Till förstasidan   Arkiv
Förenade Israelinsamlingen Keren Hayesod
Reportage
Data-Forskning-
Medicin
Ekonomi
Kultur
I bokhyllan
I skivstället
Sport
Krönikor
Ståndpunkten
Israeliana
Myter och fakta
Judiska symboler
Organisationer
Länktips
Övriga rubriker

Menorah

Organisationer



"Rena lyckoträffen"

Att förena ett besök i Jerusalem med en resa i Moses fotspår genom Jordanien blev en lyckoträff! Även de mest Israelkunniga deltagarna var imponerade och Samfundet Sverige-Israel fick till på köpet nya medlemmar.
Text Marianne Rönnberg Galmor  Foto Joseph Galmor

Ett förväntansfullt gäng på 19 personer träffades i november för en gemensam rundresa med buss i Jordanien och Israel. Start och slutpunkt för resan var Akaba, Jordanien. En del av gänget var gamla Israelvänner men det fanns även de som aldrig tidigare satt sin fot vare sig i Jordanien eller i Israel.

Efter en natt i Akaba bar det iväg längs den omväg som Moses och hans sällskap tvingades ta på sin vandring från Egypten till det förlovade landet. Resan gick via Wadi Rumöknen till Wadi Mosa och mytomspunna Petra. Staden som byggdes av nabatéerna under de första århundradena f.v.t och som blev ett rikt handelscentrum strategiskt beläget på Sidenvägen. Staden hade god tillgång till vattnen från Moses källa; källan där Moses slog med sin stav på en sten och en källa uppenbarade sig. Här sökte karavanerna från Kina och Indien skydd från rövare och det är nog inte orimligt att föreställa sig att även Moses och hans sällskap hittade hit.

Hur som helst; all kraft denna heta dag i Petra gick åt för att ta sig den långa vägen längs ravinens alla sevärdheter, och tillbaka till hotellet! Varje steg gjorde förstås ett djupt intryck. Kvällen i byn Petra var sammetssvart och stjärnklar. Påföljande gryning, med böneutrop från flera olika moskéer på de omgärdande kullarna, magisk.

Nästa anhalt var staden Madaba, känd för sin mosaik och särskilt då den detaljerade mosaikkartan i Sankt Georgkyrkans golv som visar Mellanöstern på 500-talet f.v.t. Ett snabbt stopp på Mount Nebo och sedan Amman nästa.


Dessa judiska barn tillhör Israels framtid. Deras föräldrar har utstått enorma vedermödor för att föra dem till Israel - och en modern värld som det tar en stund för de vuxna att sätta sig in i.
Vistelsen i huvudstaden blev kort och intensiv. Citadellet med sin storslagna utsikt, en oplanerad avstickare med bussen rakt genom folkvimlet i de trånga basarerna samt en resa genom den slitna och illa underhållna palestinska delen av staden var vad dagen bjöd. Samt ett besök på ett behandlingshem för funktionshindrade barn och till slut; en vandring genom Jerash - Mellanösterns Pompeji.

På den israeliska sidan av gränsen lämnade Daniel från Apollo gruppen och en ny kunnig guide, Marie, tog över för ett par klassiska men synnerligen informativa dagars sightseeing i såväl det moderna som gamla Jerusalem. Trudi Birgers tandklinik besöktes liksom ett absorptionscenter för etiopiska judar där svenska myndighetsföreträdare onekligen skulle ha mycket att hämta.

Återresan till Akaba gick via Eilat som denna dag dränktes i regn. I väntan på att vattenmassorna skulle rinna undan gjorde chauffören en avstickare in på Derech Ha'Shalom (Fredens väg). Där ligger de kibbutzer och moshavim som producerar 50 procent av Israels totala grönsaksskörd men som vanligtvis inte ingår i turistprogrammen.

Efter en sista gemensam middag i Eilat kröp deltagarna nöjda till kojs. Fyllda av intryck och minnen från en riktigt lyckad resa.


