Arkiv
Förenade Israelinsamlingen Keren Hayesod
Reportage
Data-Forskning-Medicin
Ekonomi
Kultur
I bokhyllan
I skivstället
Sport
Krönikor
Ståndpunkten
Israeliana
Myter och fakta
Judiska symboler
Organisationer
Länktips
Övriga rubriker

Förstasidan
Senaste numret

Menorah

Kultur



Som på många andra ställen i världen har hiphop slagit stort i Israel. Nu rappas det dessutom nästan enbart på hebreiska. Temat är ofta politik och lidande, framfört med humor och slagkraft.

Av Margarete Nudel


Hiphop

Sedan hiphopen gjorde entré i Israel i mitten av 1990-talet har det bara gått åt ett håll. Uppåt. Som på inget annat sätt talar rapmusik om landets verklighet och dess problem. Texterna är fyllda av ekonomisk kris, ökande fattigdom, kriminalitet och inte minst om den israelisk-palestinska konflikten.

Precis som överallt annars i världen började israeliska grupper kopiera den amerikanska musiken. Israels första riktiga rappare var Shabak Samech. Hans första platta kom ut 1995. Han såg sig dock inte som hiphopartist utan snarare som rappande rockare. Fram till dess var rap på hebreiska ett okänt fenomen.

Men, Shabak sålde platina med sitt andra album och öppnade därmed dörren till en större publik. Sedan dess har gruppen upphört att spela tillsammans och medlemmarna gör solokarriärer. Bäst har det gått för Mook E med plattan Shma Israel (Hör, Israel).

Hetast i landet är gruppen Hadag Nahash, även kallade för sionistiska hiphoppare. Deras första singel Shirat Ha'Sticker, klistermärkessången, sålde i 15 000 exemplar på bara två månader. Låten skrevs av den israeliske författaren David Grossman som insåg vikten av klistermärken på baksidan av bilar. Han samlade ihop 54 olika slogans han hade sett och gjorde om dem till en sångtext. Succén var klockren.

Den israeliska hiphopen har verkligen utvecklats.

- Jag kommer ihåg då det överhuvudtaget inte fanns något sådant som en israelisk rappare, minns Chen Rotem, eller Sagol 59, som är hans hiphopnamn. Enligt honom håller det amerikanska inflytandet på att avta. Israelisk ungdom verkar mycket mer intresserad av israelisk rap, vilket han tycker är bra. De inhemska rapparna ger dagens ungdom inhemska förebilder.

17-åriga AC Asaf Snapiri, eller 02, är inte sen att hålla med.

- Mitt huvudsakliga inflytande kommer från israeliska rappare. Hadag Nahash och Shabak Samech tillhör favoriterna.

På Snapiris repertoar finns en sång om humus: Hummus Makes You Crazy, ett ode till Israels förste rappare Nigel Admor. En annan sång är Bad Education där han kritiserar det israeliska skolsystemet och ytterligare en annan heter Bible där han återberättar delar ur de fem Moseböckerna.

- Jag älskar rap för att det handlar först och främst om att uttrycka sina egna känslor, säger Snapiri.

Rap i Israel är också ett populärt sätt att kommentera landets politik. Hadag Nahash kritiserar den sittande regeringen med bitande kommentarer från den vänstra delen på den politiska skalan med låtar som We're No Suckers, Shalom Salaam Peace och Jerusalem.

Rapparen Tamer Nafar kommer från den kriminellt belastade staden Lod, där våld och droger tillhör en sorglig del av vardagen för många unga. Hans musik handlar om gettobildning, livet som gängmedlem och ilska.

Störst och mest känd är ändå sångarna Kobi Shimoni och hans partner Yoav Eliasi, Subliminal och the Shadow. Deras ställningstagande ligger så långt ut till höger man kan komma och bägge har vid flera tillfällen blivit kallade för fascister. Sångerna We Came to Expel the Darkness och My Land riktar sig tydligt mot palestinierna. CD-omslaget med en davidsstjärna i en knuten, lerig hand lämnar ingen oberörd.

Även nykomlingar som 17-åriga Noa Ben Gur, eller Cookie Girl, väljer politiska ämnen i första hand. Hennes första rap handlade om självmordsattacken mot en buss på Gaza Road i Jerusalem. Själv befann hos sig på en buss en tvärgata från själva attacken när den inträffade.

Hiphop i Israel är dock inte bara israelisk rap. Alla grupper rappar; etiopier, ryssar och även araber. Alla med egna budskap uppblandade med den egna kulturens musik. Dragcitat: Han samlade ihop 54 olika slogans från bilar och gjorde om dem till en sångtext. Succén var klockren. Bildtext: Omslaget är hämtat från en cd av gruppen Subliminals.



Textlänkar
Till nästa artikel (i detta nummer)
Till föregående artikel (i detta nummer)
Till framsidan
Till arkivet



© Detta material är skyddat av lagen om upphovsrätt. Eftertryck eller annan kopiering får endast ske med skriftligt tillstånd från redaktionen och med angivande av författare och källan.