Till förstasidan   Arkiv
Förenade Israelinsamlingen Keren Hayesod
Reportage
Data-Forskning-
Medicin
Ekonomi
Kultur
I bokhyllan
I skivstället
Sport
Krönikor
Ståndpunkten
Israeliana
Myter och fakta
Judiska symboler
Organisationer
Länktips
Övriga rubriker

Menorah

Organisationer



Reepalus Malmö

Dokusåpan kring Malmös starke man Ilmar Reepalu och hans irrfärder i inrikes- och utrikespolitiken är tankeväckande. Inte bara för att han trasslat in sig och förvärrat situationen efter varje debatt, intervju och uttalande utan även för att internationella media som Sunday Telegraph och Wall Street Journal uppmärksammat dem.

Fyra uttalanden har varit särskilt problematiska:

  • I radioprogrammet Medierna i P1 (20/2) svävar Reepalu på målet om Förintelsen i Baltikum (”tydligen har ägt rum”), trots att han själv är från Estland och trots att Baltikum var ett av de områden där överlevnadsprocenten för judar var som lägst i hela Europa.
  • I det danska tv-programmet Lorry (1/3) talade han om att det är ”Israel-lobbyn” som medvetet missförstår honom.
  • I TV4 Nyhetsmorgon (8/3) ångrar han ingenting av det han sagt.
  • I samma program sa han att det är de anhöriga till Gazaborna som det är synd om (underförstått inte judarna i Malmö).

Att skylla på ”Israel-lobbyn” är ett vanligt knep hos många Israelkritiker. Beteendet är numera legio långt utanför de gängse extremistkretsarna. ”Israel-lobbyn” är ett kodord för judar, Israel-vänner och numera också personer som på något sätt kritiserar avsändaren. Dessutom tycks lobbyepitetet föra med sig det bekväma förhållandet att den som uttalar ordet Israellobby inte behöver bemöta något i sak som personer eller organisationer inom denna lobby yttrar. Något som jag personligen har rejäl erfarenhet av.

Aftonbladets Petter Larsson (God Morgon Världen 7/3) tror att Reepalu-debatten innebär att det kommer att bli ännu svårare att bedriva Israelkritik utan att kallas för antisemit. Stämmer det? Israelkritiska reportage, krönikor, bloggar och kommentarer skrivs varje dag i media, både före och efter Reepalus klavertramp. Svenska politiker från Hans Linde (V) till Carl Bildt (M) idkar häftig Israelkritik utan att kallas för antisemiter.

Jag vill dock vara tydlig på punkten att kritik av den israeliska regeringens politik inte är samma sak som antisemitism. Det är en del av det offentliga samtalet. Vad jag finner problematiskt är att media och debattörer verkar ha en måttstock för Israel och en annan för alla andra länder där krig och konflikter pågår, såväl i täckningen av konflikterna som i rapporteringen.

Med tanke på det mångdubbelt större antal offer för moderna krig och konflikter som krävts i Afrika (Sudan, Kongo och Zimbabwe t ex) och Mellanöstern (Irak, Afghanistan) är det därför anmärkningsvärt att Gazakriget, om än fruktansvärt som alla krig, behandlas som det värsta som hänt på årtionden. Detta utan att ta hänsyn till orsakssambandet att södra Israel utsatts för ett förvärrat raketregn efter att Gaza utrymts på varenda israelisk bosättare och soldat 2005.

Nästan samtidigt som Gazakriget ägde en liknande konflikt rum på ett avgränsat område i Sri Lanka mot separatistgruppen Tamilska Tigrarna, med civila tamilska dödsoffer uppe i 20 000 enligt FN. Den konflikten fick mindre än en bråkdel av den uppmärksamhet i media och bland politiker och debattörer som Gazakriget fick. Det finns en glöd och intensitet i Israelkritiken som gränsar till hat, och som saknas i behandlingen av andra konflikter, folkrättsbrott, övergrepp och krig. Det gör mig misstänksam.

Misstänksam blir jag också över att många verkar anse att de judiska församlingarna i Sverige borde ha tagit avstånd från Israels krigföring i Gaza. När begärdes något liknande från andra folkgrupper i Sverige? Detta är en negativ särbehandling av en liten och utsatt folkgrupp.

Att kalla någon för antisemit är något som jag anser att man ska vara försiktig med. Det tenderar att blockera samtalet. Det är bättre att utgå ifrån att övertramp beror på okunnighet, historielöshet och olika typer av negativ särbehandling. Istället kan man begära förklaring om varför detta tillämpas på just judar i Sverige, eller Israel.

I Sverige är medvetenheten om antisemitiska tankemönster låg och därför är denna diskussion om antisemitismen välkommen, trots allt.

Lisa Abramowicz, Generalsekreterare Svensk Israel-Information



Textlänkar
Till nästa artikel (i detta nummer)
Till föregående artikel (i detta nummer)
Till framsidan
Till arkivet



© Citera oss gärna - men ange källan!