|
![]() Läsvärt ur kvartaltidskriften Menorah från och om Israel RELIGION Noomis spalt HUVUDSAKEN: EN HATT Det är kläderna som gör mannen. I Israel av idag är klädsel en allt viktigare del i individens markering av sin grupptillhörighet. Det mest påfallande exemplet gäller kanske huvudbonader. Vad, hur och när man har något på huvudet är ett effektivt sätt att signalera vem man är. Beväpnad med lite insikt kan man lära sig enormt mycket om en person av vad han eller hon har, eller inte har, på huvudet. I det stora hela hänger huvudbonader ihop med religion. Det symboliska täckandet av hjässan har olika innebörd för män och kvinnor. Män bär sin kippa eller annan form av huvudbonad som en symbol för sin underkastelse inför Gud. Man kan säga att det är ett sätt att markera sin begränsning - jag når upp till min kippa, resten är guds universum. Att ha kippa är en sedvänja och inte något religiöst påbud. För kvinnor är det tvärtom. I tidig judendom var det bara de sörjande och de lärda som täckte huvudet. Det finns t.o.m. en talmudisk diskussion om män måste täcka huvudet vid bön. Under medeltiden spred sig vanan att alltid täcka huvudet, fast det i vissa församlingar, som t.ex. bland de syriska judarna, aldrig blev allmänt accepterat.
Att täcka huvudet är ett sätt att markera sin begränsning - jag når upp till min kippa, resten är Guds universum. Att ha kippa är en sedvänja och inte något religiöst påbud
Kvinnor täcker sitt hår av anständighet. Vissa församlingar, som i Jemen,
täckte över småflickors hår från spädbarnsålder. Se omslagsbilden och fotot på sida 3. I de flesta församlingar gäller påbudet dock bara gifta kvinnor. Hår är en sexsymbol och kan lika
lite visas offentligt som andra intimare delar.
De som täcker huvudet av religiösa skäl tar aldrig av sig sin huvudbonad på offentlig plats. Som regel finns det ett direkt samband mellan storleken på hatten och graden av religiositet. Ju mer som är övertäckt, desto mer plikttrogen är bäraren. För män finns det alla varianter från den vida pälsbrämade hatten hassidiska judar har på helgdagar, till mikroskopiskt små virkade kippot burna av unga pojkar som bara väntar på att få sluta gymnasiet och slänga bort sin huvudbonad för att äntligen ha en chans hos de rätta flickorna. Bland de två ultraortodoxa strömningarna, hassider eller lithuanier, skiljer sig männens hattar åt. Lithuanierna eller Misnagdim bär snitsiga, svarta, bredbrättade hattar av Homburg-typ. Hassider bär många olika typer av hattar eller kippot av tyg, beroende på vilken sekt de tillhör. Den vanligaste vardagshatten, också den svart, har en ganska platt kulle och är föga imponerande till skillnad från Streimeln, den minkkantade finhatten. I de ultraortodoxa kvarteren kan man köpa en speciell plastpåse med resår runt som skyddar hattarna från regn på vintern.
För de kvinnor som av olika anledningar väljer att täcka håret finns det alla möjligheter, från en åtsittande svart sjalett på ett rakat huvud som bärs av den ganska extrema Neturei Karta sekten, till samma mikroskopiska kippa, som kvinnliga amerikanska reformjudar använder för att markera sin jämnlikhet. Bland hassidiska kvinnor, och även en del andra, är det vanligt med peruk. I ultraortodoxa kretsar pågår ett ständigt krig mellan de rabbiner som vill förbjuda användandet av peruk då det liknar hår alltför mycket, och kvinnornas behov av lite flärd. Själv har jag hittat på uttrycket dubbeldeckare för kvinnor som för säkerhets skull har en hatt på peruken. Fast jag tycker det kan vara snyggt bär jag själv bara hatt ovanpå mitt eget hår när jag går i synagogan. Om jag någon gång har hatt på mig på gatan, förvandlas jag i omgivningens ögon raskt till en annan person. Då är jag hellre karl för min hatt och går utan. Noomi Stahl-Berlinger
© Detta material är skyddat av lagen om upphovsrätt. Eftertryck eller annan kopiering förbjuden. |