Textlänkar finns längst nere på denna sida

Läsvärt ur kvartaltidskriften Menorah från och om Israel

Kultur

1-98 sid.20

Kulturen i Israel under de första 50 åren

Av Synnöve Dikstein, Jerusalem

Vi hör och läser nästan dagligen om den politiska utvecklingen i och kring Israel men ytterst få observatörer har uppmärksammat den kulturella utvecklingen i landet. Ändå kan Israel uppvisa ett vitalt och mångfasetterat kulturliv. Helt unikt för ett litet folk som tagit hand om miljoner invandrare och levt i skuggan av många krig. Denna första artikel berör teaterns och dansens utveckling. I en kommande artikel skriver Synnöve Dikstein om litteratur, musik och opera.

Teaterns utveckling
Habimah, landets nationalteater sedan 1958, började spela på hebreiska redan 1917, då teatern grundades i Moskva. Då den 1928 flyttade till dåvarande Palestina, kom hela ensemblen med. Snart blev Hanna Rovina, Aharon Meskin, Shmuel Rodensky, Nachum Buchman m.fl. avgudade stjärnor i det lilla landet med omkring 600 000 invånare. På repertoaren har alltid funnits judiska klassiker, som t.ex. "Dibbuk" av An-Ski och Sholem Alechems pjäser. Men också internationella klassiker som Shakespeare, Strindberg, Ibsen, Racine, O´Neill m.fl. har översatts av de bästa författarna här.

Flera teaterskolor
Habimah utbildade unga skådespelare ända tills man i slutet av 60-talet öppnade den statliga Beit-Zvi-skolan i Ramat Gan. Där utbildas skådespelare, regissörer och dekoratörer m.m. både för teater och film. Arabiska elever har tillgång till kurser på sitt eget modersmål men deltar sedan tillsammans med de hebreisk-talande eleverna i gemensamma klasser för dans, mim, utländska språk m.m. Dessutom finns det teaterfakulteter både vid Tel Avivs och Jerusalems universitet. Många studios och privatskolor finns runt om i landet.

40 föreställningar kan ses varje vecka
Cameri-teatern grundades 1944 av unga förmågor som ville spela modernt och avantgarde. Under ledning av Josef Milo, känd regissör i Wien, som kom hit undan nazismen, blev teatern ett fräscht alternativ till Habimah. 1970 upphöjdes Cameri till Tel Avivs stadsteater. De ger sedan några år varje vecka en föreställning med simultantolkning till engelska. Haifa har en förtjusande teaterbyggnad med en salong för 600 och en studioscen. De spelar mycket inhemskt. Joshua Sobol har varit deras främste pjäsförfattare och Topol var i många år deras ledande skådespelare. Beersheva har en egen stadsteater som grundades 1974. De satsar på unga begåvningar och ger dem fina chanser att spela god teater. Khan-teatern är Jerusalems enda repertoarteater. De spelar i en unik byggnad mitt emot järnvägsstationen. Det är ett gammalt härbärge från 1600-talet, ett s.k. karavanhärbärge, för resande som kom med hästar eller kameler. Khan är en renodlad avantgarde-teater. Här har jag sett många fina föreställningar, bl.a. en utmärkt dramatisering av Pär Lagerkvists Dvärgen. Den stora Jerusalem-teatern har 3 scener som tar emot gästspel. Barn- och ungdomsteatern är understödd av undervisningsministeriet och spelar året om i skolor och kulturhus i hela landet - alla teatrar spelar för barn under Chanuka, Purim och Pesach. I Tel Aviv finns många privata teatrar som ger komedier och farser som varit succéer i London eller New York. Alla teatrar turnerar. Det finns goda spelplatser överallt.. Man kan se över 40 olika föreställningar per vecka i detta lilla land!

