Textlänkar finns längst nere på denna sida

Läsvärt ur kvartaltidskriften Menorah från och om Israel

Kultur

98-nr2s6

KULTUREN I ISRAEL UNDER DE GÅNGNA FEMTIO ÅREN
Av Synnöve Dikstein, Jerusalem

Detta är Synnöve Diksteins andra artikel om kultur i Israel. Den första artikeln, i nr.1, 1998, handlade om teater, dans och balett. Här skriver hon bl.a. om litteratur, musik och konst.

Låt oss gå tillbaka till år 1948. Israel är ett litet land med omkring 650 000 judiska innevånare. En tredjedel av det judiska folket hade förintats av nazisterna. Den nyblivna staten hade, som genom ett under, slagit tillbaka fem arabiska grannstaters anfall. Invandrare från Afrika och Asien strömmar in. Situationen är desperat. Hur skall man kunna absorbera och hjälpa dessa massor av judar som sökte ett nytt hemland?

SPRÅK OCH LITTERATUR
Grundstenen blev det hebreiska språkets pånyttfödelse - genom det gemensamma språket skulle invandrarna bli förenade. Hatikva, Hoppet, heter Israels nationalsång. Ett enat och starkt Israel, det var hoppet.
Eliezer Ben Yehuda (1858-1922) var den man, som redan i Ryssland år 1884 påbörjade hebreiskans pånyttfödelse som ett levande talspråk, då han gav ut tidskrifter på hebreiska. Han flyttade till Palestina och grundade folkskolor och gymnasier med hebreiska som lärospråk. Hans dröm förverkligades. Staten Israels språk blev hebreiska. Redan Josef Haim, Schmuel Agnon (som fick Nobelpriset 1966) och Nachum Bialik skrev poesi och prosa på hebreiska.
I dag har vi ett stort antal utmärkta författare som översätts till världsspråken: A.B. Yehoshua, Amos Oz, Yoram Kaniuk, Leah Goldberg, Aharon Appelfeldt, David Grossman m.fl.
Haim Gouri besökte Finland för några månader sedan. Arvo Salo har redan översatt många av hans dikter till finska. Här är han en älskad och ärad poet.

BOKENS FOLK
Judarna har kallats Bokens folk, litteraturintresset är stort, bibliotek finns överallt, man har bokmässor många gånger pr år. I den internationella bokmässan i Jerusalem har under de senaste åren många arabiska länder deltagit. Här finns många inhemska pjäsförfattare, men få av deras alster har blivit spelade utanför Israel. Deras problem har varit så speciellt israeliska och i komedier och farser skojar man gärna om de etniska skillnaderna inom befolkningen. Ephraim Kishon, humoristen och satirikern, och Joshua Sobol är de pjäsförfattare som oftast spelats utomlands.

MUSIKEN
en källa till hopp för det judiska folket
Redan i biblisk tid, ända fram till isoleringen i ghetton världen runt, var musiken det judiska folkets källa till hopp och glädje. Inget under att musiken spelat en central roll i den judiska staten. Musiklivet omfattar allt, från opera till jazz och rock.
Palestinas symfoniorkester bildades på initiativ av den kände polske pianisten Bronislav Huberman. Den första konserten hölls 1936 med Arturo Toscanini som dirigent. 1948 blev orkesterns namn Israels Philharmoniska Orkester, populärt kallad I.P.O. Sedan 1969 är Zubin Mehta artistisk ledare och huvuddirigent. Han är inte jude utan indier. Han har turnerat med I.P.O. i alla världsdelar och orkestern räknas som en av de bästa i världen. 1957 fick man en egen konserthall, Mann-auditoriet i Tel Aviv med 3 000 sittplatser.
När vi första gången besökte Israel 1964 sade en god vän till oss: ni måste gå till Mann-auditoriet - om inte för musiken, så för att se 3 000 israeler sitta tysta i två timmar!
I en intervju berättar Leonard Bernstein (den amerikanske dirigenten och kompositören, bl.a. till "West Side Story") att han första gången dirigerade I.P.O. under befrielsekriget 1948.Man åkte omkring i en stor lastbil och från lastflaket gav man konserter för soldaterna. I det isolerade Jerusalem gav man konserter i gamla Edison-teatern flera gånger om dagen. Trots skottlossning och matbrist fanns det aldrig en tom plats i salongen. Bernstein var en älskad gäst. Han kom ofta många gånger per år, ända till sin död.
Isaac Stern säger att publiken här är den varmaste i världen. Man avstår hellre från att äta än från att gå på konsert.

KLASSISK MUSIK PÅ RADIO
Klassisk musik har i över 40 år haft en egen radiokanal, "Kol Israel". Radion har program och nyhetsutsändningar på 17 språk, viktigt för invandrare och turister liksom för omkringliggande länder.
Före detta radioorkestern är i dag Jerusalems Symfoniorkester, som har en egen konsertsal i Jerusalemteatern. Tack vare de många eminenta musiker vi fått från forna Sovjet finns det nu bra symfoniorkestrar i Haifa, Beersheva, Natanya, Holon, Ramat Gan och Rishon Lezion. En liten industristad, halvvägs mellan Tel Aviv och Jerusalem, som levat i skymundan under alla år, har i dag egen symfoniorkester, körer, balettskola och musikinstitut tack vare de många immigranter som bosatt sig i Beit Shemesh.
Kammarmusik spelas i kibbutser, städer och byar. Körerna är av hög kvalitet, t.ex. Ankor - barnkören, som verkar vid Rubin-akademin för musik och dans i Jerusalem.
En internationell harpist-tävling anordnas varje höst och "Arthur Rubinsteins minnesfond" har en väl ansedd internationell pianotävling varje vinter. På våren har man en internationell musikfestival som pågår en hel vecka i kibbuts Ein Gev vid stranden av Genezaret-sjön. T.o.m. till Eilat, som annars är en badort med håll-i-gång, har man nu under några år lockat 120 unga klassiska musiker från hela världen, utvalda av Lorin Maazel, att under en hel vecka ge konserter och hålla seminarier. Evenemanget kallas "Musik vid Röda Havet".

