När staten Israel grundades 1948 utgjordes dess befolkning till största delen av spillror från Förintelsen i Europa och flyktingar från arabländerna. Sedan dag ett har landet fått kämpa för sin överlevnad, de första 25 åren genom militära anfall från grannländerna, därefter genom ständiga terrorattacker från PLO, Hamas, m fl.

Trots detta har man byggt upp och behållit en demokrati med mänskliga fri- och rättigheter i en minst sagt fientlig omgivning. Landet är en ledstjärna för mänskliga rättigheter i Mellanöstern; och dit söker sig kristna araber, homosexuella och andra som förföljs i sina hemländer.

Israel drog sig ur Gaza för mer än tre år sedan. I utbyte mot fred är Israel berett att erkänna en självständig palestinsk stat bestående av Västbanken och Gaza. Om detta förhandlar man med PLO. Sedan 2005 har mer än 5000 missiler avskjutits in i Israel, och Hamas får hela tiden Irantillverkade raketer med allt längre räckvidd.

Israel har ett självklart ansvar att beskydda sina medborgare, inget land i världen skulle i längden kunna undvika att ingripa med kraft mot dessa dagliga krigshandlingar. Tyvärr är civila offer oundvikliga, särskilt som Hamas i likhet med Hizbollah satt i system att avskjuta missiler från tättbebyggda platser. Det är en "win-win" situation, krasst uttryckt. Träffar de israeler, är det en militär seger. Svarar Israel och civila offer krävs, är det en propagandaseger. Israel är förlorare oavsett hur de agerar.

Beslutet att gå in i Gaza fattades säkerligen inte lättvindigt. Och målet var förmodligen inte högre ställt än att slå sönder den infrastruktur av terror som Hamas byggt upp ända sedan Israel lämnade området, och få ett slut på beskjutningen.

Det är dock slående vilken förståelse som omvärlden har visat för Israels agerande här. Till och med arabländerna och PLO anser att Hamas har provocerat fram detta. Men liksom med Libanonkriget skiljer sig reaktionerna i Sverige från övriga världen.

Det är främst den svenska extremvänstern som upprättat ett slags allians med likaledes extrema muslimgrupper. Det är inget märkligt med det. Båda grupperna vill ha ett totalitärt samhälle, och man förenas i sitt hat mot Israel och USA. Det märkliga är väl att just Sverige verkar vara ett favoritland för extremister av alla slag.

När kommer freden till Mellanöstern? Säkert inte så snart som jag önskar. Israels premiärminister Golda Meir sade att "freden kommer när araberna lär sig att älska sina barn mer än de hatar oss". Det ligger mycket i det.

När palestinierna inser att de utnyttjats som gisslan och kanonmat av krafter som inte strävar efter fred med judarna utan ett "judenrein" Mellanöstern, först då finns verkliga förutsättningar för fred.

Bengt-Ove Andersson, Generalsekreterare i Samfundet Sverige-Israel

Kom på årskonferens! Samfundets årskonferens hålls i år i Västerås 25-26 april. Medverkande bland andra: ambassadör Benny Dagan, Magnus Ranstorp, Per Gudmundsson, Lisa Abramowicz, Gunnar Hökmark, Siewert Öholm och Ulf Cahn. För mer information: info@sverigeisrael.org eller telefon 08-679 91 27.

Textlänkar

Till föregående artikel (i detta nummer)

Till framsidan

Till arkivet