Succé för transplanterad rysk teater
År 1990 bildade immigranter från forna Sovjet en teatergrupp som de kallade "Gesher" - Bryggan. 1991 hade de premiär på Stoppards "Rosencrantz och Guildenstern" i rysk översättning. Publiken kom, ryska immigranter är hungriga på kultur. Men Moskvafödde artistiske chefen Yevgeny Arye berättar att de inte ville bli en "utvandrar-ghettoteater". Så nästa pjäs spelades in på hebreiska trots att inga i ensemblen ännu kunde språket. Både tonfall och uttal var perfekta, premiärpubliken var entusiastisk och gav regissören och skådespelarna stående ovationer. Joshua Sobol såg deras föreställning och ville skriva en pjäs för dem. Den heter "Byn" och handlingen äger rum i Palestina 1940. Succén är enorm. Sedan några år tillbaka spelar de på 3 språk, ryska, engelska och hebreiska - något helt unikt i hela världen. Mycket beror på Yevgeny Aryes skickliga och kreativa regi - han var en gång den store ryske regissören Tovstonogovs elev i Leningrad! Gesher har nu 8 pjäser på sin repertoar, de håller dem alla fräscha och kan spela dem på tre språk. De har gästspelat i England, Schweiz, Tyskland, Frankrike och USA och fått utmärkt kritik. I dag har de tagit in fem israeliska skådesplare, som i sin tur får lära sig spela på ryska och engelska. Cirkeln är sluten.

Uppsving för dans och balett
Immigranterna från forna Sovjet har berikat kulturlivet på alla fronter. För en månad sedan såg jag en elevuppvisning på Rubinakademin i Jerusalem. Det var länge sedan jag på något ställe sett en så utmärkt balettföreställning. Regin och koreografin hade deras rektor Nina Timofeeva stått för. Rubinakademin utbildar musiker och dansare, de har ofta workshops med Isaac Stern, Itzhak Perlman, Pinkas Zuckerman m.fl. - världsstjärnor som känner sitt ansvar för musiklivets utveckling i Israel. Samma gäller för de balettartister som immigrerat hit. De blir ofta anställda utomlands, men kommer gärna hem för att lära upp en ny generation. Nya operan i Tel Aviv, invigd 1994, har en fast anställd balett och sedan Suzanne Dellal-danscenter i Tel Aviv öppnats 1989 har de moderna dansgrupperna Inbal, Bat-Sheva, Bat-Dor och ett antal smågrupper både repetitionssalar och olika stora scener till sitt förfogande. Den mest genuina gruppen är Inbal som grundades av Sara Levi-Tanai år 1949. Här fanns immigranter från Jemen, som kom med sina urgamla traditioner som härstammar från Bibelns värld. Hon började arbeta med unga flickor och pojkar som hade dansen i blodet och hennes koreografi baserade sig på de ritualer och levnadssätt jemeniterna tagit med sig. Här några exempel på hennes fantastiska uppsättningar; "Ett jemenitiskt bröllop", "Ruths bok", "Sången om Deborah", "Davids psalmer" o.s.v. Jerome Robbins, den berömde koreografen i New York, kallade henne en av världens tre bästa koreografer. Inbal är dansteater i sin ädlaste form. Den exotiska musiken, de utsökta dräkterna, den moderna folkdansen, skådespelare som läser poesi eller sjunger - allt bildar en harmonisk helhet. Nu är Sara Levi-Tanai 86 år, men Inbal lever vidare. Sara har uppfostrat 3 generationer skickliga dansare och koreografer. Batshevas artistiska ledare är Ohad Naharin och Bat-Dors Ronny Reiter-Soffer, eftersökta koreografer i Europa och Amerika.

Arabisk kultur i Israel
Den arabiska kulturen i Israel stöds numera av både staten och privata fonder och ger vårt kulturliv en ny dimension. De flesta arabiska intellektuella lämnade landet när staten Israel kom till 1948. De som blev kvar var dåligt utbildade och hade ingen kontakt med kulturlivet i närliggande stater. Skolplikt infördes i alla arabiska städer och byar och snart utbildades allt fler vid Hebreiska Universitetet i Jerusalem eller Universitetet i Haifa. År 1975 räknade man med 4 000 välutbildade araber. I dag har de tredubblats. Författare och poeter började publicera arabisk litteratur och i mitten av 60-talet fanns det redan arabiska teatergrupper i Haifa och Nasareth. Habima har i dag en egen arabisk teatergrupp. De är alltid representerade t.ex. på Israelfestivalen som hålls i Jerusalem varje vår. Då kommer tusentals artister från hela världen och berikar vårt kulturliv och får bekanta sig med vårt rika kulturella utbud.



Textlänkar
Till framsidan
Till arkivet



© Detta material är skyddat av lagen om upphovsrätt. Eftertryck eller annan kopiering förbjuden.