Till förstasidan

  Arkiv
Förenade Israelinsamlingen Keren Hayesod
Reportage
Data-Forskning-
Medicin
Ekonomi
Kultur
I bokhyllan
I skivstället
Sport
Krönikor
Ståndpunkten
Israeliana
Myter och fakta
Judiska symboler
Organisationer
Länktips
Övriga rubriker

Menorah

Förenade Israelinsamlingen - Keren Hayesod



Omöjligt att inte bli berörd

Visste du att det finns ett judiskt barnhem i Odessa och ett judiskt flyktingläger utanför Dnepropetrovsk? Inte jag. Veckan i Ukraina var omtumlande. Resan gav nya kunskaper, men främst spännande möten med engagerade människor och en ökad förståelse för hur komplex situationen i Ukraina är.
Av Ulf Cahn

Mötena var många, vittnesmålen likaså. Vi träffade barn, ungdomar, medelålders och äldre. Judar i Kiev som funderat på aliyah i många år, andra från Luhansk och Donetsk som drivits iväg av kriget. En del hade förlorat allt, andra helt enkelt tröttnat på ett Ukraina där de upplevde antisemitism, politisk och ekonomisk oro och inte såg någon framtid. Vissa såg på Israel med tillförsikt, andra med försiktighet och rädsla. En del har familj i Israel och kanske t o m har besökt dem, andra har ingen i Israel och har aldrig varit där.

Men låt mig börja från början
En av Förenade Israelinsamlingens viktigaste uppgifter är att samla in medel för att hjälpa judar med aliyah och klitah, d v s invandring till Israel och hjälp under den första tiden i sitt nya hemland. De insamlade medlen används sedan av Jewish Agency, som har staten Israels uppdrag att göra det praktiska arbetet, t e x i Ukraina.

Det är inte långt från Sverige till Ukraina, men det är ändå en annan värld som är svår att förstå. Krigstillståndet i de östra delarna av Ukraina - som utropat sig till en autonom s k Folkrepublik, upprättat gränser till Ukraina och infört nya ID-handlingar - gör situationen ännu mer komplex. Antalet judar som invandrat till Israel de senaste åren har därför ökat dramatiskt, och därmed också vårt behov att hjälpa till. I år räknar man med att ca 10 000 judar ska komma till Israel från Ukraina.

När Förenade Israelinsamlingens huvudkontor bjöd in till en studieresa var det därför självklart för mig att följa med. Möjligheten att lära sig mer och möta människorna på plats kändes viktig.

Jewish Agency - ett komplicerat arbete
Ukraina är ett till ytan stort land, störst i Europa efter Ryssland. Landet har ca 46 milj invånare, varav ca 200 000 judar. De flesta bor i huvudstaden Kiev, och i Charkov, Dnepropetrovsk och Odessa. Jewish Agency har kontor i dessa städer, och ansvariga för arbetet är emissarier som skickats från Israel. Samtliga har bakgrund i Ukraina, de kan språket, kulturen och hur saker och ting fungerar (eller inte fungerar).

Utöver dessa finns 35 lokalanställda, alltså ukrainska judar som hjälper till med att informera, utbilda och genomföra mängder av program för judarna i landet. Detta görs även på många mindre orter. Många judar vet inte att de är välkomna till Israel och vilken hjälp de kan få.

Hur arbetar då Jewish Agency i praktiken? Först har man säkerheten att tänka på. Man kan inte verka helt i det öppna, vilket automatiskt leder till begränsningar. (Det märkte även vår grupp, vi hade beväpnade vakter med oss mesta delen av tiden.) Man har goda relationer med judiska församlingar, synagogor och rabbiner, judiska organisationer etc, och via dem sprider Jewish Agency information om sina program. Och programmen är många.

Man har dagläger, sommarläger och vinterläger för barn och familjer, där de får lära sig sin judiska historia, religion, tradition och kultur. Det finns ulpanim, alltså utbildningar i hebreiska. Man har de mycket populära ungdomsprogrammen Selah och Na´aleh 16, där ungdomar åker till Israel på utbildning. Man har kurser, seminarier och utbildningar om Israel, och sprider på alla sätt man kan även information om möjligheten att invandra till Israel.

Misstron sitter djupt
Under vår vecka i Ukraina var vi med på en utbildningshelg i Irpin utanför Kiev. Ett hundratal judar var där, från barn till äldre, och man var indelade i olika grupper som talade om en mängd aspekter av judendom och Israel. När fredagskvällen, shabat, kom och en av ledarna bjöd in flickor och kvinnor att tända shabatljusen, då blev stämningen väldigt speciell. Många hade aldrig gjort detta förut…

En sak som förvånade mig, och gjorde mig sorgsen, var att upptäcka vad Ukrainas historia och utveckling, som en del av Sovjetunionen men även därefter, har gjort med invånarna i landet. Många är passiviserade, de misstror andra i hög utsträckning, de har så många gånger blivit så besvikna och lurade av politiska ledare och andra. För Jewish Agency betyder det att man arbetar i en rejäl uppförsbacke. När man berättar för ukrainska judar att de är välkomna till Israel, att det finns en framtid där, att det finns mycket stöd och hjälp att få - är det många som inte litar på det.

Man försöker lösa detta genom att låta judar som gått på aliyah från Ukraina, berätta hur det blivit för just dem. Med dagens moderna teknik kan man t ex koppla upp någon i Israel via Skype, för att helt enkelt berätta hur han eller hon har det i Israel i dag.

