Till förstasidan   Arkiv
Förenade Israelinsamlingen Keren Hayesod
Reportage
Data-Forskning-
Medicin
Ekonomi
Kultur
I bokhyllan
I skivstället
Sport
Krönikor
Ståndpunkten
Israeliana
Myter och fakta
Judiska symboler
Organisationer
Länktips
Övriga rubriker

Menorah

Kultur



Det relativt nya arkitekturmuseet i Holon öppnade sin andra utställning i slutet av juni. Menorahs Anna Veeder var där och tittade, skrev och fotograferade.

Konstfiber i Holon

Israels museum för design i Holon lanserade i slutet av juni sin andra utställning, Senseware - ett japanskt projekt där designers från så olika områden som industri, arkitektur, inredning och växtodling, skapat föremål som demonstrerar de potentiella möjligheterna med den nya generationens konstfibermaterial.

- Konstfiber handlar inte bara om tyg eller om kläder, förklarar utställningens intendent, japanen Kenya Hara. Idag används konstgjorda fibrer inom en rad olika områden, från att skapa nya ådror till att förstärka flygplansvingar. Japan är inte heller i första hand ute efter att få ner produktionskostnaderna, det överlåter vi till kineserna, vi vill skapa nya teknologier och utveckla dem, med betoning på miljövänliga material.

Resultatet är en kreativ, fascinerande och inspirerande utställning av en rad objekt med en närmast oemotståndlig dragningskraft. Utställningen är inte på något sätt statisk: föremålen lyser upp, andas, blåser upp sig, ler, blinkar eller rör sig makligt över golvet.

- Den första impulsen när man ser utställningsföremålen är att vilja röra vid dem och krama om dem, säger museets konstnärliga direktor Galit Gaon och ler.

Besökaren möts av Senseware i belysta vattendroppar som i kontrast med det fullständigt vattentäta svarta materialet under dem liknar en störtflod av diamanter. Därefter passerar vi ljusgenomsläppande betongklossar med inbyggda optiska fibrer, uppblåsbara blommiga bordsdukar, en soffa vars armstöd mjukt höjer sig när någon sätter sig på den, millimetertunna ultralätta stolar av kolfiber, en dekorativ inomhusgräsmatta som växer i konstfiber täckt av ett tunt lager jord, robotkuber klädda med ett material med elektroniska fibrer som känner av fotrörelsens riktning när man går på dem, leksaksklossar i tredimensionell konstfiber, små krypande robotar insvepta i ett nanofibermaterial som torkar upp mikroskopiskt damm och oljepartiklar, formbara sjukhusmasker i ovävd fiber och en leende Nissan-bil i stretchmaterial.

Med sitt framtidsorienterade och kreativa koncept är Senseware-utställningen ett utmärkt exempel på museets målsättning att "inspirera och utmana designvärlden och den israeliska allmänhetens uppfattning av formgivning och hur den påverkar deras liv".

Designmuseet i Holon invigdes i januari 2010 och är en skulptur i sig. Den internationellt hyllade israeliske designern och arkitekten Ron Arad (se Menorah 1-2005) har skapat en fasad bestående av fem böjda Corten-stålband som pigmenterats i varma rost- och jordfärger genom en speciell oxideringsprocess. Korridorerna som löper längs byggnadens insida följer fasadens rundning, med resultatet att en tripp till toaletterna känns som ett Star Trek-äventyr. Ett litet galleri (200 kvm) på nedervåningen förmedlar en intim känsla av utställningsföremålen, medan det större övre galleriets välvda polystyrentak släpper in naturligt solljus utifrån och skapar en harmonisk övergång mellan ute och inne.

Motorn bakom museet och den nuvarande utställningen är Motti Sasson, Holons borgmästare sedan 1993, och hans verkställande direktör Hana Hertsman. Holons platta sanddyner ("hol" betyder "sand" på hebreiska) och totala brist på kulturliv, arkeologiska fynd och heliga platser, har under deras ledarskap och öronmärkta budgetmedel för konst, kultur, formgivning och festivaler sakta men säkert förvandlats till en kulturmetropol med blicken mot framtiden.

Förutom det nya designmuseet är Holon hemstad för kulturcentret Mediatheque som hyser Israels enda museum för serieteckningar, karikatyrer och tecknad film, ett cinematek, teater och bibliotek. I staden finns ytterligare ett antal nischade museer, som Eggeds bussmuseum och Israels barnmuseum. Inte illa för en sömnig förortsstad vars förste borgmästare, Dr Haim Kugel, såg den som en plats där den moderne israeliske arbetaren skulle kunna dricka en kopp te på balkongen innan han gick och lade sig klockan halv tio på kvällen.



Textlänkar
Till nästa artikel (i detta nummer)
Till föregående artikel (i detta nummer)
Till framsidan
Till arkivet



© Citera oss gärna - men ange källan!