Till förstasidan   Arkiv
Förenade Israelinsamlingen Keren Hayesod
Reportage
Data-Forskning-
Medicin
Ekonomi
Kultur
I bokhyllan
I skivstället
Sport
Krönikor
Ståndpunkten
Israeliana
Myter och fakta
Judiska symboler
Organisationer
Länktips
Övriga rubriker

Menorah

Organisationer



Efter valet

Valet den 28 mars i Israel handlade om tre existentiella utmaningar; en demokratisk stat, en judisk stat eller hela Eretz Israel?

Av Lisa Abramowicz, generalsekreterare för Svensk Israel-Information.

Kan landet Israel behålla hela Eretz Israel (storIsrael) och samtidigt vara judiskt och demokratiskt? Majoriteten av väljarna ansåg att det är viktigare att Israel är judiskt, dvs. har en betryggande judisk majoritet och är demokratiskt än att man ska behålla hela Eretz Israel. Det politiska, ekonomiska, säkerhetsmässiga och mänskliga priset är för högt.

Kadimas kometkarriär beror på en sak, löftet om att på något vis, genom förhandlingar eller genom ensidiga tillbakadraganden, skapa försvarbara gränser för Israel och minska friktionen mellan israeler och palestinier. Att fortsätta ockupera hela Västbanken med över två miljoner palestinska invånare är ett skräckscenario. Gazautrymningen ses dessutom som en framgång i såväl Israel som omvärlden. Inte ens palestinierna kan klaga med någon större övertygelse.

Kommer ensidiga tillbakadraganden att erkännas internationellt?
Israelerna visade också att gammalt slentrianröstande inte längre gäller. Förutom att Kadima gick från ingenting till 29 mandat, gick Pensionärspartiet från noll till sju mandat. Detta, och det faktum att Arbetarpartiet gjorde ett bra val, är tecken på att även inrikespolitiska och sociala frågor bekymrar väljarna, inte bara säkerhetspolitiken. Likud har blivit en spillra av sitt forna jag.

Israel Beiteinu är ett annat parti, högerextremistiskt och nationalistiskt, som rönt framgångar. Men inte heller de är fixerade vid Eretz Israel. Deras önskan att separera från palestinierna är så stort att de gärna avstår även från landområden inom Gröna Linjen till den palestinska myndigheten.

Ehud Olmert har gjort klart att endast partier som är beredda att göra stora uppoffringar avseende Västbanken är välkomna i en koalitionsregering. Men så länge inga förhandlingar är möjliga med Hamasregeringen lär det inte bli möjligt, eller nödvändigt, för Israel att göra större uppoffringar avseende bosättningarna nära Gröna Linjen. Frågan är givetvis om ensidiga tillbakadraganden kommer att erkännas internationellt? Det är möjligt att de inte kommer att göra det, men vem föredrar status quo med fortsatta ständiga friktioner, konflikter, terrorattacker, försök till sådana och vägspärrar? Även palestinierna måste väl föredra att kunna sköta sig själva och leva ett drägligt liv utan israelisk inblandning än det som existerar nu?

Hamas upprepade avstånd från att erkänna Israel, att erkänna tidigare ingångna avtal, att avstå från terror eller att arrestera misstänkta terrorister talar sitt tydliga språk. Israel kritiseras av omvärlden för att inte vilja tala med det folkvalda Hamas, men faktum är att Hamas har flera gånger gjort glasklart att de själva inte är intresserade av att tala med Israel. De har tydligt uttryckt att kampen mot Israel ska fortsätta. En vapenvila kan existera av rent pragmatiska skäl, men slutmålet är klart: Israel ska krossas och dess invånare försvinna. Alternativt kan en minoritet få stanna om de underkastar sig den islamistiska staten, och återigen blir ett dhimmi-folk (skyddat, men tredje klassens medborgare).

För att Israel ska göra ytterligare uppoffringar avseende fler tillbakadraganden krävs en ordentlig omsvängning hos Hamas-regeringen. En realistisk fred/vapenvila kanske inte är optimal för någon av parterna men ändå bättre för bådas väl. En fredsliknande situation, lugn och ro, har sin egen dynamik och attraktionskraft och palestinierna verkar minst lika krigströtta som israelerna.

En ny intifada kanske inte ter sig så lockande jämfört med att leva ett anständigt liv?



Textlänkar
Till nästa artikel (i detta nummer)
Till föregående artikel (i detta nummer)
Till framsidan
Till arkivet



© Citera oss gärna - men ange källan!