Arkiv
Förenade Israelinsamlingen Keren Hayesod
Reportage
Data-Forskning-Medicin
Ekonomi
Kultur
I bokhyllan
I skivstället
Sport
Krönikor
Ståndpunkten
Israeliana
Myter och fakta
Judiska symboler
Organisationer
Länktips
Övriga rubriker

Förstasidan
Senaste numret

Menorah
Läsvärt ur kvartalstidskriften Menorah från och om Israel

Myter & fakta



Svensk Israel-Information
Lisa Abramowicz

Det hävdas att Israel gjort sig skyldigt till överträdelser av säkerhetsrådets resolutioner på samma sätt som Irak, och därför förtjänar att behandlas av FN och USA med motsvarande stränghet. Stämmer det?

FN skiljer mellan två slags resolutioner från säkerhetsrådet. De som faller under kapitel sex handlar om att fredligt lösa konflikter och bemyndigar rådet att ge rekommendationer och de resolutioner som faller under kapitel sju har som syfte att bemöta "hot mot freden, brytande av freden eller handlingar av aggression".

Sådana resolutioner är uppmaningar som ger FN mandat att aktivt genomtvinga resolutionen med våld om nödvändigt. Denna typ av resolutioner har bland annat använts mot Irak efter invasionen av Kuwait och är bindande. Inga av de resolutioner i säkerhetsrådet som rör den israelisk-arabiska konflikten faller under kapitel sju. Genom att införa sanktioner mot Irak men inte mot Israel handlar FN i enlighet med sina stadgar. Det speciella med de resolutioner som faller under kapitel sju, och det faktum att ingen utfärdats med syfte på Israel, har beklagats av palestinska diplomater.

Resolution 242 från 1967 antogs efter Sexdagarskriget. Den säger inte att Israel ensidigt måste dra sig tillbaka från territorierna som ockuperades 1967 oavsett vad motparterna än gör. Den fördömer inte Israels erövring, av den anledningen att resolutionen anses vara ett resultat av ett försvarbart krig i förebyggande syfte. Den manar till en framförhandlad överenskommelse, grundad på principen om land mot fred. Resolutionerna 242 och 338 kan inte förverkligas ensidigt, även om Israel skulle vilja det. Det gäller t.ex. frågan om "säkra och erkända gränser". De diplomater som skissade på resolution 242 sade efteråt att de ville lämna öppet för eventuella förändringar i de vapenstilleståndsgränser som skilde Israel och dess arabiska grannar före kriget 1967. Arabstaterna och palestinierna vidhåller att resolutionen kräver ett komplett tillbakadragande från varje tum mark. Även om så vore fallet kan inte resolutionerna förverkligas med mindre än att man når en framförhandlad överenskommelse.

Israel säger att man redan förverkligat en stor del av resolution 242, och att man är redo att fullgöra återstoden av den. Man återlämnade land till Egypten och Jordanien i utbyte mot fred. Alla överenskommelser som ingicks mellan Israel och palestinierna under Osloprocessen har baserats på resolution 242. Israel drog sig tillbaka från större palestinska befolkningscentra, även om man återvänt efter Intifadans utbrott i avvaktan på förhandlingar om en slutöverenskommelse.



Textlänkar
Till nästa artikel (i detta nummer)
Till föregående artikel (i detta nummer)
Till framsidan
Till arkivet



© Detta material är skyddat av lagen om upphovsrätt. Eftertryck eller annan kopiering får endast ske med skriftligt tillstånd från redaktionen och med angivande av författare och källan.