Till förstasidan   Arkiv
Förenade Israelinsamlingen Keren Hayesod
Reportage
Data-Forskning-
Medicin
Ekonomi
Kultur
I bokhyllan
I skivstället
Sport
Krönikor
Ståndpunkten
Israeliana
Myter och fakta
Judiska symboler
Organisationer
Länktips
Övriga rubriker

Menorah

Kultur



Red Sea Jazz Festival i Eilat

Vad kan man använda en stor industrihamn till, förutom att lasta och lossa oceangående fartyg? Tja, funderade Israels musikerförbunds ordförande, jazzpianisten Dan Gottfried, man kanske kan arrangera en internationell jazzfestival. Nästa år firar festivalen 25-årsjubileum!
Av Leif Domnérus  Foto Nilla Domnérus

Bra idéer är ibland osannolika. Men då och då visar de sig vara både genomförbara och succéartade.

Till den senare kategorin hör jazzfestivalen i Eilat vid Röda Havet. Sista veckan i augusti genomfördes Red Sea Jazz Festival för 24:e året i rad. Unga uppåtsträvande israeliska ensembler varvas med internationella storheter under fyra intensiva jazzdygn inför en stor och hängiven publik.

Dan Gottfried fick rätt. Hans vision och entreprenörsanda i kombination med ett omfattande nätverk, såväl nationellt som internationellt, visade sig fungera alldeles utmärkt.

Och det mest osannolika, att mitt i Eilats vidsträckta hamn palla upp lastcontainrar till välfungerande konsertsalar utan tak. Dessa jättelika legobyggen utgjorde spelplatsen för den snart 25-åriga festivalframgången.

Årets Red Sea Jazz Festival visade sig bli extra het med nattemperaturer över 40 grader. I Jerusalem Post meddelades att 70 procent av äppelskörden i norra Israel formligen stektes på träden. Den stora skaran av jazzintresserade israeler på festivalområdet invid Röda Havet och Akkabaviken verkade inte nämnvärt besvärade, vana vid heta somrar som de är. Medan vi stackars flämtande svenska besökare hoppades förgäves på att åtminstone de konserter som började framåt småtimmarna skulle erbjuda svalka. Så icke, värmen bestod.

Lyckligtvis är Eilatfestivalen välorganiserad även beträffande barer och serveringar. Vin, vatten, öl samt nygrillade hamburgare erbjöds inom festivalområdet i hamnen. Självklart även aktuella cd-skivor som presenterade medverkande orkestrar. De tre estraderna med väl fungerande ljud- och ljusanläggningar omgärdades som sagt av containrar i två våningar. The Club för tusen besökare, The Hall för tvåtusen och The Arena, där fyratusen entusiastiska åhörare tog plats för att avnjuta festivalens största begivenheter.

Under drygt två decennier har jazzfestivalen i Eilat besökts av "alla" stora amerikanska och internationella artister. En namnuppräkning får snarast formen av "Vem är vem?" inom modern jazzelit; från saxofonisten Wayne Shorter och trumslagaren Elvin Jones till jazzrockgruppen Blood, Sweat & Tears och sångaren Georgie Fame. Sverige har under åren bidragit med bland annat Victoria Tolstoy och Esbjörn Svenssons trio EST. Inte minst viktigt är att Red Sea Jazz Festival genom åren har fungerat som plantskola och trampolin för en lång rad israeliska jazzmusiker och ensembler. Oftast inte så kända och etablerade internationellt, men alltid med gedigna musikaliska kunskaper, efter fleråriga utbildningar vid exempelvis Jerusalem Academy of Music and Dance.

Festivalens upphovsman, Dan Gottfried, hör fortfarande till de israeliska toppnamnen, även om han inte medverkade vid årets festival. Gottfried är en pianist med tydlig förankring i amerikansk mainstreamjazz. Han har även fungerat som ambassadör för israelisk jazz med omfattande turnéer, bland annat i Europa och Indien. För två år sedan avslutade Dan Gottfried sitt arbete med festivalen och lämnade över det konstnärliga ansvaret till Israels i dag mest uppburne jazzmusiker, kontrabasisten Avishai Cohen. Denne mästerlige musikant har haft stora framgångar inte minst i Sverige. Speciellt uppmärksammad har Cohen blivit vid upprepade spelningar på Stockholm Jazz Festival, d v s vårt lands största jazzfest under sommarsäsongen.