Jewish Agency understryker hur mycket hjälp det finns att få, inte bara via dem, israeliska myndigheter och departement, utan också från olika städer dit invandrare är välkomna, arbetsgivare som söker folk, etc. Men man är också noga med att understryka att det inte är lätt att skapa ett nytt liv, att det kräver tålamod, hårt arbete och inte minst att man satsar på att lära sig hebreiska.

Krigssituationen i östra Ukraina, där fortfarande tiotusentals judar lever, gör också Jewish Agencys arbete svårt. De kan inte verka där, så judar i t ex Luhansk och Donetsk måste själva ta sig därifrån. Man måste ha Folkrepublikens ID-handlingar, som är dyra och tar tid att få, och ta sig över gränsen till Ukraina. Vägspärrar och gränser, med soldater och vakter från både Folkrepublikens och Ukrainas sida, gör denna resa farlig och osäker. Man vet aldrig om man ska komma igenom kontrollerna.

Vi träffade Alexander, 18 år, som lämnat Luhansk tillsammans med sin mamma och mormor. Han berättade om vidriga upplevelser och ett omöjligt liv. De tvingades ta sig österut till Ryssland, sedan västerut genom en annan gränsövergång till Folkrepubliken, buss genom området till gränsen till Ukraina. Detta var i februari. De hade trakasserats och förödmjukats vid gränsen, han tvingades klä av sig allt utom kalsongerna, så fick de vänta i fem timmar innan de släpptes in i Ukraina.

Alexander, hans mamma och mormor befann sig nu i ett judiskt flyktingläger, Mayak, utanför Dnepropetrovsk. (Officiellt finns inga flyktingar, de kallas "internt förflyttade personer".) Snart skulle de åka till Israel, till Alexanders farbror och faster med kusiner i Karmiel.

Lång pappersexercis
Antisemitismen i Ukraina är av en art som vi knappast längre ser här i Sverige och väst. Det är den gammaldags varianten av judar som ligger bakom allt ont, äger all ekonomisk och politisk makt, styr medierna etc. Den är värst på landsbygden men förekommer även i städerna. De judar vi mötte hade ofta olika syn på hur omfattande antisemitismen i landet är. För en del var den avgörande för beslutet att lämna Ukraina. För andra var det den politiska och ekonomiska situationen, som gör det omöjligt att planera för en framtid, som var viktigast.

För att få invandra till Israel krävs inresevisum. Har man alla papper klara, som visar det judiska ursprunget, går det snabbt. Om inte kan det ta tid. De som ansvarar för visumen är konsuler, särskilt anställda för denna uppgift av Israels regering - inte Jewish Agency. De tar emot handlingar och gör personliga intervjuer, och är överhopade av arbete.

Vi träffade flera familjer från det krigsdrabbade östra Ukraina, som flytt utan att ha fått fram alla handlingar som de behöver för att göra aliyah. Deras situation var mycket svår, det kommer att ta tid innan de har allt på plats och kan lämna Ukraina.

Sista dagen innan vi lämnade Ukraina fick vi uppleva en aliyah-mässa i lokaler i Kievs fotbollsstadium. De är bra verktyg för att locka folk, men tyvärr har man inte råd att ha dessa särskilt ofta. Man hade bjudit in judar från hela Ukraina och Israels ambassadör Eli Belotcercovsky öppnade mässan. Att höra israelisk musik, se de blå och vita ballongerna, se hur städer som Jerusalem, Nahariya, Akko, Ramle och Ramat Gan lockade och gjorde reklam för sina städer, hur bussföretag och hotellkedjor berättade om jobbmöjligheter, hur olika israeliska ministerier och myndigheter gav information om all hjälp man kan få - ja, allt detta var oerhört positivt.

Utöver Alexander, som jag skrev om ovan, träffade vi så många judar med omvälvande upplevelser. Det är svårt att dela allt.

Men jag minns t ex Olga, stolt mamma till en son som åkte till Israel för fyra år sedan och nu är i israeliska armén. Dottern har kommit in på Na´aleh 16-programmet, börjar nu i höst och då gör hela familjen aliyah. Jag minns familjerna i Mayak. Särskilt kvinnan som berättade hur hon förlorat sin dotter på flykt från kriget i östra Ukraina. Den andra dottern satt bredvid och grät.

Alexander och Sigalit, 25 och 23 år, fotograf och copywriter, träffade jag på aliyah-mässan, sittande vid ett bort med en mängd broschyrer framför sig. De ser ingen framtid i Ukraina men hoppas på Israel. De planerar aliyah i slutet av året. Leonid är professorn i matematik som lämnade huset i Donetsk tillsammans med sin fru och svärmor, bara låste och åkte därifrån. Kriget, säger han bara. Kriget. Barnen är redan i Israel, han längtar till dem.

Berättelserna är många, det är omöjligt att inte bli berörd.


Hjälp oss hjälpa judarna från Ukraina att komma till Israel!

Alla gåvor är välkomna, till pg 45 42 60-1 eller bg 671-6609.
Märk gåvan Ukraina.



Textlänkar
Till nästa artikel (i detta nummer)
Till föregående artikel (i detta nummer)
Till framsidan
Till arkivet



© Citera oss gärna - men ange källan!