Hjälp dem nu!

Över 100 soldater och 52 civila har dött. Mångfalt fler är skadade och invalidiserade.

Nu börjar det hårda arbetet med att återgå till det normala och att återskapa det som en gång var.

Kriget slog till mer eller mindre samtidigt som barnen i Israel gick på sitt efterlängtade sommarlov. Istället för bad och lek fick många spendera dagar, ja, ibland veckor, i skyddsrum. Hur det såg ut på den israeliska sidan av gränsen och hur de israeliska barnen drabbades fick vi i Sverige knappt någon information om i svenska media, inte heller varför krisen uppstod. Frilansjournalisten Ilya Meyer har låtit oss återpublicera sin insändare från Dagens Nyheter, en ögonvittnesskildring, unik i sitt slag där han skriver om sina gamla föräldrar och den rädsla de genomlider när bomberna faller utanför dörrarna.

Rapporter om det israeliska folkets generositet, värme och öppna dörrar gentemot varandra berättar Janet Mendelsohn Moshe om. Nechemia Meyers skriver om hur det varit att ta hand sina barnbarn från norr.

Foto Karl Gabor

Många israeler flydde undan raketangreppen ner mot "säkrare" städer, till släktingar, vänner, kibbutzer, vandrarhem eller de hotell som öppnade sina dörrar för dem. Andra valde att stanna kvar men att skicka iväg sina barn. "Vår" barnby Neve Michael, strax utanför Hadera, tog akut emot 53 personer, barn, ungdomar och vuxna från en dag till en annan. Läs Hava Levenes skrämmande berättelse om hur kriget påverkar barnen.

Det är svårt för oss i Sverige att starta sommarläger, lägga ut madrasser på golvet eller ta emot familjer i nöd. Vi kan istället hjälpa till genom att generöst öppna våra plånböcker och hjälpa dem som drabbats. Gör det nu!

Margarete Nudel, chefredaktör redaktionen@menorah-sweden.com

Textlänkar

Till nästa artikel (i detta nummer)

Till föregående artikel (i detta nummer)

Till framsidan

Till arkivet