Till förstasidan

  Arkiv
Förenade Israelinsamlingen Keren Hayesod
Reportage
Data-Forskning-
Medicin
Ekonomi
Kultur
I bokhyllan
I skivstället
Sport
Krönikor
Ståndpunkten
Israeliana
Myter och fakta
Judiska symboler
Organisationer
Länktips
Övriga rubriker

Menorah

Krönikor



Paul Widen är frilansjournalist bosatt i Jerusalem. På den egna bloggen ”Nyheter från Israel” skriver han initierat om Israel ur olika perspektiv. Paul skriver, som han själv uttrycker det, ”med insikt och humor, men också helig vrede där den behövs”.

Avgrunden som skiljer oss

Den 31 juli kastades en brandbomb in i familjen Dawabshas hus i den palestinska byn Duma på Västbanken. Ali, blott 18 månader gammal, dödades i lågorna. Pojkens pappa, Saad, dog en vecka senare av sina skador. Mamman Riham och brodern Ahmed vårdas fortfarande för de svåra skador de ådrog sig i mordbranden.

Ingen är för närvarande häktad för dådet, men ett antal judiska bosättare som bor i området har tagits in för förhör och senare släppts. Det är just mot bosättarna som misstankarna nästan uteslutande har riktats, vilket har föranlett en sällan skådad våg av självrannsakan i det israeliska samhället. Politiker tvärs över det mycket breda israeliska politiska spektrat har fördömt mordbranden utan omsvep och både premiärminister Binyamin Netanyahu och president Reuven Rivlin har klassificerat händelsen som en terroristattack. I debatten har man tydligt kunnat urskönja en stark känsla av kollektivt ansvar för dådet, på gränsen till kollektiv skuldbeläggelse. En av oss gjorde detta: vi gjorde detta. Hur lågt har vi tillåtit oss att sjunka?

Den Palestinska myndigheten var inte sen med att instämma i det kollektiva skuldbeläggandet.

- Vi håller Israels regering fullt ansvarig för det brutala mordet på Ali Dawabsha, uppgav Saeb Erekat, en högt uppsatt palestinsk talesman. Den Palestinska myndighetens ordförande Mahmoud Abbas avfärdade för sin del alla israeliska fördömanden som otillräckliga.

Mordbranden i Duma har snarare visat att det israeliska samhället besitter ett nästan ohälsosamt mått av självrannsakan
Inga fördömanden kan naturligtvis uppväga för eller gottgöra ett mord på ett oskyldigt barn, men reaktionerna från israeliska politiker och opinionsbildare visar ändå att en förkrossande majoritet av det israeliska samhället varken tolererar den här sortens dåd eller den retorik som den kan utmynna från. Mordbranden i Duma har snarare visat att det israeliska samhället besitter ett nästan ohälsosamt mått av självrannsakan, i synnerhet om man jämför med det palestinska samhället. Där hyllas mördare av israeliska barn som nationella hjältar av statskontrollerade medier, samtidigt som mördarna tillsäkrar sig löner i samma nivå som brutaliteten på deras brott. Hakim Awad, som den 11 mars 2011 halshögg den tre månader gamla flickan Hadas Fogel och även mördade två av hennes äldre bröder Yoav och Elad och hennes föräldrar Ruth och Udi, kan exempelvis idag kvittera in närmare 3000 dollar i månaden från den Palestinska myndigheten. Trots att Awad erkände det brutala massmordet och dömdes till fem livstidsstraff av en israelisk domstol kallas han för "hjälte" och "legend" på den Palestinska myndighetens officiella TV-kanal.

Våldsbejakande extremism finns idag i nästan alla samhällen. Det torde vara uppenbart att vi inte kan döma ut ett helt samhälle pga enskilda individers illdåd. Om illdåden däremot uppmuntras och belönas av ledande samhällsföreträdare torde det vara lika uppenbart att problemet inte i första hand är individerna som utför dåden, utan samhället som ger dem uppbackning. Här ser man tydligt att en avgrund skiljer det israeliska samhället från det palestinska.



Textlänkar
Till nästa artikel (i detta nummer)
Till föregående artikel (i detta nummer)
Till framsidan
Till arkivet



© Citera oss gärna - men ange källan!