Till förstasidan   Arkiv
Förenade Israelinsamlingen Keren Hayesod
Reportage
Data-Forskning-
Medicin
Ekonomi
Kultur
I bokhyllan
I skivstället
Sport
Krönikor
Ståndpunkten
Israeliana
Myter och fakta
Judiska symboler
Organisationer
Länktips
Övriga rubriker

Menorah

Kultur



Polisorkestern

En stor del av Israels befolkning är judiska invandrare från olika länder. Den sedvanliga indelningen på ashkenazi (europeiska) och sefardiska (mellanöstern) judar räcker inte längre. Många judar bär med sig i bagaget språk- och kulturtraditioner från Polen eller Irak, Ryssland eller Marocko. Detta förhållande gavs flera gånger utrymme i israeliska filmer, som t.ex."Sallah Shabbati" eller "Sof ha-olam smola" (Turn left at the end of the world).

Polisorkesterns Sasson Gabbai, vann pris för bäste manlige skådespelare vid Europeiska filmskademiens gala i Berlin i december.

Eran Kolirins spelfilmsdebut "Polisorkestern som kom bort" (Bikur ha-tizmoret), som visades tre gånger i november under Stockholms Internationella Filmfestival och har svensk premiär den 25 december är karakteristisk på ett annorlunda sätt.

I grunden ligger regissörens egna barndomsminnen (som i filmen torgförs av en medelålders israelisk kvinna i den påhittade staden Beit Hatikva) om de egyptiska filmernas närvaro i israelisk TV under 1980-talet. Detta inte nödvändigtvis p g a att hans familj härstammade från ett arabiskt land, utan möjligen därför att filmernas formel av folkligt melodrama passade stora delar av publiken.

Polisorkestern har dock en annan utgångspunkt. En egyptisk orkester kommer till Israel på inbjudan från ett arabiskt kulturcenter i Petach Tikva och av hamnar av misstag i staden Beit Hatikva, vars invånare klagar på just brist på kultur. Filmen avslutas med den planerade konserten, men däremellan äger mellanmänskliga kontakter rum som vittnar om att människors önskningar och erfarenheter ligger nära varann, växelvis kan berikas och att nationer sinsemellan kan samtala inte nödvändigtvis med makt och terror utan just genom sina gemensamma värden och känslor. Dessa möten påvisar vardagliga sysslor, som fiske, första känslomässiga och erotiska kontakter eller musikintressen.

Möte mellan egyptier och israeler sker i filmen oftast på engelska, vilket reducerade hebreiska dialoger till ett minimum. Detta förhållande ställde hinder i vägen när filmen anmäldes till Oscar-tävlingen. Brist på hebreisk dialog omöjliggjorde filmens klassificering som israelisk. Även denna detalj bidrar med en ironisk pendang till hur svårt det kan vara att bygga broar mellan olika, tidigare fientliga nationer. Kolirins film tycks i detta sammanhang vara en av de viktiga stegen på denna väg av brobyggande.

Aleksander Kwiatkowski



Textlänkar
Till nästa artikel (i detta nummer)
Till föregående artikel (i detta nummer)
Till framsidan
Till arkivet



© Citera oss gärna - men ange källan!