![]() Krönikor Under hösten hade jag ett tankeväckande samtal med en nära vän. För henne var det självklart att stödja Israel. Hon, precis som jag, är överlevande i andra generationen. Vikten av att ge För oss representerar Israel bland annat en framtida livförsäkring. Så länge staten Israel finns har vi alltid ett andra hem i världen. Ett land vars gränser alltid kommer att stå öppna för oss. Under Andra Världskriget hade inte våra släktingar den valmöjligheten, sex miljoner judar mördades brutalt då ingen ville ta emot dem. Vikten av Israels existens har vi fått med oss sedan barnsben. Alla i vår närhet känner dock inte så. "Varför ska vi i Sverige ge pengar till Israel när deras ekonomi går så bra?" och "barnen i Afrika har det också svårt!" Den som tänker så har förvisso rätt. Den israeliska ekonomin går på högvarv och visst har många barn i Afrika det svårt. Tyvärr är den bistra sanningen att många barn i Israel också har det svårt. Mycket svårt. En tredjedel av alla barnfamiljer lever under israeliskt existensminimum och många gamla har inte ens råd att köpa de mediciner de behöver. Israel är det judiska folkets hemland. Staten har sedan grundandet för snart 60 år sedan tagit emot alla judar som velat komma, fattiga och rika. För dem som kommer med utbildning och pengar i bagaget går flytten relativt lätt, andra grupper har det mycket svårare. Det handlar både om kulturkrockar, språksvårigheter, brist på pengar och mycket annat. Är det då inte Israels skyldighet att hjälpa alla de sina? Jo, och det gör man. Men i valet mellan att överleva med grannar som inget hellre vill än att man ska upphöra att finnas till, eller ge socialhjälp åt behövande, är man än så länge tvungna att prioritera säkerheten och armén. Jag önskar att man inte behövde det. Jag önskar att Israel kunde leva i fred med sina grannar och att de pengar som går till armén kunde gå till de behövande i stället. Men sådan är inte verkligheten.
© Citera oss gärna - men ange källan! |