Vi har nu genomlevt en sommar där Ship to Gaza II/Freedom misslyckats kapitalt med sina försök att olagligen ta sig in till Gaza. Inte för att i första hand leverera varor, något som de utan problem kunde ha gjort i Ashdod eller El Arish (i Egypten) och vidare befordran till Gaza, utan för att politiskt manifestera mot Israel för dess sjöblockad mot Gaza.

	Foto Karl Gabor

Sjöblockad har nu visat sig vara folkrättsligt laglig enligt FN-utredningen ska presenteras i september. Positivt är också att grannländerna Egypten, Turkiet, Grekland och Cypern samarbetade med Israel för att stoppa de illegala skeppen.

Men säg sen lycka som varar. I stället ägnas nu mycken tid och energi åt BDS; Bojkott, Divestment (sluta investera) och Sanktioner. Att BDS är en del av den framtida motståndsstrategin kan man läsa på Palestinagruppernas hemsida.

På den svenska regeringens hemsida kan man läsa att dialog bör gälla framför bojkott. "Inte minst i samband med upptrappningar av den israelisk-arabiska konflikten höjs ibland röster för bojkott av Israel och israeliska varor. Regeringens ståndpunkt är att restriktioner på handelsområdet inte är en lämplig väg för att lösa konflikten."

Aktuellt är nu exemplet den israeliska mineralvatten- och läskedryckstillverkaren Soda Stream. Företaget har fått kritik av Palestinagrupperna för att delar av tillverkningen hävdas ske inom en israelisk bosättning - Mishor Adumim - på Västbanken. Livsmedelskedjan Coop, som säljer produkter från Soda Stream ska nu kontrollera hur det står till med den saken, efter påtryckningar från Palestinagrupperna. Om det är så att tillverkningen som exporteras till Sverige sker i Kina är det OK enligt Coop, men inte om tillverkningen sker på Västbanken.

Om det är fel att bedriva industri- eller affärsverksamhet på Västbanken, hur är det då att producera i diktaturen Kina? Kina fängslar dissidenter, har världsrekord i antal avrättningar, förtrycker etniska minoriteter, ockuperar Tibet sedan 1951 och bedriver hård mediecensur. Kinas arbetsmiljö- och arbetslagstiftning lämnar mycket i övrigt att önska.

Vidare från regeringens hemsida: "När det gäller företag är det snarare en fråga om lämplighet och de val företagen gör utifrån det folkrättsliga läget. Varken Sverige eller EU kan förhindra europeiska företag från att verka eller investera i bosättningar. Det bör dock ligga i företagens intresse att undvika att uppfattas som en aktiv del av ett ockupationsförhållande. Företagen har också ett ansvar att respektera de mänskliga rättigheterna. Regeringen förväntar sig att svenska företag uppträder ansvarsfullt oavsett var de verkar."

Hur står det då till på Soda Stream på Västbanken? Utnyttjar man på ett olämpligt sätt sin närvaro på Västbanken? Faktum är att företaget betalar fyra gånger den palestinska minimilönen, serverar varma måltider på arbetet och tillhandahåller olika sociala förmåner. Israeler, palestinier och Darfur-flyktingar arbetar ihop på lika villkor. 160 palestinska familjer är beroende av Soda Stream för sin utkomst. Är det rätt att deras arbeten ska skrotas p.g.a. att Palestinagrupperna ogillar israeliska arbetsgivare? Betyder detta att i en framtida palestinsk stat ska inga israeliska företagare få verka?

Soda Stream är numera ett internationellt mycket framgångsrikt företag som bedriver verksamhet i 14 olika länder över hela världen och har nyligen noterats på Nasdaq-börsen. I år fick Soda Stream guld- och bronsmedaljer i Sydafrika på grund av dess miljömedvetna verksamhet. Soda Stream stöder också Kenya med vattenförsörjning.

Det skulle förvåna mig mycket om Palestinagrupperna har gjort någon undersökning av vad de anställda på Soda Stream anser om sina arbeten, eller för övrigt palestinska arbetare i allmänhet.

Bojkottverksamheten är ett djupt orättvist, hycklande och skadligt otyg som inte gynnar varken israeler eller palestinier.

Lisa Abramowicz, Generalsekreterare Svensk Israelinformation

Textlänkar

Till nästa artikel (i detta nummer)

Till föregående artikel (i detta nummer)

Till framsidan

Till arkivet