Till förstasidan

  Arkiv
Förenade Israelinsamlingen Keren Hayesod
Reportage
Data-Forskning-
Medicin
Ekonomi
Kultur
I bokhyllan
I skivstället
Sport
Krönikor
Ståndpunkten
Israeliana
Myter och fakta
Judiska symboler
Organisationer
Länktips
Övriga rubriker

Menorah

Krönikor



Välkommen Joel!


Joel twittrar ganska mycket om läget just nu under Twitternamnet "menserri".
Joel Pierrou som studerar mellanösternstudier vid Tel Avivs universitet är ny krönikör här i Menorah.

I september förra året flyttade jag till Israel för att ta en kandidat i Mellanösternstudier vid Tel Avivs universitet. Jag var otroligt entusiastisk. En av mina goda vänner här nere, en ung israelisk diplomat, var glad över mitt beslut men påminde mig vid flera tillfällen vad det var för ställe jag höll på att flytta till. "Du ska bo här i tre år Joel, sannolikheten att en konflikt av militär natur bryter ut går inte att bortse ifrån. Med tanke på all instabilitet som den arabiska våren inneburit vet vi ännu mindre om vad som väntar."

Jo, jo, tänkte jag. Detta överhängande hot om att plötsligt bo mitt i ett krig förpassades till en undangömd vrå i mitt huvud, och jag fokuserade i stället på allt det fantastiska jag förväntade mig; universitetsstudier, nya vänner, en frihetlig stad med ständigt pulserande nattliv och en varm och välkomnande kultur. Alla förhoppningar infriades med råge.

Men nu, efter ungefär nio månader i Israel, hände det. Tre judiska pojkar kidnappas och hittas sedan mördade. Hamasledare på Västbanken arresteras och en palestinsk pojke bränns levande. Hamas börjar återigen skjuta raketer från Gaza mot Israels civilbefolkning och nu, i skrivande stund, den 4 augusti 2014, är det snart en hel månad sedan Operation Protective Edge påbörjades.

Hade jag skrivit den här texten för tre veckor sedan hade jag nog inlevelserikt beskrivit hur min pojkvän och jag sprungit till skyddsrum, hur rädd jag var, hur chockerande det är att som uppvuxen i Uppsala, Sverige, leva under dessa förhållanden. Nu har det blivit en del av den absurda vardagen. Visst, vi springer fortfarande till skyddsrum när sirenerna går och vår byggnad skälver fortfarande när raketerna exploderar ovanför oss. Ibland blir jag fortfarande alldeles skakig, men för det mesta känns det bara overkligt. Jag vill bara att det ska bli lugnt igen.

Det som skrämmer mig mest är den djupa oförsonlighet som visat sitt ansikte hos både judiska och palestinska vänner, både i Israel och i Sverige
Men det värsta är faktiskt inte Hamas raketer eller deras tunnlar. För mig personligen är det inte ens alla de som hittills har dött - hur hemskt det än är. Det som skrämmer mig mest är den djupa oförsonlighet som visat sitt ansikte hos både judiska och palestinska vänner, både i Israel och i Sverige

Efter att ha sagt detta med en tung suck, är jag trots allt fortfarande glad att jag bor här. Jag är glad över att jag också har otroligt sunda judiska och arabiska vänner. Tel Aviv är fortfarande den fantastiska stad som jag flyttade till.. Trots omständigheterna, med uteblivna turister och många inkallade till armén, trots deprimerande nyhetsrapporter och ja, även de dagliga raketbeskjutningarna till trots, så blomstrar kulturen, nattlivet, vänskapen och kärleken i Tel Aviv. Låt oss för allas skull hoppas att situationen återgår till ett stabilt lugn snarast.

Joel Pierrou, Tel Aviv, Israel



Textlänkar
Till nästa artikel (i detta nummer)
Till föregående artikel (i detta nummer)
Till framsidan
Till arkivet



© Citera oss gärna - men ange källan!