Till förstasidan   Arkiv
Förenade Israelinsamlingen Keren Hayesod
Reportage
Data-Forskning-
Medicin
Ekonomi
Kultur
I bokhyllan
I skivstället
Sport
Krönikor
Ståndpunkten
Israeliana
Myter och fakta
Judiska symboler
Organisationer
Länktips
Övriga rubriker

Menorah

Organisationer



Ryckig svensk
utrikespolitik

Det har tidvis varit svårt att hänga med i den svenska regeringens ideologiska och diplomatiska krumbukter avseende Israel och terrororganisationen Hamas, tillika numera den palestinska regeringen. Sverige verkar ha ändrat sin inställning till terror och tidigare ingångna avtal, anser Lisa Abramowicz, generalsekreterare i Svensk Israel-Information.

Allt EU-tal om att undvika kontakt med Hamas tills organisationen har ändrat sin inställning till Israels existens, tydligt tagit avstånd från terror och visat respekt för tidigare ingångna avtal, verkar numera bortblåst från Sveriges sida. Den 17 april förklarade Hamas att terrordådet i Tel Aviv som skördade 20 döda och skadade ett 60-tal personer, var en "självförsvarshandling". Men inte nog med att Hamas försvarar terrorn. De fortsätter att stödja, beväpna och finansiera den. Det gäller t.ex. bombattacken den 26 april mot Karni-övergången, gränsen mellan Israel och Gaza. Attacken utfördes av PRC, Popular Resistance Committee, som leds av Hamas. Attacken framstår som särskilt cynisk mot bakgrund av att via Karni-övergången förs mat och förnödenheter in i Gaza. Den stängs ofta av israelerna just pga ständiga attacker av PRC. Attackerna har också som syfte att forcera en öppning till södra Israel för att där kunna attackera civila. Israel har kritiserats för de många stängningarna av denna övergång. Få utanför Israel har talat om varför.

Det är en sak att respektera det palestinska folkets val men det betyder inte att Sverige måste ge dem stöd för detta val.
Göran Perssons uttalande i media den 3 maj om att två höga Hamas-representanter El-Bardawil och Rantissi nekats Schengen-visum av Frankrike, var därför välkommet. "Vi har inget nationellt intresse av att bjuda in dem och kommer därför att följa linjen där Hamasledare inte kommer att få visum till Schengenländerna," sade Göran Persson till TT. Samma dag beviljade dock generalkonsul Nils Eliasson i Jerusalem visum till en ännu högre uppsatt Hamas-representant, flyktingministern Atef Adwan. Adwan var tidigare assistent till Hamas "andlige ledare" Sheikh Ahmed Yassin, en man med många hundratals civila liv på sitt samvete. Adwan driver som flyktingminister frågan om att alla palestinska flyktingar samt deras ättlingar från 1948 års krig mot Israel ska återvända till Israel. Han vill att Israel ska ta hela ansvaret för konsekvenserna av ett misslyckat arabiskt anfallskrig, ett krig som Israel varken initierade eller önskade, samtidigt som landet riskerar grunden för hela sin existens. Även om Sverige må ha följt visumbestämmelserna formellt, borde man ha förstått att Adwan inte var något rutinärende som man behandlar som andra rutinärenden.
Hamas må ha valts i ett demokratiskt val, men det är ingen demokratisk organisation utan har en fascistisk ideologi på islamistisk grund. De vill införa Sharía, köns-apartheid och uppmanar i sitt program till massmord på judar och att krossa Israel. Det är en sak att respektera det palestinska folkets val men det betyder inte att Sverige måste ge dem stöd för detta val. Innan en verklig policy-förändring har skett hos Hamas finns ingen anledning att ta in dem i värmen och starta en dialog. Det är en annan sak att samarbeta om rent humanitär hjälp.

I våras skulle en rad NATO-länder ha en flygövning över Italien i Partnerskap för fred. Israel, Mellanösterns enda demokrati, var inbjudna att delta då de tillhör partnerskapet. Då manifesteras svensk utrikespolitisk opportunism. Göran Persson tycker inte att det finns anledning att samöva med Israel bl.a. mot bakgrund av Israels "krigiska bakgrund". Vid den tidpunkten hade det enbart gått tre månader sedan ett ryskt förband samövade tillsammans med svensk trupp på svenskt territorium under Operation Snöflinga. Det ryska förbandet hade tjänstgjort i Tjetjenien där de anklagats för övergrepp mot civilbefolkningen, i likhet med andra ryska förband. Cirka tio procent av den tjetjenska civilbefolkningen har strukit med under den rysk-tjetjenska konflikten sedan början av 1990-talet. Att samöva med Ryssland verkade inte ge statsministern eller försvarsministern några samvetsbetänkligheter.

Perssons politiskt sakkunnige i försvarsfrågor, Mats Andersson, tillstod i en Eko-intervju 29 april att detta kanske inte var helt logiskt, men samövningen med Ryssland var ändå motiverad ur utrikes- och säkerhetspolitisk synpunkt. Här är pudelns kärna, tillika bevekelsegrunderna för svensk politik i utrikes- och säkerhetsfrågor. Egennytta, inte fredsmedling.



Textlänkar
Till nästa artikel (i detta nummer)
Till föregående artikel (i detta nummer)
Till framsidan
Till arkivet



© Citera oss gärna - men ange källan!