Läsvärt ur kvartaltidskriften Menorah från och om Israel

POLITIK

Tre män som är Israel

Av Anders H. Pers

Det sägs att Sverige och Finland har fler mobiltelefoner i förhållande
till sin folkmängd än något annat land. Men att israeler pratar mer i
mobiltelefon än något annat folk. En rimlig gissning är att fler samtal i
Israel handlar om politik än i något annat land. Här pågår det politiska
samtalet dygnet runt. Det som var en nyhet för en timme sedan är redan
överspelat.
Ändå är det möjligt för en besökare att skaffa sig en viss överblick.
Till exempel genom att i snabb följd se, lyssna till och tala med
Shimon Peres som har varit premiärminister, Ariel Sharon som har varit
försvarsminister och nu leder Likud-partiet, Ehud Barak som är
premiärminister idag. Den möjligheten fick deltagarna i den internationella
konferensen för judiska medier som nyligen hölls i Jerusalem.
Redan vid första anblicken märker man att de tre är varandras kontraster:
Peres är högrest och sval. Sharon massiv och het. Barak är kort och
intensiv.
Ingen av dem går. Peres skrider, Sharon marscherar, Barak studsar.
Trots olikheterna har de en sak gemensamt. De är urstyva talare som
griper tag om sin publik från det ögonblick de kommer in i rummet. Den
talföra israeliska allmänheten ställer högre krav än vi på sina ledares
förmåga att övertala och övertyga.
Såhär resonerar de i sitt gemensamma syfte att finna vägen för Israels
framtid.

Shimon Peres: Det långa perspektivet:
Golan:
-Halva Israel är tomt. Se på Negev. Makten över landområden i sig har
förlorat en stor del av sin betydelse. Förmågan att bygga en bil på en
timme istället för 30 timmar gör ditt land 30 gånger större.
Den nya världen:
Den globala ekonomin bygger på öppenhet. Den som hatar, isolerar sig
från den globala ekonomin.
Risken för att vattentillgångarna stängs:
-avsaltning av havsvatten kostar ingenting jämfört med krig. Vi har
ansvar för framtidens miljoner människor.
Senare års stora invandringsvågor till Israel (på en fråga från en rumänsk journalist):
-Den rumänska invandringen gick smidigast. Nästan inga klagomål.
Hoppfulla tecken:
-israeliska och palestinska ungdomar talar med varandra om fred i
samsändningar på TV.
-Palestinierna ändrar verkligen innehållet i skolböckerna om Israel till det
bättre.
-Om människorna i Gaza blir fattiga och bittra växer avunden och läget
blir ostadigt. Men Gaza lever och utvecklas.
-Arafat förstår att han måste få till stånd politiska lösningar, inte
militära. Han har förändrats till oigenkännlighet.

Sharon: Krigarens perspektiv:
Säkerheten:
-Jag har slagits i alla våra krig. Jag har blivit sårad två gånger. En
fred måste innebära säkerhet. Amerikanska presidenter kommer och går. Vi
behöver ingen annan för att försvara oss.
Sverige:
-Statsminister Perssons initiativ med förintelsekonferensen var viktigt.
Men litar vi på Sverige? Vi litar bara på oss själva.
Israels styrka:
-1948 fanns inget utrymme för kompromisser från vår sida. Israel med sin
högteknologi är ett land av begåvningar. Vi står starkare nu än tidigare.
Riskerna:
-Vi är omgivna av totalitärstater. Hatet i arabvärlden har inte minskat.
Vi har ett nytt läge som vi inte haft förut. Araberna skaffar sig
avancerade vapen. Syrien har 5.000 stridsvagnar och kemiska vapen. Israel
har förlorat en del av sin avskräckningsförmåga.
Libanon:
-Inget skäl för oss att stanna kvar i Libanon. Araberna har
ingen rätt att tvingas oss vara där. Israel bör kräva att Syrien drar sig
tillbaka militärt från Libanon.
Invandring:
-Vi måste få hit ytterligare en miljon judar de närmaste tio åren.
Nästa generation:
-Israel nämns över huvud taget inte i egyptiska skolböcker.
Ett visst hopp:
-Visst kan vi leva med araberna. En provisorisk överenskommelse med
araberna är allt man kan vänta sig.

Ehud Barak: Jonglörens perspektiv
Ögonblickets krav:
-Israel står vid ett vägskäl. Israel måste bestämma sig. Jag har valts
med den största majoriteten i Isaels historia. Inga parlamentariska trick
kommer att kunna stoppa fredsprocessen. Det finns inget skäl för israeliska
politiker att undvika svåra beslut. Vi står inför svårigheter. Vi kan komma
att ställas inför större svårigheter.
Ekonomin:
-Vi behöver miljarder shekel för att kunna stänga gapet mellan fattiga
och rika i Israel. Det måste ske genom tillväxt. Ekonomin växer nu och
arbetslösheten minskar. Vi lovade 55 000 nya jobb i år och har redan fått
fram 40 000. Den som inte har pengar till bostad kan låna 90 % i statliga
bostäder.
Styrkebälte:
-Israel har en stark infrastruktur som grogrund för tillväxt.
Det unika förhållandet mellan Israel och USA är starkare än praktiskt
taget varje förhållande mellan grannstater. Sovjetunionens kollaps öppnade
ett fönster mot framtiden.
Farorna:
-Det fönstret kan stängas av islamsk terrorism och fundamentalism. Och
av vapen i händerna på instabila typer som Saddam Hussein. Iraks och Irans
kärnvapen ligger troligen ännu fem år fram i tiden. Men säker kan man inte
vara. Krig är ingen picknick. Men vi är inte rädda för krig.
Israels ständiga politiska dilemma:
-När vi har överhanden kan vi inte utnyttja den. När vi är i underläge
kan vi inte böja oss för övermakten.
Fredsprocessen:
-Vi har inte mer bråttom än syrierna. Vi kommer att få majoriteten i
Knesset med oss på en överenskommelse när det avgörande ögonblicket är
inne. Vi lever i en djungel men vi är inga lammungar. Vi är godhjärtade lejon.

Textlänkar

Till nästa artikel (i detta nummer)

Till föregående artikel (i detta nummer)

Till framsidan

Till arkivet