Av Daniel Schatz

Enligt U.S. State Departments studie "Patterns of Global Terrorism" (2000, 2001) är Iran idag en av världens främsta sponsorer av internationell terrorism. Den islamiska republiken har allt sedan den islamiska revolutionen 1979 givit ett omfattande diplomatiskt, ekonomiskt och militärt stöd till ett antal internationella terroristgrupper såsom det shiamuslimska Hizbollah (Guds parti) i södra Libanon samt Hamas (Motståndsrörelsen) och palestinska Islamiska Jihad, som primärt opererar från Västbanken och Gazaremsan. Enligt ett flertal oberoende rapporter har nu även den palestinska myndigheten börjat få assistans i form av vapenleveranser från Iran (se rutan nedan).

Alla dessa organisationer har, allt sedan deras grundande i början av 1980-talet, utfört ett antal terroristattentat mot civila israeler samt mot olika europeiska, amerikanska, israeliska och judiska mål i hela världen.

Suveräna staters understöd till terroristorganisationer kan inta många skepnader - allt ifrån diplomatiskt stöd till omfattande militärt och operationellt understöd. En analys av Irans stöd till internationell terrorism visar att samtliga av dessa kriterier uppfylls.

Omfattande ekonomiskt stöd
Enligt den israeliske statsvetaren och terroristexperten Boaz Ganor, understödjer Iran Hizbollah, Hamas och palestinska Islamiska Jihad med upp emot 100 miljoner dollar årligen. Irans ekonomiska understöd till dessa organisationer bekräftas av en rapport från det höga iranska rådet för nationell säkerhet, som är den främsta politiska och militära myndigheten i Iran. Den islamiska republiken är vidare en av Hizbollahs primära vapenleverantörer och har kontinuerligt försett organisationen med vapen. Hizbollahs generalsekreterare Hassan Nasrallah har ävenledes vid ett antal tillfällen officiellt bekräftat att Iran sponsrar organisationen finansiellt, politiskt och militärt. Den senaste kommentaren av detta slag gjordes av Nasrallah till den arabiskspråkiga tidningen Al-Wast den 11 mars 2001.

Viktigt att poängtera är att den islamiska republiken använder ovanstående terroristgrupper som redskap för att implementera en rad av sina egna viktigaste utrikespolitiska och strategiska målsättningar. Ett av Irans primära utrikespolitiska mål har allt sedan den islamiska revolutionen 1979 varit att exportera den islamiska revolutionära, shiitiska ideologin. Denna målsättning introducerades redan 1979 av revolutionens spirituelle ledare, Ayatollah Khomeini. Det är idag primärt det konservativa prästerskapet i landet som ser spridandet av den revolutionära ideologin som Irans huvudsakliga utrikespolitiska mål.

Målet är Israels förstörelse
För det andra har Iran, allt sedan den islamiska revolutionen, förespråkat staten Israels förstörelse. Ett antal uttalanden från Irans nuvarande politiska ledare bekräftar att denna strategi fortfarande är aktuell. Enligt Reuters refererade Irans spirituelle ledare Ayatollah Rafsanjani till Israel som en "cancertumör som måste avlägsnas" vid ett massmöte i Teheran den 7 februari 2001. Vid samma möte sade det iranska parlamentets talman Nateq-Nouri: "Må Allah ge er palestinier seger. Jag hoppas att vi en dag skall få fira Israels utplånande." Irans president Khatami har vidare definierat Israel som en "illegal statsbildning" och det inflytelserika lämplighetsrådets sekreterare Rezai har yttrat att "Iran kommer att fortsatta sin kampanj mot sionismen tills Israel är utrotat". Dessa uttalanden har sin bas i de iranska mullornas fundamentalistiska tolkning av Koranen. Enligt deras tolkning är Israel en del av s.k. dar al-Islam. Eftersom en judisk stat inte kan accepteras i dar al-Islams territorium ser Iran det således som en målsättning att eliminera den judiska staten och ersätta denna med en islamistisk, shiitisk statsbildning.

Iran stjälper fredsprocessen
För det tredje är det en central del av utrikespolitiken att motarbeta den arabisk-israeliska fredsprocessen. Detta är oerhört viktigt eftersom fredsprocessen i Mellersta Östern hotar att öka Irans internationella politiska isolering. Den arabisk-israeliska fredsprocessen hotar vidare Irans strategiska intressen i Libanon. Detta är ännu en faktor som bidrar till att Iran hårdnackat motsätter sig samtliga former av diplomatiska förbindelser med staten Israel.

Det är avgörande att ställa sig frågan vilka medel Iran kan använda för att genomföra denna politik. Man måste ävenledes reflektera över vilka av dessa strategier som är mest effektiva.

