Jag är inte rädd!

Det finns mycket att säga om resande till och från Israel och de säkerhetskontroller som finns före, under och efter en flygning. Visst är det jobbigt, och ack så tröttsamt, att behöva infinna sig på flygplatsen tre timmar innan avgången och svara på självklara frågor om vem som packat min väska klockan fem en mörk vintermorgon, att mitt fina hårspänne ger utslag i metalldetektorn och att den nya läppstiftshylsan misstas för en handgranat.

Samtidigt som jag tycker att allt detta är jobbigt och irriterande, så känns det bra. Det är ju inte bara jag som kontrolleras så noga, alla får samma behandling och den som har något att dölja, bör nog välja ett annat resmål.

Säkerhetstänkandet genomsyrar hela Israel. Soldater med k-pistar är ständigt närvarande i vardagen. Vart man än går möts man av säkerhetsvakter, kontrollanter och misstänksamma blickar. Man får öppna väskor, visa innehåll och bli beskådad från topp till tå. Stör det mig? Ibland, men oftast inte. Vad som däremot stör mig är att det måste vara så. Det stör mig att Israel och dess invånare fortfarande måste lägga ner över 30 procent av sin BNP på militär och säkerhet för att få överleva som land och nation, pengar som skulle kunna göra mycket större nytta på annat håll. Det stör mig att mina unga släktingar med största sannolikhet kommer att behöva göra militärtjänst under cirka tre års tid. Det stör mig att området räknas som en av världens största konflikthärdar och att svenska medier är så snabba med att lägga skulden på Israel, områdets enda demokrati. Detta stör mig, inte säkerhetskontrollerna.

Foto Karl Gabor

Ska man då vara rädd för att vistas i Israel? Nej, jag tycker inte det. I dagens samhälle tror jag att risken för att terrordåd inträffar är större utanför Israels gränser än innanför dem, just på grund av allt säkerhetsarbete.

Så till alla er som undrar vill jag säga en gång för alla: Nej! Jag är inte rädd! Jag tycker det är otäckare att ta tunnelbanan en vardagskväll i Stockholm än att promenera på en mörk gata i Tel Aviv. Malmskillnadsgatan skrämmer mig långt mycket mer än Allenby Street och även om servicen på El-Al kanske fortfarande inte ligger i topp känner jag mig säkrare med dem än med något annat flygbolag i världen.

Margarete Nudel, chefredaktör redaktionen@menorah-sweden.com

Textlänkar

Till nästa artikel (i detta nummer)

Till föregående artikel (i detta nummer)

Till framsidan

Till arkivet