Till förstasidan

  Arkiv
Förenade Israelinsamlingen Keren Hayesod
Reportage
Data-Forskning-
Medicin
Ekonomi
Kultur
I bokhyllan
I skivstället
Sport
Krönikor
Ståndpunkten
Israeliana
Myter och fakta
Judiska symboler
Organisationer
Länktips
Övriga rubriker

Menorah

Förenade Israelinsamlingen - Keren Hayesod



En hälsning från
Amigour

Det skulle kunna vara mitt barnbarn

Trots att de som bor på Amigours äldreboende lever på minsta möjliga pension, tvekade de inte en sekund att dela med sig av sina besparingar för att samla in pengar till mat för Israels soldater i Gaza. Inte mindre än 150 000 shekel samlades in!

Freda Perlman, 90 år och boende i Ashkelon, berättar;

"Vi måste bidra till våra soldater som skyddar oss. Min man var själv pilot och skadades under andra världskriget. För mig är det en plikt att donera."

Lisa Rosenberg, 73 och ursprungligen från Ukraina, donerade 150 shekel, och säger; "För mig är det här ett sätt att känna att jag bidrar med något, om än litet, för att vi ska komma närmare fred. Jag och min mamma överlevde andra världskrigets fasor till stor del tack vare okända människors godhet, som skyddade oss och gav oss mat. Nu ger jag tillbaka något till soldaterna som kämpar för oss i Gaza. De är en del av mig."

"Jag vet hur det är att vara mor till en stridssoldat", säger 76-åriga Sonia Balkin, som bor på äldrehemmet Orot i Beersheva, och vars son deltagit i tidigare operationer i Gaza. "Jag känner med alla mödrar till dagens soldater. Det är viktigt att stödja soldaterna så att de känner vår kärlek och att vi alla står bakom dem."

Boris Kinsbourski är 76 år och tjänstgjorde själv som officer och läkare i Röda Armén. I dag bor han i Beersheva, och berättar så här; "Det är viktigt att soldaterna vet att vi tänker på dem. Att donera pengar, oavsett summa, är det minsta vi kan göra. När landet hotas måste alla dra sitt strå till stacken".

Läs mer om hur du kan hjälpa de boende på Amigour: www.israelinsamlingen.org/andamal/hjalp-till-aldre


En hälsning från
Neve Michael

Kärlek och trygghet i krigets skugga

Hava Levene, som ni ser på omslaget av Menorah, har arbetat som programansvarig hos Neve Michael i drygt 20 år. Hon har själv 11 barn och brinner för att se hoppet och glädjen tändas hos alla barn, speciellt de mest utsatta.

"När de tre unga pojkarna rövades bort och dödades, var vi alla som verkligen bryr sig, vi var förkrossade. Men förhoppningsvis har de flesta av oss en kärleksfull familj som kan lugna och dela vår oro.....

Men hur var det för barnen på Neve Michael? Hos oss växer barnen upp i "family units" (ett gift par som förutom egna barn har hand om ytterligare cirka 12 barn), och dessa fantastiska "superföräldrar" måste därför ta hand om både sina egna och sina fosterbarns oro och skräck.

Yosi var så rädd att han började kissa i sängen igen. Sarit åt inget på två dagar. Lille Meir trodde att alla hemskheter berodde på honom, något han var van vid hemifrån där hans mamma dagligen slog honom och sa att han var roten till allt ont. Kesem var förtvivlad...hennes pappa dog nyss av en överdos, och mamman tog livet av sig, så hon har ingen i världen som tar hand om henne förutom vi på Neve Michael. Men det här var bara början...Efter två veckor kom ytterligare 30 barn. Några kom från södra Israel och hade redan upplevt en traumatisk sommar, förutom sina egna personliga tragedier. Flera har inga familjer eller hem alls..

Jag såg hur oroliga barnen var, men jag såg också hur fantastiskt de med hjälp av personalens kärlek och omsorg lärde sig hantera situationen. Dessa hjältar fick barnen att känna sig trygga. Varje dag förklarade de vad som verkligen hände. De försökte inte säga att allt bara var bra... för det var det ju verkligen inte.

Några dagar innan kriget bröt ut tillbringade några soldater från Golani en dag hos oss. De åt och lekte med barnen, och fick verkligen fin kontakt. En av dessa soldater dödades sedan i Gaza. Barnen blev naturligtvis väldigt ledsna. Men de måste få veta sanningen.och de skickade brev till soldatens familj. Vi har också tagit emot hela familjer från södra Israel. Det är viktigt för våra barn att känna att de bidrar med något positivt till den rådande situationen. Till exempel har vi tagit emot 50 kroniskt sjuka och rullstolsbundna barn, vars sommarläger ställdes in på grund av kriget. Det är underbart att se hur våra barn njuter av att få göra gott för andra!

Den här sommaren var tragisk och svår för alla. Vi var tvungna att använda våra terapeuter, psykologer, socialarbetare och ordinarie personal betydligt mer är vanligt. Vanligtvis har vi ca 20 barn som stannar hos oss utan kostnad under Shabbat, nu hade vi 90. Och hela tiden har det fortsatt att komma nya barn...

Vi kan inte göra allt det här arbetet utan er, alla bidragsgivares, hjälp! Ni stödjer oss inte bara med pengar utan också med ert hjärta.. Tack för att ni finns med oss."

Läs mer om hur du kan hjälpa barnen i Neve Michael: www.israelinsamlingen.org/andamal/barnbyn-neve-michael


En hälsning från
Karmiel

Flyktingar i sitt eget land

Effie Katzur har arbetat på organisationen Hamifal, som bland annat driver barnbyarna Karmiel och Afula Ilit, i över 15 år. Här berättar hon om hur sommarens händelser har påverkat såväl barnen, som hennes eget arbete.

Allt medan Hamas skjuter raketer på oss, har många utsatta barn kommit att bli flyktingar i sitt eget land. Bland annat har vi på Hamifal blivit tvungna att evakuera 170 barn från våra barnbyar i Ashdod, Ashkelon och Sa´ad till Karmiel och Afula Ilit. Förutom att ge barnen tak över huvudet har vi också sett till att barnen fått tillgång till terapi och roliga aktiviteter - allt för att lätta på spänningen och göra den svåra situationen lite mer uthärdlig.

Till exempel har vi låtit barnen skriva brev och rita teckningar till våra soldater. Uppgiften har flera syften. Dels är det ett sätt att "rita ut sin oro", men det ger också barnen en bättre självkänsla och känsla av kontroll, då de inte bara är passiva åskådare till det som sker.

En liten flicka som kommit från barnbyn i Ashdod till Karmiel med sin bror berättade så här ; "Jag oroar mig mycket för vår mamma som är kvar i Ashdod. I början av kriget bodde vi några dagar hos henne, men det kändes alldeles för osäkert. Nu har barnbyn ordnat så att vi får vara här i Karmiel, och fastän det är ännu längre från mamma så vet jag att det är säkrare för oss."

Tyvärr har vi alldeles för få skyddsrum här i Karmiel, och jag är rädd för att det kanske inte dröjer länge förrän Hamas raketer börjar nå även oss här i norr.

Med er hjälp kan vi se till att våra barn får känna sig både säkrare och lyckligare!

Läs mer om hur du kan hjälpa barnen i Karmiel: www.israelinsamlingen.org/andamal/barnbyn-karmiel



Textlänkar
Till nästa artikel (i detta nummer)
Till föregående artikel (i detta nummer)
Till framsidan
Till arkivet



© Citera oss gärna - men ange källan!