Arkiv
Förenade Israelinsamlingen Keren Hayesod
Reportage
Data-Forskning-Medicin
Ekonomi
Kultur
I bokhyllan
I skivstället
Sport
Krönikor
Ståndpunkten
Israeliana
Myter och fakta
Judiska symboler
Organisationer
Länktips
Övriga rubriker

Förstasidan
Senaste numret

Menorah
Läsvärt ur kvartalstidskriften Menorah från och om Israel

Kultur



Mannen
som driver med alla
Porträttet
Janet M Moshe

"En fråga som ständigt dyker upp är; hur känns det att leva i ett land där alla är bröder? Försvarsministern är jude, justitieministern är jude och trafikpolisen är jude. Och visst, speciellt när det gäller den sistnämnde, trafikpolisen, är det angenämt att veta att böteslappen är skriven av någon av ditt eget kött och blod". Typiskt Ephraim Kishon.
Av Janet Mendelsohn Moshe

Ephraim Kishon får judar att skratta åt den judiska staten, men hans popularitet är universell. Han har sålt över 44 miljoner volymer jorden runt, läsare njuter av hans humor på kinesiska, esperanto, turkiska och ytterligare 34 språk.

Ephraim Kishons pjäs Sallah handlar om den byråkrati och det kaos som det innebär att immigrera till Israel men den går hem överallt. På den tyska operan har pjäsen till exempel spelats i mer än fem år, och intresset verkar inte avta. Unfair to Goliath har Kishon dedikerat till "alla nationer som fortfarande har förmågan att skratta åt sig själva". Det verkar som om dessa stater ökar, och som om Kishons vardagsisrael gillas av de flesta.

"Ett hårdnackat folk - det är vad den Allsmäktige kallade oss, och antydde att vi är envisa som mulor" skriver Kishon. "I 5000 år har de velat att vi ska ge upp vår tro - och vi har inte lytt. I 2000 år har de försökt att få oss att bosätta oss någon annanstans - och här är vi, tillbaka i Jerusalem. Nu vill de att vi ska sluta röka."

Ephraim Kishon föddes 1924 i Budapest där han trots krigets mörka skugga lyckades studera metallskulptur på universitetet. 1944 var han en av 320 unga män som tvingades marschera iväg till koncentrationslägren. Under en kort rast på den långa marschen till Sobibor fick en kapten syn på när Kishon och en vän spelade schack. Kaptenen blev imponerad av Kishons skicklighet och flyttade honom till sitt kontor där han fick arbeta i arkivet och äta hyggliga måltider. Viktigast av allt, han fick möjlighet att fly. Efter kriget var Kishon under en kort tid anställd som skribent på en politisk satirisk tidning. Han och hans fru hade dock redan bestämt sig för att lämna det krigsskadade Europa.

Under sin tid i det tillfälliga lägret Sha'ár Ha´aliya, dit Kishon kom vid ankomsten till Israel samlade han på sig en mängd absurda integrationserfarenheter som han sedan skulle komma att använda i sina humoristiska verk.

Till en början förstod han inte ens att hebreiska skrevs från höger till vänster! Men han lärde sig snabbt. Efter en kort tid tillsammans med sin fru på kibbutzen Kfar Hahoresh bestämde han sig för att hellre arbeta med den hebreiska grammatiken än att arbeta med jordbruk. Han lärde sig inte bara att behärska sitt nya språks nyanser utan hans satiriska syn på etablissemanget och dess mänskliga svaghet resulterade i populära nyhetskolumner. Ett år efter avslutade språkstudier blev Kishon en välkänd tidningskolumnist och arbetade på sin första novell skriven på hebreiska.

I sin senaste biografiska samarbetsproduktion, Kishon - A Biographic Dialogue, skriven av den israeliske journalisten Yaron London, berättar Kishon om sin framgång med att lära sig sitt nya språk hebreiska:

- Alla mina litterära verk är skrivna på hebreiska i Israel och för folket av Zion, förklarar han och påminner läsaren att om nazisterna fått som de hade velat, skulle det inte finnas någon kvar som talade hebreiska.

Att Kishon idag underhåller en stor tysktalande publik är i själva verket hans ljuvaste hämnd.

Kishons största talang är kanske att han förmår skratta åt alla; rörmokaren, politikern, den som hostar på en konsert, ja han skrattar till och med åt krig och religion. "Den religiöse juden i det här landet tror först och främst på Gud, men för att vara på den säkra sidan så har de också etablerat ett par politiska partier. Och det är skälet till att dessa partier håller koalitioner i balans och kan avsätta vilken regering som helst. Om de själva inte är med i regeringen förstås. Vilket resulterar i att de alltid just är det."

Kishon har tagit emot priser och utmärkelser från hela världen. Till exempel en Oscarsnominering för Sallah i kategorin bästa utländska film och ett Golden Globe pris för The Big Dig. Utöver ärevördiga doktorstitlar och erkännanden för sina insatser inom film, tryckta medier och teater så fick Kishon dessutom Israel Lifetime Achievement Award förra året. Ett pris som många tycker han borde ha fått för länge sedan.

Två gånger har Kishon blivit ombedd att bli Israels informationsminister men tackat nej. Men nu, vid 78 års ålder, funderar han över vad en portion humor hade gjort för Israels PR.

1968, efter sexdagarskriget, i Unfair to Goliath, påminner Kishon sin publik "Bara så att vi inte glömmer bort det, vi har just utkämpat ett kort krig mot 110.000.000 araber som allt för länge längtat efter att slakta oss. Vi på vår sida, gjorde bottenlösa misstag, och vann ännu en gång." Senare tillägger han "Med dämpad röst följde världen vår kamp, för att sedan plötsligt vakna till liv fulla av medlidande över de två miljoner judiska angriparnas offer".

Det verkar som vi år 2003 fortfarande behöver Kishons intelligenta humor och sylvassa iakttagelseförmåga.

Översättning: Åsa Welinder

Tre av Ephraim Kishons böcker finns publicerade på svenska; "Farväl till Sodom och Gomorra" från 1974, "Ingen olja, Moses" från 1975, "Min familj på gott och ont" från 1978 på Askild och Kärnekull.



Textlänkar
Till nästa artikel (i detta nummer)
Till föregående artikel (i detta nummer)
Till framsidan
Till arkivet



© Detta material är skyddat av lagen om upphovsrätt. Eftertryck eller annan kopiering får endast ske med skriftligt tillstånd från redaktionen och med angivande av författare och källan.