ISRAELISKA KOMPOSITÖRER
Vi har i dag många fina kompositörer, t.ex. Meir Mindel som immigrerade från Sovjet 1958. Han är medlem i kibbuts Negba, där man byggt ett utmärkt konserthus. Han håller internationella workshops för studerande. Ett tema som alltid vinner genklang är "pluralismen i Israel och hur den påverkar kompositörerna". Andra kända namn är Alexander Boscovitsch, Josef Tal, Mordechai Seter, svenskfödda Rachel Galinne m.fl.
Underhållningsmusiken har med åren fått en mycket israelisk stil, inspirerad av judisk liturgisk musik och den orientaliska från Jemen, Kurdistan, Nordafrika, Bukhara, Indien m.fl.

MÅNGA VÄLSJUNGANDE ARTISTER
Jaffa Yarkoni var 50- och 60-talets stjärna som bröt med den europeiska sångtraditionen. Naomi Shemer har komponerat hundratals sånger, mest känd är "Jerusalem av guld". Nya namn är Ehud Manor, Ariel Orovitz m.fl. Många välsjungande och välskolade artister finns. Zehava Beun har blivit populär också i Egypten och Jordanien liksom Avi Toledano. En mycket "israelisk" stjärna är NOA. Född av jemenitiska föräldrar som flyttade till Amerika när NOA var ett år, fick hon en amerikansk utbildning. Kom till Israel för att göra sin värnplikt, hon tjänstgjorde i två år i en underhållningstrupp. Sedan studerade hon vid den respekterade Rimonskolan för jazz och modern musik. Där träffade hon den skicklige gitarristen Gil Dor. Tillsammans har de gett ut flera album som blivit populära både i Israel och utomlands. 1994 sjöng de, bl.a. Ave Maria, för 100 000 åhörare i Vatikanen, med påven och moder Teresa närvarande. NOA och Gil har gjort underbara sånger till texter av poeterna Leah Goldberg och Rachel. NOA är dessutom en jemenitisk skönhet.

NATIONALOPERAN
Israels Nationalopera har verkat sedan 1947 men under anspråkslösa former. Först när Nya Israeliska Operan fick ett eget ståtligt hus i Golda-centret i Tel Aviv 1994 har operan här blivit internationellt känd. Operaorkestern har 90 medlemmar och kören 60. Egen balettkår finns också.

KONSTEN
För att få en verklig uppfattning av bredden och djupet i målarkonsten här måste man se alla fina museer, där man ställer ut judisk konst från hela världen, konstsamlingar som donerats till Israel och utställningar av israeliska konstnärer. Det finns konstnärskolonier i Safed, Ein Hod, i Karmelbergen, och i gamla Jaffa. Solen, ljuset, de leende landskapen, Medelhavet, öknens bergformationer och sanddynerna - allt bidrar till den rika skaparanda som "bubblar" fram i detta land. Målare, skulptörer och konsthantverkare av alla slag utbildas vid Bezalel - Konstakademin som har sitt säte på Scopusberget i Jerusalem. Den bildades redan 1906 av Boris Schatz, vars dröm var att Israel en dag skulle bidra till ett rikt kulturliv i hela världen. Det är verklighet i dag, israeliska konstnärer är procentuellt väl representerade vid alla internationella konstevenemang. Här ordnas också utställningar med artister från alla världsdelar.

FILMENS ROLL
Man gör film i Israel, ett dussintal nuförtiden, varje år. Stödet kommer från fonder och filmakademin. Men oftast visas filmerna bara i Israel. Den mest kända utomlands är "Bakom murarna", som behandlar konfrontationen mellan judiska och arabiska fångar i ett fängelse här.
Stora filmstudios har byggts 30 km utanför Jerusalem. Där finns språkkunnig personal som kan hyras ut. Många internationella filmer har spelats in här med regissörer och skådespelare från hela världen. Vi kan ju bjuda på landskap för bibliska motiv och våra urgamla städer är ofta bakgrund i historiska filmer.
Varje ny våg av immigranter till detta invandrarland har fört med sig nya förmågor och kulturyttringar. I stället för att smälta ner allt i en form har man odlat det speciella de olika immigranterna fört med sig. Så Israels kulturliv är som en rik och mångskiftande anrättning, komponerad av otaliga ingredienser och kryddor.



Textlänkar
Till nästa artikel (i detta nummer)
Till föregående artikel (i detta nummer)
Till framsidan
Till arkivet



© Detta material är skyddat av lagen om upphovsrätt. Eftertryck eller annan kopiering förbjuden.