Arkiv
Förenade Israelinsamlingen Keren Hayesod
Reportage
Data-Forskning-Medicin
Ekonomi
Kultur
I bokhyllan
I skivstället
Sport
Krönikor
Ståndpunkten
Israeliana
Myter och fakta
Judiska symboler
Organisationer
Länktips
Övriga rubriker

Förstasidan
Senaste numret

Menorah
Läsvärt ur kvartalstidskriften Menorah från och om Israel

Krönikor



A lokh im kop

Det är inte längre roligt att vara jude i dessa dagar. Alla vill diskutera läget i Mellersta Östern. Det får återverkningar på svenska judars situation, fastän många i likhet med mig är måttligt intresserade av konflikten därnere utan koncentrerar sig mer på judisk kultur och religion.

De ger sig inte, de som kallar sig för antisionister. I de mest oväntade sammanhang som när man sitter på en cafeteria gapar de åt en - ibland med mild lismande stämma, ibland mer vulgärt - att de är emot Israels politik. När jag svarar att det är jag också, är det som om de inte hör, utan mal på att de visst inte är antisemiter men den där Sharon bär sig så illa åt.

Jag försöker säga att min entusiasm för Sharon är ungefär lika begränsad som för vilken högerpopulistisk ledare som helst - det är som att tala för döva öron. I det ögonblicket brukar jag haspla ur mig att espresson håller på att kallna.

Om ordsvallet fortsätter beklagar jag mig över att vi inte dricker arabiskt kaffe, liksom våra bilar dricker arabisk bensin. Ni är väl inte emot det semitiska oljemonopolet, frågar jag med stränga ögon för då är ni antisemiter säger jag skarpt. Och sånna kan dra dit pepparn växer, bräker jag på min grövsta malmöskånska.

När jag i den uppkomna pausen känner övertaget påbjuder jag att nu får det vara nog med allt arabhat. Jag vill inte höra talas om att långt över hundratusen algerier har massakrerats, jag vill inte lyssna till att Syrien sedan inbördeskriget i Libanon ockuperar detta förödda land, jag vill inte veta av att mullorna håller Iran i ett järngrepp, jag vill inte delges att Saddam Hussein gasat ihjäl tusentals kurder och jag vill inte veta något om kvinnoförtrycket i Saudiarabien eller inbördeskriget i Sudan där kristna negrer stryker med medan Europa tiger.

Framför allt vill jag inte veta av att Israel är den enda demokratin i Mellanöstern, för jag är trött på demokratier, suckar jag uppgivet.

Salomon Schulman Min bordskamrat är inte ett dyft intresserad av min utläggning om situationen i Mellanöstern utan bara av en enda sak.

Vad tycker - ni - om Sharon, frågar bordsgrannen med betoning på ni, som om jag representerade hela världsjudenheten.

Vad tycker du själv om Göran Persson? frågar jag eftersom vår statsminister känns mer angelägen för min vardag än någon israel.

Nej, vår Göran väcker inga känslor. Då är det betydligt mer laddat att sitta bredvid en jude. Sådana tycks det finnas så många verkligen skarpsinniga: det tjatas återigen om alla judiska nobelpris, Seinfeld är så underbart dråplig och visst är väl också Pagrotsky jude - vad gör ni egentligen för att komma så långt här i livet?

Man inser att nu håller övertaget sakta glida en ur händerna. Säg Sharon en gång till om du törs, tänker jag tyst - men då förtigs tyrannen.

I stället tvingas jag att uttala hans namn. Tror du inte att Sharon får dela fysikpriset med Arafat? frågar jag lite smygspydigt.

Du menar väl fredspriset, säger rättaren.

Nej, jag menar faktiskt fysikpriset. Medan judarna hade sin Einstein, verkar araberna ha hur många stenar som helst.

Det gick inte hem. Detta med ein stein var för judiskt. Jag börjar bryta upp; det känns som om jag fått ett hål i huvudet, a lokh im kop.

Jag tar farväl och säger att det finns många hål i universum och att meteorerna kommer att slungas genom världsalltet i evigheter, amen. Lika länge som det finns judar i Israels land, avslutar jag och förblir stendöv - till nästa fika.

Salomon Schulman
Salomon Schulman är barnläkare, författare och krönikör, bosatt i Lund.



Textlänkar
Till nästa artikel (i detta nummer)
Till föregående artikel (i detta nummer)
Till framsidan
Till arkivet



© Detta material är skyddat av lagen om upphovsrätt. Eftertryck eller annan kopiering får endast ske med skriftligt tillstånd från redaktionen och med angivande av författare och källan.