Arkiv
Förenade Israelinsamlingen Keren Hayesod
Reportage
Data-Forskning-Medicin
Ekonomi
Kultur
I bokhyllan
I skivstället
Sport
Krönikor
Ståndpunkten
Israeliana
Myter och fakta
Judiska symboler
Organisationer
Länktips
Övriga rubriker

Förstasidan
Senaste numret

Menorah
Läsvärt ur kvartalstidskriften Menorah från och om Israel

Myter & fakta



Svensk Israel-Information
Lisa Abramowicz

Myt : Folkrätten i form av FN:s resolution, uppmanar Israel att ta emot alla palestinska flyktingar från kriget 1948.

Fakta: FN: s generalförsamling antog resolution 194 den 11 december 1948. Den uppmanade arabländerna och Israel att lösa alla utestående frågor inklusive flyktingfrågan direkt, eller med hjälp av Palestine Conciliation Commission (PCC) som skapades genom resolutionen. Där står bland annat att:
"flyktingar som önskar återvända till sina hem och leva i fred med sina grannar ska tillåtas göra det så snart som det är praktiskt möjligt och att kompensation ska betalas för egendom till de som väljer att inte återvända…Instruerar PCC att underlätta återvändandet, omplacerandet och den sociala och ekonomiska rehabiliteringen av flyktingarna…

De kursiverade orden visar att FN erkände att Israel inte kunde förväntas att sända hem en fientligt sinnad befolkning som kunde utgöra en säkerhetsrisk. FN utgick också ifrån att en lösning på flyktingproblemet var att åtminstone delar av befolkningen skulle omplaceras i de omgivande arabländerna.

Resolutionen såg till Israels oro över flyktingarna, som sågs som en potentiell femte kolonn, om de skulle ha fått en ovillkorlig rätt att återvända. Palestina-araberna (de hade ännu inte börjat kalla sig palestinier) hade, liksom arabländerna, vägrat såväl FN:s delning av det brittiska mandatet Palestina 1947 som samtliga tidigare förslag på territoriella kompromisser mellan judar och araber. Israels tvekan att ta tillbaka samtliga flyktingar var därför rationell. Dessutom ville Israel att frågan skulle tas upp i ett övergripande fredsfördrag där FN, Israel och dess arabiska grannar samtliga skulle bidra till lösningen.

Alla arabstaterna avslog resolution 194 då den ansågs vara för Israelvänlig och de trodde att de fortfarande kunde besegra Israel. Emile Ghoury, den Arabiska Högre Kommitténs sekreterare sa:

"Det är otänkbart att flyktingarna skulle sändas tillbaka till sina hem medan de skulle ockuperas av judarna, eftersom de skulle hålla flyktingarna gisslan och behandla dem illa. Själva förslaget är ett undvikande av ansvar för de som är ansvariga. Den kommer att tjäna som ett första steg mot arabiskt erkännande av staten Israel och delningen (av Palestina)."
(Telegraph, Beirut, 6 augusti 1948).

Senare omtolkade arabländerna och palestinierna resolutionen så att den innebar ett ovillkorligt ja, rent av oförytterlig rätt för alla palestinska flyktingar och deras ättlingar att återvända till Israel. Ett notabelt undantag är Egyptens president Mubarak som kallade denna tolkning för totalt orealistisk och menade att problemet måste lösas genom kompensation och omplacering i arabländerna. (Jerusalem Post 26 januari 1989).

Källa: Mitchell G. Bard "Myths and facts - A Guide to the Arab-Israeli Conflict" 2001.



Textlänkar
Till nästa artikel (i detta nummer)
Till föregående artikel (i detta nummer)
Till framsidan
Till arkivet



© Detta material är skyddat av lagen om upphovsrätt. Eftertryck eller annan kopiering får endast ske med skriftligt tillstånd från redaktionen och med angivande av författare och källan.