Till förstasidan   Arkiv
Förenade Israelinsamlingen Keren Hayesod
Reportage
Data-Forskning-
Medicin
Ekonomi
Kultur
I bokhyllan
I skivstället
Sport
Krönikor
Ståndpunkten
Israeliana
Myter och fakta
Judiska symboler
Organisationer
Länktips
Övriga rubriker

Menorah

Organisationer



Gubben i lådan

Plötsligt efter en lång tids tystnad dyker Jan Guillou upp i Aftonbladet och kommenterar upproret i arabvärlden, ett uppror som riktar sig mot de förtryckare som Guillou och andra under årtionden har tigit inför och istället riktat sina verbala attacker mot Israel. Palestinskt förtryck av palestinier har aldrig upprört särskilt mycket, inte så det har hörts i alla fall, arabiskt förtryck av araber har heller aldrig lett till några krönikor.

Snarare har Jan Guillou på olika sätt gett förtryckarna sitt stöd och sin förståelse. Det är inte frånvaron av demokrati i Mellanöstern som förargat Guillou, utan demokratin.

När han nu tar till orda igen skriver han om hur befogat det är att ta itu med Gadaffi, efter att i åratal ha sett Gadaffi som en ledare man inte behövde protestera emot. Det förtryck som nu kommit fram är inte nytt och skälet till upproret mot Gadaffi är att förtrycket är långvarigt och brutalt.

Detta har dock aldrig plågat Guillou lika mycket som att Israel har försvarat sin existens, försvarat sig såväl mot Hamas attacker, mot andra terrorgrupper, mot Irans hot som mot de krig som inletts mot Israel gång efter gång. Guillou har heller aldrig noterat att araber i Israel har rösträtt och yttrandefrihet, något araber i övriga Mellanöstern saknar.

Har Guillou då kommit till någon ny insikt? Nej, när han nu fördömer Gadaffi, med många frågetecken kring vad som ska hända sedan i Libyen utan honom, jämställer han istället Israels försvarsinsatser mot Hamas och bomber från Gaza med Gadaffis uttryckliga vilja och försök att mörda civila just för att de är civila.

I krig drabbas tyvärr alltid civila. Det gäller i varje krig. Risken finns att detta händer även i Libyen. Men medan Hamas har haft som syfte att döda civila, har israeliska insatser gjort sitt yttersta för att undvika och istället inriktat sig på att slå mot väpnade Hamas mål. Syftet har inte varit att eliminera alla dem som bor i Gazaremsan, som Gadaffi hotade, alla dem som bor i Benghazi och satt sig upp emot honom. Den israeliska regeringen för en bosättningspolitik som jag reagerar mot och varje övergrepp mot internationell rätt som Israel gör är värt samma kritik som varje annat övergrepp.

Men om Guillou jämställer Gadaffis hot om att utrota civila som strävar mot demokrati och deras väpnade aktioner mot militära mål med Israels försvarsinsatser så vet han vare sig vad skillnaden mellan en demokrati och diktatur är, än mindre förstår han vad det är som skiljer Gadaffi från andra.

Kan man inte skilja på en regim som medvetet förtrycker, mördar och skrämmer från en demokratisk regering som söker hindra angrepp mot det egna landet blir man lätt en lakej. Det hade varit bättre om han hade förblivit tyst.

Gunnar Hökmark, Ordförande Samfundet Sverige-Israel



Textlänkar
Till föregående artikel (i detta nummer)
Till framsidan
Till arkivet



© Citera oss gärna - men ange källan!