
Norman Cohn: Warrant for Genocide - The Myth of the Jewish World Conspiracy and the Protocols of the Elders of Zion., Serif, London
Göran Larsson: 'Den största lögnen / Sions vises protokoll' , IMA Jerusalem Center, Box 86, 562 02 Taberg, fax 036-63230.

Textlänkar

Till nästa artikel (i detta nummer)

Till föregående artikel (i detta nummer)

Till framsidan

Till arkivet