I januari vann den israeliska filmen Waltz with Bashir en Golden Globe för bästa icke-engelskspråkiga film.
Av Aleksander Kwiatkowski

Golden Globe Award instiftades 1943 av Hollywood Foreign Press Association och delades i år ut för 66:e gången. Priset anses vara något mindre viktigt än Oscar (Academy Award) men betraktas även som genrep och en viss vägledning för Oscar, trots att "juryn" består av kritiker och journalister, medan i Hollywood Academy är det aktiva filmare som röstar.

Golden Globe är med sina nästan 30 kategorier på sätt och vis bredare. Förutom biograffilm omfattas även TV-filmer och serier. Priset för bästa icke-engelskspråkiga film blev i år den israeliska filmen "Waltz with Bashir" av Ari Folman.

Waltz with Bashir tävlade dessutom om en Oscar men vann inte. Filmen har dock vunnit det amerikanska kritikerrpriset från The National Society of Film Critics där Waltz with Bashir blev bästa film under år 2008. Filmen har dessutom vunnit priser på festivaler i Gijón, Tallinn, Tokyo och Warszawa.

Folmans tacktal liknade de flesta övriga med en skillnad: prisutdelningen ägde rum under det påbörjade Gaza-kriget och Folman uttryckte en förhoppning att de åtta barn som hade fötts inom arbetsgruppen de fyra år produktionen hade varat, som vuxna skulle betrakta filmen som ett orealistiskt videospel om kriget.

En aktningsvärd önskan. Folmans film visar i tecknad form hur kriget i Libanon upplevdes av representanter för dagens 50-åringar som då deltog i kriget, hur de kristna falangisterna betedde sig i Sabra och Shatila samt hur de israeler som var där förträngde sina erfarenheter för att senare försöka rekonstruera skeenden.

Filmen frångår krigets stereotyper och visar i stället rädslan och paniken i de egna leden. Vi ser rannsakan av detta krigs trauma, dåligt samvete samt Israels misslyckade försök att skaffa allierade i en fientligt inställd arabvärld i form av Libanons nyvalde och snart mördade president Bashir Gemayel, vars porträtt i en av filmens centrala scener ger den dess titel och något självironisk distans.

Israelisk självrannsakan som slumpartat sammanträffar med kriget i Gaza, det borde vara vackert så. Men Folkets Bio, som distribuerar filmen (premiär i Stockholm 20 februari) skaffade "för säkerhets skull" ytterligare ett par timslånga dokumentärer av palestinskt och holländskt ursprung som behandlar samma skeenden. När samma distributör år 2005 visade tre pro-palestinska och antiisraeliska filmer förekom inget behov av att, för balansens och nyanseringens skull, visa även den israeliska synen på Mellanösternkonflikten.

Textlänkar

Till nästa artikel (i detta nummer)

Till föregående artikel (i detta nummer)

Till framsidan

Till arkivet