Arkiv
Förenade Israelinsamlingen Keren Hayesod
Reportage
Data-Forskning-Medicin
Ekonomi
Kultur
I bokhyllan
I skivstället
Sport
Krönikor
Ståndpunkten
Israeliana
Myter och fakta
Judiska symboler
Organisationer
Länktips
Övriga rubriker

Förstasidan
Senaste numret

Menorah
Läsvärt ur kvartalstidskriften Menorah från och om Israel

Myter & fakta



UNRWA
och palestinska flyktingar
Svensk Israel Information
Eli Göndör

Det unika med det palestinska flyktingproblemet är att det har permanentats, etablerats och blivit ett fast inslag i Mellanösterns demografiska bild med världssamfundets goda minne.

I december 1948 röstade FN:s generalförsamling fram resolution 194. Där fastslogs att de palestinska flyktingarna som ville återvända till sina hem för att leva i fred med sina grannar skulle ha rätt att göra så. De övriga skulle få kompensation för egendom som de förlorat på grund av sin flykt.

1949 beslutade FN även att de palestinska flyktingarna skulle hanteras av UNRWA (United Nations Relief and Works Agency) tills en lösning infann sig. I UNRWA: s första rapport, som publicerades den 1 maj 1950, beräknades antalet flyktingar till 914 000. UNRWA:s definition på vem som var flykting blev följande: En arabisk person som hade bott inom det brittiska mandatet Palestina mellan juni 1946 - maj 1948 och hade flytt. Med tiden har mandatet förnyats vart tredje år och definitionen om vem som är flykting utökats till flyktingarnas barn och barnbarn. Palestiniers flyktingstatus går alltså i arv.
Det palestinska flyktingproblemet är det enda i världen som har ett eget flyktingorgan.

Under 53 år har man enligt UNRWA:s beräkningar kommit fram till att det idag finns cirka 3,8 miljoner palestinska flyktingar. Anledning till det höga antalet har flera grunder.

Många flyktingar registrerade sig med mer än ett namn för att kunna få mer än en ranson vid proviantutdelning.

Flyktingarna beräknades efter antalet ransoner som delades ut.

När flyktingar avled togs deras ransoneringskort över av andra. De avlidna föll aldrig ur UNRWA:s statistik. Därför har flyktinggruppen en extremt låg mortalitet.

Flyktingstatusen för palestinska flyktingar är den enda som går i arv. En palestinier som har far- eller morföräldrar eller föräldrar som är flyktingar kan räkna sig själv till samma kategori. Det föds alltså dagligen barn i flyktingläger runt om i arabländer, vilka räknas som flyktingar bara för att deras föräldrar eller farföräldrar var det.

Idag bör parterna fråga sig vad en palestinsk stat ska ha för syfte, om flyktingarna ska återvända exakt till den plats varifrån de kom eller stanna där de bor. Vilka ska då bo i den nybildade staten Palestina?

Från israeliskt håll vore det omöjligt att acceptera att 3.8 miljoner flyktingar villkorslöst skulle återvända till sina hem för att de av UNRWA definieras som flyktingar. Israels rättsliga status som självständig nation ger landet möjlighet att utifrån sina egna lagar, precis som alla andra länder, besluta om vilka regler som skall gälla för medborgarskap och invandring. Om Israels rätt att fatta beslut i dessa frågor ifrågasätts av andra stater eller FN, så har landet i förlorat sin självständighet och därmed i princip demonterats.

Samtidigt som FN:s medlemmar bör ge den tänkta palestinska staten all den hjälp som behövs, skall även de flyktingar som kan påvisa att de förlorat egendom eller på annat sätt är berättigade till kompensation, få ersättning. Det gäller alla de länder som deltog i kriget 1948 och som bidragit till att en lösning hittills inte blivit möjlig.

Det är inte rimligt att ställa krav på de flyktingar som oförskyllt sitter i läger. Däremot måste det palestinska ledarskapet förlika sig med att följden av en palestinsk stat också bland annat innebär ansvaret för de palestinska flyktingarna.

Eli Göndör arbetar som informatör på Svensk Israel Information.



Textlänkar
Till nästa artikel (i detta nummer)
Till föregående artikel (i detta nummer)
Till framsidan
Till arkivet



© Detta material är skyddat av lagen om upphovsrätt. Eftertryck eller annan kopiering får endast ske med skriftligt tillstånd från redaktionen och med angivande av författare och källan.