Samfundet Sverige-Israels årskonferens 2013

äger rum på Hotell Nordkalotten, Luleå, 31/5-2/6. Talare bland andra Henrik Bachner, Ulf Öfverberg och ambassadör Isaac Bachman.

För mer information och anmälan, ring 070-679 9448 eller mejla info@sverigeisrael.org


Ett porträtt av

Elisabeth Svantesson

Samfundet Sverige-Israels nya ordförande

Elisabeth Svantesson, 45, ek lic, riksdagsledamot för moderaterna sedan 2006, nybliven ordförande i arbetsmarknadsutskottet och bl a ledamot av finansutskottet, hinner också med att leda Samfundet Sverige-Israel sedan ett halvår tillbaka. Under intervjuns gång märks tydligt hennes starka engagemang för det lilla landet i det konfliktfyllda Mellanöstern.

Trots alla dina tunga uppdrag för Sveriges riksdag hinner du med att engagera dig för Israel. Hur uppstod ditt Israelengagemang?

Egentligen fick jag engagemanget hemifrån, under uppväxttiden. Mina föräldrar talade mycket om Israel, jag hade vänner som också var Israelvänner. Senare har jag läst och grävt mycket själv. Under senare år jag har gjort tre resor till Israel, resor som fördjupat både min kunskap och min relation till Israel. När jag kom in i riksdagen 2006 blev jag också efter två år ordförande i den parlamentariska vänskapsföreningen Sverige-Israel.

Vad lärde du dig genom resorna?

Att Israel är så mycket mer än ett land i konflikt. Satsningen på kunskap som gjort Israel till en framgångsrik nation inom näringsliv och forskning. Hur man fångat upp kunskapen hos sina nya invandrare, t ex de ryska judarna, på ett framgångsrikt sätt, så att man kunnat flytta fram sina positioner ytterligare.

Att samtidigt vara riksdagspolitiker och Samfundet Sverige-Israels ordförande kan vara en svår kombination. Hur reagerade du när du fick frågan om att bli ny riksordförande?

Det kändes hedrande att bli tillfrågad. Jag insåg att det var en stor och viktig utmaning. Jag kände att jag ville försöka att anta utmaningen. Att medverka till att bredda bilden av Israel, som ett på många sätt intressant och spännande land, en kämpande demokrati i en mycket svår omgivning. Ett land som förmår uträtta storverk, trots att man samtidigt hela tiden kämpat för sin överlevnad som nation.

Har du funderat på vad Samfundet Sverige-Israel ska ha för roll i framtiden?

Ja, som jag sa, att nyansera Israelbilden, att vara en stark och tydlig debattröst, att fånga upp fler medlemmar och stärka dem, när det gäller kunskap och att våga ta debatter. Det här är saker som vi redan jobbar med.

Sverige uppfattas i Israel som ganska kritiskt mot Israel. Hur ser du själv på den svenska politiken mot Israel?

När det gäller svensk handelspolitik så har den tagit flera steg framåt med alliansregeringen vilket är glädjande. Men utrikespolitiskt delar jag inte alltid regeringens ståndpunkter.

Hur ser du på bilden av Israel i svenska medier?

Den är ensidig, och ofta väldigt enögd. Man diskuterar oftast bara konflikten, och då gärna utifrån ett palestinskt perspektiv. Det verkar inte finnas så många journalister som behärskar Israel och dess historia. Sällan eller aldrig belyser man den levande demokratin i Israel, att det finns många partier, många åsikter och är väldigt högt i tak i debatterna.

Till slut, vad är din förhoppning inför framtiden?

- Att media, politiker och allmänhet ska upptäcka allt det goda som Israel står för. Något som är väl värt vårt stöd.

Stefan Sturesson



Textlänkar
Till föregående artikel (i detta nummer)
Till framsidan
Till arkivet



© Citera oss gärna - men ange källan!