Till förstasidan   Arkiv
Förenade Israelinsamlingen Keren Hayesod
Reportage
Data-Forskning-
Medicin
Ekonomi
Kultur
I bokhyllan
I skivstället
Sport
Krönikor
Ståndpunkten
Israeliana
Myter och fakta
Judiska symboler
Organisationer
Länktips
Övriga rubriker

Menorah

Kultur



Unik teater

Tio skådespelare sitter längs ett långt bord på scenen och knådar deg till bröd. Det placeras sedan i ugnen bakom dem. Bredvid var och en av dem står en tolk som kommunicerar med skådespelarna på de dövstummas språk och förmedlar replikerna till publiken. Publiken kan se skådespelarna, men de kan inte höra oss. Utöver att vara döva är de också blinda.
Av Semy Kahan

Jag befinner mig i den nyaste plantan av Tel Avivs teaterflora, Nalaga'at som översatt till svenska blottar något av det unika med denna scen; "varsågod, kom och rör". I tre ord delges man även skådespelarnas uttrycksmedel. De kommunicerar med sina fingrar i avsaknad av tal, hörsel och syn.

- I Jaffa fanns en klubb dit svårt handikappade människor kom för att fördriva tiden. En dag fick klubben en donation på villkor att man upprättade en dramatisk cirkel, berättar Adina Tal, skådespelare och teaterregissör. Jag blev erbjuden att leda cirkeln och sa ja utan att tveka.

- Det första steget blev att börja kommunicera. Vi anställde människor som behärskade dövstum-språket (teckenspråk anpassat för blinda), jag lärde känna dem, deras speciella problem, känslor och frustrationer. Många var förtvivlade och några hade självmordstankar på grund av hopplöshet.

- Så småningom var de i stånd att till och med tala om hopp och drömmar. Det blev underlaget till vår första pjäs. Deltagarna blev då även medvetna om en hos dem dittills slumrande kreativitet.

Adina gjorde klart för de medverkande att hon kände stor empati för alla men att hon såg på dem som professionella skådespelare utan att bortse från de begränsningar handikappen medförde.

Sedan dess har det gått sju år. Det har krävt stort tålamod och en stark tro på människans förmåga att utveckla sig och att vi alla har kreativitet inom oss, den måste bara väckas. Efter att ha bevittnat den imponerande förändring alla deltagare genomgått och hur agerandet stärkt deras självförtroende, har hon själv också stärkts i sin tro på människors potential att växa med uppgifterna.

I slutet av varje föreställning får publiken stiga upp på scenen för att själva visa sin uppskattning av skådespelarnas agerande. Detta stärker medvetandet om hur de lyckats "färdas" den långa vägen till en roll som även ger dem möjlighet att "ge" åt andra.

Teatern har sedan förra året ett eget vackert teaterhus. Gruppen har gjort två framgångsrika utlandsturnéer och har även inbjudits att uppträda i bl a London och New York. I den nuvarande pjäsen "Inte bara på bröd" uttrycker brödbakandet det handgripliga och det jordnära, något som är en övervägande del av gruppens verklighet. Under degknådningen och väntan på det varma brödet från ugnen talar skådespelarna om sina liv, om den betryckande ensamheten, om beroendet av andra, om längtan att leva ett normalt liv men också om små lyckliga ögonblick, om hopp och om drömmar.

I bröllopsscenen uttrycks den trängande drömmen att bilda familj, skådespelarna äter det bakade brödet och dansar till takterna av vibrationsframkallande högljudda rytmer. Dräkterna, koreografin och den rytmiska musiken gör pjäsen njutbar utöver dess speciella tankeväckande budskap.

Utöver pjäsen finns två intressanta tillägg; ett kafé där man blir serverad av dövstumma kypare och en restaurang där man äter i totalt mörker. Idén är att ge oss seende en autentisk upplevelse av de blindas värld. Adina tyckte att den kunde vara en lämplig dimension till teaterns speciella budskap.

Personligen var restaurangen en av höjdpunkterna med kvällen. Efter det att jag stigit in omslöts jag av ett hermetiskt mörker och jag kände mig maktlös och osäker. Efter en stund tog mina andra sinnen över och fyllde det vakum som min försvunna synförmåga skapat; fingrarna upptäckte matbordets hemligheter och smaksinnet förstärktes.

Besöket ger ett stänk av insikt från de blindas isolerade verklighet men samtidigt en förnimmelse av våra övriga sinnens kompenserande styrka. Något som gör denna tunga verklighet lättare att brottas med.



Textlänkar
Till nästa artikel (i detta nummer)
Till föregående artikel (i detta nummer)
Till framsidan
Till arkivet



© Citera oss gärna - men ange källan!