Till förstasidan

  Arkiv
Förenade Israelinsamlingen Keren Hayesod
Reportage
Data-Forskning-
Medicin
Ekonomi
Kultur
I bokhyllan
I skivstället
Sport
Krönikor
Ståndpunkten
Israeliana
Myter och fakta
Judiska symboler
Organisationer
Länktips
Övriga rubriker

Menorah

Krönikor



Annika Borg är teologie doktor, skribent och präst i Svenska kyrkan. Hon har studerat vid Svenska Teologiska Institutet i Jerusalem och många har hört henne i P1:s Tankar för dagen. Hon är också mångårig medarbetare i Kyrkans Tidning, samt har skrivit ledare i Barometern och Smålandsposten.

Svenska kyrkan marginaliserar judisk-kristen dialog

Svenska Teologiska Institutet i Jerusalem har länge varit navet i den svenska judisk-kristna dialogen. Något som nu håller på att ändras - och är djupt beklagligt, menar Annika Borg.

Tabors hus på Profeternas gata i Jerusalem har flera gånger röstats fram som Jerusalems vackraste byggnad. Sedan 1950-talet har huset varit knutet till den svenska judisk-kristna dialogen och sedan mitten av sjuttiotalet bedrivs Svenska Teologiska Institutets verksamhet av Svenska kyrkan. Navet har alltid varit de judisk-kristna mötena och judendomens unika betydelse för kristendomens och kyrkornas självförståelse. Verksamheten och kontaktnäten har byggts upp under flera decennier.

STI är således kronjuvelen i Svenska kyrkans arbete för och med judisk-kristna möten. Inriktningen har dock inte inneburit att kontakter med de kristna kyrkorna i regionen eller med muslimska representanter inte upprätthållits och utvecklats, men inriktningen mot judendomen har varit självklar och tydlig.

Man kan inte offentligt säga att judisk-kristna relationer är viktiga samtidigt som man internt i praktiken marginaliserar dem.
Nu har dessvärre institutets ramprogram, som definierar verksamheten, och dess mål förändrats. Svenska kyrkan har genom olika byråkratiska turer bestämt att ta bort formuleringen där inriktningen på "särskilt judendomen" formuleras. Målet har ersatts av en allmän formulering om religionsmöten. De ansvariga har på olika sätt försökt påskina att det som skett inte är viktigt, eller inte alls skett, trots att protokoll visar detta svart på vitt. Kyrkan vill också vidga verksamheten i avseende på den politiska situationen i regionen, exempelvis med satsningar på kunskap om politisk islam och islamologi. Det har varit många kritiska debatter om att STI bedriver kursverksamhet med politiska inslag, där studenter och andra vittnat om att det fått en ensidig bild av konflikten, som varit till Israels nackdel.

Om förändringen av STI:s mål har jag motionerat till årets kyrkomöte. Jag vill att skrivningen om judendomen ska återinföras i målbeskrivningen och att verksamheten kontinuerligt ska stämmas av mot detta. Jag har fått visst gehör för min motion, men utskottet som ger underlag till det beslutande kyrkomötet har yrkat avslag. Ännu är inte sista ordet sagt, men utvecklingen är bekymmersam.

Svenska kyrkan säger ofta från ledningshåll att den judisk-kristna dialogen är viktig. Men man kan inte offentligt säga att judisk-kristna relationer är viktiga samtidigt som man internt i praktiken marginaliserar dem. Handläggare som sagt att fokus på judisk-kristna relationer ska avslutas på STI, har, när konfronterad med uppgiften, förnekat det. Att Svenska kyrkan talar med kluvna tungor är uppenbart, och det behöver den judiska kommuniteten i Sverige få klart för sig.

Förändringen av STI:s ramprogram är djupt olyckligt och kan skada decennier av uppbyggd tillit mellan Svenska kyrkans och judendomens representanter. En annan aspekt är att Svenska kyrkan är en gäst i det Heliga landet, i Israel, då bör man uppträda med lyhördhet och försiktighet. Jag hoppas att tillräckligt många inom Svenska kyrkan förstår detta och tar till sig allvaret. Det kan bidra till en opinion och en uppmärksamhet kring att en av Svenska kyrkans finaste institutioner nu riskerar att omstöpas till något som aldrig var tanken.



Textlänkar
Till nästa artikel (i detta nummer)
Till föregående artikel (i detta nummer)
Till framsidan
Till arkivet



© Citera oss gärna - men ange källan!