Arkiv
Förenade Israelinsamlingen Keren Hayesod
Reportage
Data-Forskning-
Medicin
Ekonomi
Kultur
I bokhyllan
I skivstället
Sport
Krönikor
Ståndpunkten
Israeliana
Myter och fakta
Judiska symboler
Organisationer
Länktips
Övriga rubriker

Förstasidan
Senaste numret

Menorah

Kultur



Gränsöverskridande CIRKUS

Det finns få tillfällen då judiska och arabiska tonåringar leker eller gör sociala aktiviteter tillsammans. På den judisk-arabiska cirkusen i Jerusalem är det dock tvärtom. Här kan ungdomar träna cirkuskonster tillsammans samtidigt som de lär sig vikten av samarbete och förtroende.

- Abdullah kastar upp mig i luften… vi har gjort några misstag men tills nu har han alltid tagit emot mig, säger Jamie Bregman som har varit på cirkusen i fyra år.

Av Barry Davis, IPS Foto Jerusalem Jewish-Arab Circus

Av alla gränsöverskridande judisk-arabiska projekt som pågår i Israel är den judisk-arabiska cirkusen i Jerusalem antagligen den färgstarkaste. Cirkusen grundades för elva år sedan av Jerusalem Circus Association, JCA, och vänder sig till en bred etnisk och kulturell publik. Tanken är att den ska vara ett redskap för dialog mellan judiska och arabiska ungdomar, bosatta i Jerusalem.

- Att lära sig cirkuskonster är ett roligt sätt för ungdomar från olika sociala och ekonomiska bakgrunder att träffas på ett säkert och jämställt sätt, förklarar JCAs grundare och ordförande Elisheva Jortner.

Elisheva föddes i Tunisien och är i grunden konstlärare men arbetar med multikulturell utbildning. Cirkusprojektet är ett sätt att överbrygga etniska och sociala klyftor i staden.

Cirkusen har för närvarande 18 unga arabiska och judiska talanger i åldrarna 9 - 18 år hos sig. De kommer från stadens alla hörn och tränar tillsammans två gånger i veckan.

- Vi uppträdde på Israelfestivalen i år, berättar Jortner stolt. Det var verkligen ett professionellt framsteg för vår del.

Aviva BarzaniThe Abraham Foundation Initiatives har stött cirkusen finansiellt de senaste sex åren tillsammans med Alan B. Slifka Foundation. Hon är också entusiastisk över ungdomarnas utveckling.

- Det är underbart att se hur bra det går och hur bra de kommer överens. De ger varandra stöd när de kastar varandra mellan rep och trapetser, lutar och klättar på varandra, jonglerar tillsammans och utför synkroniserade akter ihop, säger hon.

- Detta är en levande demonstration av hur människor från olika bakgrund och med olika talang kan lära sig att lita på varandra och få framgång i att skapa något underbart. Detta är en värdefull lektion för alla som delar detta land, både judar och araber, säger Barzani.

Även om cirkus kräver att man måste utveckla en rad olika individuella fysiska förutsättningar, så måste man även kunna samarbeta och ha förtroende för varandra. Detta illustreras tydligt av den 19 årige israeliske araben Abdullah Taha och den 11 årige judiske pojken Jamie Bregman. Taha engagerade sig i cirkusen för fyra år sedan.

- En lärare på skolan berättade om cirkusen, jag gillade idén om att lära mig cirkuskonster och tanken på samarbete mellan judar och araber. Det skulle även ge mig en möjlighet att förbättra min hebreiska, berättar han.

Bregman hade liknande motiv. Han går i den arabisk-judiska tvåspråkiga skolan i Jerusalem och tyckte även han om idén om samarbete. Han sysslar med trapetskonster och jonglering men uppträder som akrobat tillsammans med Taha.

- Abdullah kastar upp mig i luften och jag slår volter och liknande, förklarar han. Jag litar på att Abdullah fångar mig. Vi har gjort några misstag, men fram tills nu har han alltid fångat mig. Vi har blivit goda vänner under dessa år.

I John Lennons sång "Imagine" finns raden "Imagine there are no countries" - "tänk om det inte finns några länder". Sången var något av en vision för popstjärnan men för Taha är cirkusen en möjlig väg att förverkliga sångtexten.

- Vi har varit i USA och i Belgien med cirkusen och många av dem som kom för att titta på oss såg oss inte som araber och judar, vi var bara en cirkusgrupp från Israel, berättar han.

- Det var 2001, precis i början av Intifadan. Det var först senare som jag insåg att vi förmodades vara fiender. Vad mig beträffar så är vi inte judar eller araber, vi är bara människor som lever och arbetar tillsammans.

Sedan dess har cirkusen även uppträtt i Tyskland. Intifadan medförde tuffa tider för projektet men barnen och deras familjer har försökt överbrygga det mesta med entusiasm och de fortsätter att besöka varandras hem och spendera tid tillsammans.

- De i gruppen har nästan blivit som nära släkt, säger Jortner. En judisk flicka förlorade två kompisar i en terrorattack och fick enormt mycket stöd från alla i cirkusen, både judar och araber. Ingen förnekar sina kulturella rötter men alla säger "vi är förmer än det där". Det är på många sätt ett förverkligande av en dröm.

Jortner minns också när den israeliska armén kom till cirkusen:

- Förra året gjorde min dotter sin militärtjänst och bad en av sina överordnade om ledigt för att gå och se en av showerna. Det slutade med att hon gick tillsammans med en mängd uniformerade officerare som ville se detta fenomen. Vid slutet av föreställningen gick alla barnen fram till min dotter och kramade om henne. Officerarna var förvånade och kunde inte tala om något annat under hela färden tillbaka till basen. Detta måste bara ge positiva effekter för framtiden, avslutar Jortner.



Textlänkar
Till nästa artikel (i detta nummer)
Till föregående artikel (i detta nummer)
Till framsidan
Till arkivet



© Detta material är skyddat av lagen om upphovsrätt. Eftertryck eller annan kopiering får endast ske med skriftligt tillstånd från redaktionen och med angivande av författare och källan.