Till förstasidan

  Arkiv
Förenade Israelinsamlingen Keren Hayesod
Reportage
Data-Forskning-
Medicin
Ekonomi
Kultur
I bokhyllan
I skivstället
Sport
Krönikor
Ståndpunkten
Israeliana
Myter och fakta
Judiska symboler
Organisationer
Länktips
Övriga rubriker

Menorah

Krönikor



Valrörelse i ett litet men heterogent land

Det har just varit val i Israel, och under valrörelser kan det som bekant bli ganska hätskt. Sprickor och polariseringar i samhället blir mer tydliga än vanligtvis, och jag blir påmind om hur otroligt heterogent det israeliska samhället är, sin lilla storlek till trots. Hela paletten av religiösa ska samsas med sekulära, vänstern med högern, bosättare med eskapistiska Tel Aviv-bor.

Som boende här önskar man att valet skulle handla om att maten måste bli billigare, och att hyrorna och bostadspriserna är alldeles för höga. Min universitetsutbildade vän Yuval, som börjar närma sig 30, vill flytta hemifrån men har inte råd, att köpa finns inte på kartan. Under valrörelsen jämförde medierna faktiskt med hur det är i Sverige och man konstaterade att det där krävs cirka 40-50 hela månadslöner för att ha möjlighet att köpa en bostad, medan det i Israel krävs cirka 140 månadslöner. Matpriserna har jag personligen vant mig vid nu, men jag minns hur dystert det var i början när jag kom till kassan efter att ha handlat mat: summan var alltid så hög. Med hög hyra, och dessutom lägenhetsskatter, vatten- och elkostnader utöver det, plus den dyra maten blir det svårt att spara ihop till den där bostaden, särskilt då lönerna ofta är hälften av vad de är i Sverige.

Kort sagt finns det många brännande frågor som ligger nära vardagen, och som mina vänner här önskar låg på dagordningen när det drar ihop sig till valrörelse. Men till syvende och sist är det inte det valet kom att handla om. Precis som under tidigare val handlade det i stället om vilken politiker som framstår som dugligast att bana väg för Israels fortsatta existens i en hotfull och instabil region. Det är en svår balansgång som egentligen inte något annat land behöver tacklas med. Man tvingas fråga sig själv vad som är viktigast egentligen. Att maten ska bli billigare och att man ska kunna leva på sin lön, eller att Israel ska vara tillräckligt starkt för att kunna möta de existentiella utmaningar som hägrar bakom nästa knut?

I en ny hotbildsanalys som den israeliska försvarsmakten precis gick ut med uppskattar man att ett sannolikt framtida krig med Hezbollah i Libanon kommer innebära att cirka tusen raketer skjuts mot israeliska civila, dagligen. Vad gör man som individ, när man försöker bygga ett liv, med sådan information? Och så pratas det såklart ständigt om Iran. Vad gör vi om Iran en dag har kärnvapen?


Joel Pierrou, Tel Aviv
På detta sätt skiljer sig en valrörelse i Israel ganska mycket från en svensk sådan. Det finns så många frågor att diskutera: sjukvård, ekonomi, välfärd, utbildningsfrågor, jämställdhet och frågor som rör religionens roll i samhället (och här kan ni tänka er hur många olika uppfattningar det finns!) men man hinner i princip bara börja prata om säkerheten och sedan är valrörelsen över. Den som vinner den frågan, vinner valet.

"Det är antingen vi eller han!", kunde man läsa på The Zionist Camps affischer (mitten-vänster-alliansen ledd av Yitzhak Herzog och Tzipi Livni), och på Benjamin Netanyahus Likud-affischer skanderade man: "Det är jag eller de!" . Det var ungefär vad väljarna hade att gå på.



Textlänkar
Till nästa artikel (i detta nummer)
Till föregående artikel (i detta nummer)
Till framsidan
Till arkivet



© Citera oss gärna - men ange källan!