Iran skulle kunna implementera två av dessa mål genom gängse politiska och diplomatiska medel. Men försök med denna strategi har ej lyckats pga. Irans internationella politiska isolering. Men annan metod vore ett regelrätt krig med Israel. Detta anses dock relativt ineffektivt pga. Irans stora geografiska avstånd från Israel. Ett anfall mot Israel skulle vidare vara oklokt ur ett politiskt perspektiv, eftersom detta kan leda till ökad internationell isolering. Ett regelrätt krig med Israel skulle vidare kunna innebära stora säkerhetspolitiska risker för den islamiska republiken.

Iran stöder internationell terror
Irans mest effektiva redskap för att genomföra ovanstående strategiska och politiska målsättningar är därför att stödja internationella terroristgrupperingar, som Hizbollah, Hamas och palestinska Islamiska Jihad. Genom att stödja dessa organisationer ekonomiskt, politiskt och militärt försöker Iran förverkliga tre av sina viktigaste utrikespolitiska mål; att sprida den islamiska revolutionära shiitiska ideologin, att verka mot staten Israels existens samt att arbeta för ett sammanbrott av den israelisk-arabiska fredsprocessen. Detta senare ser ju i dagens läge nästan ut som om det hade lyckats. Genom att sponsra terrorgrupperingar kan Iran således förverkliga sin politik i en situation där ett regelrätt krig med Israel ses som alltför riskabelt av flera anledningar.

I kölvattnet av de avskyvärda terroristdåden mot World Trade Center och Pentagon den 11 september 2001 antog Förenta Nationernas säkerhetsråd resolution 1373. Enligt denna folkrättsligt bindande resolution skall samtliga anslutna stater vägra en säker tillflyktsort för de personer som finansierar, planerar, stödjer eller utför terrorhandlingar (artikel 2 c). Förenta Nationerna har tidigare ävenledes antagit resolutionerna 1269 (1999) och 1368 (2001) som explicit fördömer suveräna staters understöd till internationell terrorism. Irans aktiva understöd av internationell terrorism, kombinerat med landets ambition att utveckla nukleära stridsmedel, gör att den islamiska republiken idag utgör ett alarmerande hot mot internationell säkerhet samt mot fred och stabilitet i Mellersta Östern. Genom sitt understöd till internationell terrorism bryter Ayatolla-regimen i Teheran vidare flagrant mot Förenta Nationernas stadgar och internationell rätt. Attentaten i USA och risken för nya terrordåd demonstrerar hur viktigt det är att det internationella samfundet inte endast i ord utan även i handling gör arbetet mot statssponsrad terrorism till en prioritet på sin agenda. Det är därav av stor vikt att den svenska regeringen och den Europeiska Unionen sänder ett tydligt budskap till regimen i Teheran: en dialog är omöjlig så längre den islamiska republiken exporterar statsterrorism och vägrar följa normala umgängesregler på den internationella arenan.

Daniel Schatz är statsvetare med Mellanöstern som specialitet. Han är riksdagskandidat för Folkpartiet Liberalerna i valet 2002.

Oroväckande samarbete Iran - Arafat Året inleddes dramatiskt med att israeliska styrkor bordade ett palestinskt fartyg i Röda havet, lastat med vapen avsedda för den palestinska myndigheten. Denna vapenlast som beslagtogs strax efter nyår i Röda havet omfattade 50 ton vapen från Iran avsedda för den palestinska myndigheten. Om dessa vapen kommit fram till sin adressat skulle det ha inneburit ett allvarligt hot mot Israels säkerhet. Redan nu kan man konstatera att smugglingsförsöket, liksom smugglingsförsöket i maj förra året, är klara brott mot Osloavtalet vilket förbjuder den palestinska myndigheten att inneha denna typ av vapen. Man tvingas återigen konstatera att det förefaller vara en lång, lång väg till den avspänning och försoning som är förutsättningen för fred och en lösning av konflikten. I vapenlasten fanns bl. a. Katyusharaketer, pansarbrytande robotar, granatkastare, minor, sprängdeg och en rad andra typer av vapen. Fartyget, Karine-A, ägdes av den palestinska myndigheten och befälhavare ombord var en palestinsk sjöpolisofficer. För mindre än ett år sedan bordade den israeliska marinen en fiskebåt som var på väg från Libanon till Gaza. Ombord hittade man luftvärnsrobotar (SA-7 Strella), granater för raketartilleri, pansarbrytande vapen, minor och automatkarbiner. Även den vapenlasten var destinerad till den palestinska myndigheten i Gaza. Ur e-postbrevet SNABBNYTT nr. 86 den 7 januari 2002

Textlänkar

Till framsidan

Till arkivet