Till förstasidan

  Arkiv
Förenade Israelinsamlingen Keren Hayesod
Reportage
Data-Forskning-
Medicin
Ekonomi
Kultur
I bokhyllan
I skivstället
Sport
Krönikor
Ståndpunkten
Israeliana
Myter och fakta
Judiska symboler
Organisationer
Länktips
Övriga rubriker

Menorah

Organisationer



Regeringen belönar palestiniernas oförsonlighet

Sveriges regering har efter stark kritik från oppositionen valt att erkänna Palestina som stat. Regeringen menar att erkännandet påskyndar utvecklingen mot en tvåstatslösning och att det har stöd i folkrätten. Stämmer verkligen det?

Lisa Abramowicz, generalsekreterare. Foto Karl Gabor
Den nya rödgröna regeringen har ett historisk rekordartat lågt underlag i Riksdagen, 38%. Även med stöd av Vänsterpartiet når den inte majoritet. Trots det gavs redan i regeringsdeklarationen (3/10) en avsiktsförklaring om att erkänna Palestina som stat. Efter stark kritik från oppositionen som inte hade rådfrågats i detta viktiga ärende, modifierade statsministern beslutet till att tas vid "ett lämpligt tillfälle".

Det nordiska statsministermötet, några veckor senare, blev detta tillfälle. Finland, Danmark och Norge hoppade inte på tåget. Sverige har förpliktat sig att bedriva en gemensam utrikespolitik med EU. Erkännandet är ett avsteg ifrån denna förpliktelse. Regeringen menar att erkännandet påskyndar utvecklingen mot en tvåstatslösning och att det har stöd i folkrätten. Stämmer det?

Den palestinska myndigheten (PA) har inte kontroll över sitt territorium. Detta är det viktigaste folkrättsliga motargumentet mot att erkänna Palestina som stat. Länder som Taiwan och Kurdistan, som har kontroll över sitt territorium, har inte erkänts av Sverige.

Palestina består av två områden, varav det ena - Gaza - styrs av en islamistisk terrorgrupp, Hamas. Hamas är terrorlistat av EU, USA och Israel. Hamas erkänner inte Israels rätt att existera oavsett gränser och anser att judar ska dödas var än de påträffas enligt sitt program.

Hamas erkänner inte Israels rätt att existera oavsett gränser och anser att judar ska dödas var än de påträffas enligt sitt program.
PA hoppade av fredsförhandlingarna i våras. Istället bildade PA en enhetsregering med Hamas, som några veckor senare startade raket- och missilbeskjutning över Israel. De alltmer eskalerande attackerna ledde till det 50 dagar långa, förödande kriget i somras. Något övertagande av kontrollen över Gaza har inte PA gjort. Nyval planeras inte.

Utrikesministern ställer interna krav på PA, som att bekämpa korruption och respektera medborgerliga rättigheter i de palestinska områdena. Men regeringen ställer inga krav avseende PAs politik mot Israel. PAs hets i media står inte långt ifrån Hamas hatretorik. Detta känner israelerna till och det har inte stärkt deras tro på PAs fredsvilja. PA är inte berett att rucka på sina krav, som t ex att alla palestinska flyktingar i oändliga led, ska vid en fredsuppgörelse få "återvända" - inte till den palestinska staten - utan till Israel. Inte en enda israel ska få bo kvar i den framtida palestinska staten.

PA vill inte erkänna Israel som en judisk stat. Men FN-resolutionen 1947 om delningen av mandatområdet Palestina, föreskriver just en delning i en judisk och en arabisk stat. Varför ifrågasätts det nu?

Margot Wallström anger Israels bosättningspolitik som ett skäl för erkännandet. Kritik mot Israel för dess bosättningspolitik är rimlig, men duger inte som skäl. Bostäderna byggs på redan befintliga bosättningar nära Gröna Linjen (1967 års gränser) endast på område C som Israel enligt Osloavtalet kontrollerar. Husen tar upp ca 2% av Västbankens territorium.

Det enda sättet att uppnå en tvåstatslösning är genom förhandlingar mellan parterna. Där ska även bosättningarna tas upp. Den plakatpolitik som regeringen nu bedriver, löser inte de kontroversiella frågorna i konflikten. Den belönar istället en mer oförsonlig inställning från palestiniernas sida.

Min misstanke är att det ligger annat bakom. Nämligen att regeringen snabbt ville sjösätta erkännandet av Palestina som stat innan ett eventuellt nyval äger rum. Att en ny regering skulle ta tillbaka ett erkännande av en stat har hittills inte skett i Sveriges historia, och det är troligen därför regeringen Löfven rusade igenom detta erkännande.



Textlänkar
Till nästa artikel (i detta nummer)
Till föregående artikel (i detta nummer)
Till framsidan
Till arkivet



© Citera oss gärna - men ange källan!