Tyvärr ansåg inte Avishai att han borde framträda vid Eilatfestivalen, eftersom han själv utformat programmet. Däremot är det klart att den svenska publiken kommer att få höra honom återigen. Avishai Cohens favoritstudio finns för övrigt i Göteborg och där har han spelat in sin senaste skiva under hösten 2010.

Flera av de israeliska grupperna vid årets festival möttes av jubel. Inte minst den 26-årige pianisten Omri Mor med sitt Andaloujazz Project. Denne klassiskt skolade pianist blandar traditionell jazz med andalusiskt färgad musik, där känslan av såväl israelisk folkton som arabiska klanger är högst uppenbar. Omri Mors känsloladdade utspel engagerar publiken maximalt och han får ta emot stående ovationer och lyckliga leenden från den tusenhövdade publiken.

En mer genuint jazzig konsert erbjuder saxofonisten Jaroslav Jakubovic och hans orkester med bland andra gitarrspelande sonen Daniel. Jakubovic invandrade från forna Tjeckoslovakien till Israel 1968. Han har sedan länge en trogen publik, inte minst på jazzklubbarna i Tel Aviv. När Jaroslav spelar som mest intensivt, då säger en äldre man vid min sida att han är stolt nog att vara vän med den fantastiske musikanten som vi just lyssnar på. Samtidigt som min bänkgranne säger detta, blänker det av tårar i hans ögon. Sannerligen att musik kan skapa känslostormar!

Det starkaste intrycket bland de israeliska musikerna på årets festival gjorde tveklöst gitarristen Oz Noy. Ett närmast furiöst utspel med harmonisk finess och koncentrerad energi där associationerna i första hand går till legenden Jimi Hendrix. Med tillägget att Oz Noy faktiskt går ett steg längre än Hendrix när det gäller den jazzorienterade harmoniken. Man undrar förstås hur denne unge gitarrspelande israel har lyckats fånga upp och integrera så mycket modern jazzrockfusion i sitt spel? Svaret är förstås i första hand begåvning. Men måhända lika viktigt är att Oz Noy i nära femton år har vistats i New Yorks stenhårda musikkonkurrens. Det är där han tillägnat sig den lysande spelförmåga som han visade upp vid Red Sea Jazz Festival av årgång 2010.

Den kanske mest omhuldade artisten i år var den blott 16-åriga kanadensiska sångerskan Nikki Yanofsky. En självklar begåvning förvisso, men ännu utan den mognad som krävs för att kunna klassas som en jazzvokalist av format. Publiken älskade henne, men jag tillåter mig att citera den kanadensiske radioreportern från en jazzkanal i Toronto som på min fråga om Nikkis kvaliteter uttalade: "Yes, she´s good, but she has to break her heart a few more times. But then…"
Bara att hålla med.

Som jämförelse med den unga Nikkis energiladdade sångkonst kunde man lyssna till amerikanska legenden Rickie Lee Jones, vilket på sätt och vis blev en motsatt upplevelse. Tyvärr har nämligen denna storsäljande vokalstjärna sina bästa år bakom sig.

Kvar på det gedigna programmet vid årets Red Sea Jazz fanns så det tunga gardet med amerikanska toppnamn. Som exempelvis vibrafonlegenden Gary Burton och trumslagarmästaren Jeff Tain Watts. Eller den explosive pianisten Danilo Perez. För att inte tala om den mästerlige trumpetaren Dave Douglas, rankad som etta i världen just nu, tillsammans med sitt formidabla band Brass Ecstasy.

Årets framgångsrika Red Sea Jazz Festival innebär att man kan hysa goda förhoppningar om att nästa års 25-årsjubileum blir något alldeles extra!



Textlänkar
Till nästa artikel (i detta nummer)
Till föregående artikel (i detta nummer)
Till framsidan
Till arkivet



© Citera oss gärna - men ange källan!