Textlänkar finns längst nere på denna sida

Läsvärt ur kvartaltidskriften Menorah från och om Israel

POLITIK

En glädjens dag för Per Ahlmark
och alla Israelvänner

Den dagen då vår statsminister Göran Persson besökte Yad Vashem och höll ett långt anförande för ett par hundra personer, blev en glädjens dag för alla Israelvänner. Inte minst för Per Ahlmark, som så länge och så oförtröttligt kämpat för Israel i svensk motvind. Norma Wiel-Berggren har intervjuat honom inför hans mottagande av Samfundet Sverige-Israels Torgny Segerstedt-stipendium 1999.

-Göran Perssons besök i Israel och i Yad Vashem är en dramatisk förändring i svensk politik, som förvisar Olof Palme och Sten Andersson till en parentes, säger Per Ahlmark. -Vi har i Göran Persson en statsminister, som är mer känslig för och kunnig om judiska frågor än någon föregående statsminister oberoende om vederbörande varit borgerlig eller socialdemokratisk

-Naturligtvis går tanken främst till Olof Palme, som var oerhört fientlig mot den judiska staten och satte tonen under närmare ett kvarts sekel. Hans mest otrevliga lärjungar var Sten Andersson, Pierre Schori och Carl Lidbom. Vad Göran Persson nu har gjort är att sätta stopp för den där perioden av förnedring och återknyta till traditionerna från Tage Erlander
-Under sina sista år hade Erlander dessvärre som princip att inte ta Palme i örat, vilket var en olycka för Sverige. Också i borgerliga regeringar fanns hos många statsråd en sorts underförstådd känsla av att man inte skulle ta strid med socialdemokraterna om detta.
-Jag var ju med i den regeringen, som bildades 1976 med Karin Söder som utrikesminister. Sverige satt i säkerhetsrådet fram till årsskiftet. Då gick den borgerliga regeringen in för att Arafat skulle få tala i FN:s säkerhetsråd.
-Som vice statsminister sa jag att detta krävde två ting - att PLO erkände Israels rätt att leva inom säkra och erkända gränser samt att PLO upphörde med all terrorism.
-Fälldin var för att bjuda in Arafat och Bohman höll med, då blev Folkpartiet ensamt. Så jag var tvungen att inse att regeringen, stödd av oppositionen, hade majoritet för att Arafat skulle få tala i säkerhetsrådet.
-Det fantastiska är att 15 år senare godtog PLO de villkor jag ställde den gången. Detta ledde till fredsöverenskommelsen i Oslo, och den fredsprocessen har tagit ny fart med premiärminister Ehud Barak.
-Här hemma har det varit en demoralisering av hela debatten fram till att Persson blev statsminister. Och nu låtsas de återstående Palme-fansen att det handlar om palestiniernas rättigheter.

Per Ahlmark påminner om att den första boken i Sverige, som krävde en palestinsk stat var "Det hatade Israel" skriven av Per Ahlmark, Thomas Hammarberg och Ernst Klein.

-Vi krävde en palestinsk stat vid sidan av Israel och i fred med Israel - men inte på ruinerna av Israel. Det tog många år innan Palme & Co anslöt sig till den idén.
-Jag fick mycket kritik för det också av vissa israeler. Men idag visar deras senaste opinionsmätning att Israel godtar en palestinsk stat i fred med Israel.
-De svenska Israelvännerna har hela tiden varit långt mer förutseende och känsliga för palestiniernas rättigheter än vad de svenska Israelfienderna varit. Israels fiender har ju kramat om Arafat, under en lång period när han talade för konfrontation och Israels utplåning.
-Alla vänner till palestiniernas rättigheter borde ha fördömt PLO:s politik innan den ändrades för knappt 10 år sedan. Istället sprang Palme-kvartetten omkring och pussade på Arafat, vilket förlängde palestiniernas lidande.
-Att nu Göran Persson satt punkt för den epoken och helhjärtat stöder Israels rätt att leva och försvara sig är mycket glädjande. Jag är ju knappast känd för att uppskatta socialdemokraterna, men jag beundrar Persson - dels för kampanjen om Förintelsen, dels för Sveriges omläggning av politiken gentemot Israel.
-Att se en svensk statsminister stå i Israel och säga: "Vi beundrar Israel" - det är dagens glädjeämne.

"Israel är ju ett mirakel"
Givetvis undrar man, hur det kom sig att Per Ahlmark blev så intensivt gripen av Israel.
-Israel är ju ett mirakel, svarar han, och för omedvetet vår tanke till Ben Gurions klassiska uttalande om att den, som inte tror på mirakel inte är någon realist.
-Aldrig tidigare har det hänt att en nation varit dödshotad i flera krig och hundratals terrorattacker. Ändå har Israel förblivit en vital demokrati med fria val och fri debatt. Dessutom är Israel den enda demokratin i hela området. Alla de tjugo arabiska länderna är ju diktaturer med olika hårdhetsgrad. Därför är det en moralisk och ideologisk skyldighet för fria människor världen över att stödja Israel.

-Min väg till Israel inleddes i början av 50-talet, när jag som tonåring läste allt jag hittade om Förintelsen på stadsbibliotekets filial vid Medborgarplatsen. Varför jag blev fascinerad av det judiska, vet jag inte.

-Däremot minns jag den oerhörda upplevelsen av att komma till Israel 1968. Jag hade året innan varit på Henry Kissingers sommarseminarium vid Harvard University. Vi var en från varje land, ungefär 30 deltagare. Från Israel kom Gad Yaacobi, då politisk sekreterare till Moshe Dayan, senare statsråd i mer än 10 år. Han bjöd in mig till Israel, och det var den kanske största upplevelsen i mitt liv. Sedan har det blivit ytterligare 70 resor dit. Varje gång jag landar i Israel känner jag mig hemma. Varje gång jag lämnar Israel känns det oroande.

-På sätt och vis har tanken på Israel blivit mitt öde, eftersom jag nu i mer än 30 år har funderat varje dag på vad som händer där. Demokratin är kanske det viktigaste för mig. Men lika dramatisk är ju insikten att det folk, som Hitler nästan utplånade, kunde återfå sin nation och förvandla den till ett föredöme för många andra länder.
-Jag satt ju 30 år i Samfundets styrelse och har väl slitit ut sju ordförande. De vänskapsband, som byggs mellan människorna i Samfundet Sverige-Israel, är nog unika i vårt land.
Vid intervjublocket Norma Wiel-Berggren



Textlänkar
Till nästa artikel (i detta nummer)
Till föregående artikel (i detta nummer)
Till framsidan
Till arkivet



© Detta material är skyddat av lagen om upphovsrätt. Eftertryck eller annan kopiering förbjuden.