Arkiv
|
![]() Organisationer
Nyhetsrapporteringen av Intifadan har i stora delar av den svenska pressen varit tydligt obalanserad. Intrycket läsarna får förstärks av ordningsföljden i händelseförloppet. Först berättar reportern om det israeliska svaret på en terrorhandling, t.ex. en motattack mot militanta mål (läs terrorceller). Därefter berättas om händelserna som utlöste svaret, då fås ett intryck att det hela är israelernas fel. Psykoanalytikern Michael Enckell beskriver situationen som: "Den lille gossens svar på frågan varför han biter sin bror: "Jag bet honom för att sen så slog han mig". Genom att kasta om tidsföljden i händelsen vänder man också på ordningsföljden i orsakskedjan; följd blir orsak och orsak blir följd".
Om obalansen ibland gick åt ena hållet och ibland åt den andra, ja, då vore det en annan sak. I snabb nyhetsrapportering ligger det i sakens natur att det kan bli fort och fel snarare än långsamt och rätt. Men obalansen verkar vara systematiskt antiisraelisk. Minns ni rapporteringen om "massakern" i Jenin våren 2002, den som sedan inte visade sig vara en massaker? Kommer ni ihåg den 12-årige palestinske pojken, Muhammad al-Durrah, vars far försökte skydda honom mot kulor under en eldstrid mellan israeler och palestinier? Alla utgick ifrån att Muhammad sköts av israeliska soldater. Senare har tyska, brittiska och franska media visat att pojken sköts av palestinsk korseld, inte israelisk. Hans kropp begravdes innan riktig identitetsgranskning, ballistisk undersökning eller obduktion hann utföras. Hur har uppföljningen och efterspelen till dessa händelser förmedlats, om alls, i svenska media? Det tycks som om "underdog-perspektivet" är det viktiga, inte korrekt nyhetsrapportering. Är palestinierna "the underdog"? Militärt sett ja, men i övrigt? Frågan tål att diskuteras mot bakgrund av ett kompakt stöd från FN och ett ekonomiskt stöd från Världssamfundet som under 10 år motsvarat vad hela Afrika fått. Att sedan den palestinska myndigheten och deras kumpaner lagt beslag på pengarna för egen del är en annan, sorglig historia. Jag bryr mig inte om vem journalister sympatiserar med. Det som är viktigt är att sann och relevant information förmedlas till läsarna och att sakfel rättas till. Hur ska läsare och lyssnare kunna bilda sig en uppfattning om krångliga skeenden om en sida behandlas med silkesvantar och en annan med knytnävar, alternativt ignoreras? Nu, när dammet och röken har lagt sig, vore det angeläget för forskare att studera hur media har behandlat konflikten. Programmet "Vår Grundade Mening" har ett givet uppdrag. Exempel på frågor kan vara; Vems perspektiv har man utgått ifrån? Vem har setts som ansvarig för konflikten och dess fortsättning? Vilka nyheter har varit relevanta och inte relevanta och varför?
© Detta material är skyddat av lagen om upphovsrätt. Eftertryck eller annan kopiering får endast ske med skriftligt tillstånd från redaktionen och med angivande av författare och källan. |